Ja, jag har verkligen ingenting negativt att säga om starten på den här veckan på jobbet!

Det är dagar som dessa som jag sökte in till sjuksköterskeprogrammet för från första början. Dagar då jag känner att jag har kontroll, full koll. Dagar när jag har att göra, men jag känner att jag hinner med. Jag hinner stanna upp och tänka, jag hinner ta hand om alla mina patienter, kolla upp alla provsvar och undersökningar de har varit på. Dagar då jag slipper lämna över en hel hop av arbete till den som kommer efter mig, och hinner färdigt gott och väl i tid.

 

Dagar som dessa då jag kortare stunder hinner sätta mig ner på en stol bredvid en orolig patient och lyssna på vad denne har att säga, vad som bekymrar just den personen. Samtidigt hinner jag stanna upp hos en annan orolig patient och svara på hens frågor, och om så för ett litet uns lindra ångesten och oron som gnager. Samtidigt som jag känner att jag KAN svara på frågorna. Att jag har tillräckligt med kunskap att reda ut frågorna som kommer upp. Jag vet inte vad jag ska säga - mer än att jag älskar dessa dagar. När allting har funkat! Underbara kollegor, fantastiska läkare. Allting flyter på, ingen tvekar att hjälpa till och ställa upp. Ja, nog är dessa dagar ovanliga nuförtiden i mitt liv, men de finns alltså. Nu har jag haft två sådana i rad. Tänk om alla dagar kunde vara som dessa två, kanske inte ens såhär bra men om ens i närheten. Då hade jag haft världens bästa jobb!

 

Jag har världens roligaste, mest spännande och omväxlande jobb. Så fruktansvärt lärorikt och utvecklande. Jag känner hur jag själv utvecklas och blir en bättre människa. Men samtidigt är det ett av de stressigaste, mest fysiskt och psykiskt påfrestande jobben. Därav är dagar som dessa guld värda, nödvändiga. För att fortsätta älska mitt jobb och mitt val av yrke.