6 veckor
Tänk att det redan gått 6 veckor pappa, sedan du försvann från oss! Vart har dessa sex veckor tagit vägen? Samtidigt säger dem ju att det blir lättare med tiden, så då får tiden gärna gå snabbt. För det får gärna bli lite lättare att leva igen.
Just nu är jag i fasen av en fruktansvärd tomhet. Varje dag, varje minut är du med mig i mina tankar. På ett eller annat vis. Tomheten är så fruktansvärt påtaglig, och jag kommer på mig själv med att tänka konstiga tankar om dig hela tiden. Det är som om jag skjuter bort att du är död, inbillar mig att du snart är tillbaka hos oss! Till och med på jobbet, när jag egentligen inte har tid att tänka på dig, så kommer jag på mig själv med att jag gör det. Inte så att jag är ledsen, utan mer "det här kunde varit pappa" eller "undra om pappas värden såg ut såhär" eller "denna historien hade pappa tyckt var rolig". Och av någon anledning så har alla patienter på jobbet just nu hjärtinfarkter. Är inte det konstigt? Som om ödet spelar mig ett spratt...
Nåt annat jag grubblat över är hur orättvist och konstigt livet är. Vart är världen påväg?
Du, vår fina pappa och make, mitt i livet i dina bästa år, du fick inte lov att leva längre. Du som hade livslust och glädje omkring dig, som spred kärlek omkring dig varje dag. Samtidigt går jag till ICA i Sollebrunn och handlar, möter på byns alkis utanför, som sitter där varje dag och är ohyfsad, med sin hund som alla är rädda för. Han super bort sitt liv, men HAN får leva. Dagen innan sitter jag på tåget när en ung kille SJÄLV väljer att avsluta sitt liv, för att han inte vill leva mer. Och några timmar senare sitter jag bakom några ungdomar på ett annat tåg, garanterat en bra bit under 18-årsstrecket, som snackar gräs å röka på å allt vad de nu snackade om, helt öppet. Som vilken naturlig grej i världen som helst. För hur många människor finns det inte som slänger bort sitt liv på droger, röker sig höga för att glömma allting runt omkring. Som inte alls kan vara nöjda med det liv de lever eftersom de bara vill bort från det. Varför får DEM leva?
Varför får dem leva när vår älskade pappa var tvungen att dö? ♡
Kommentarer
Trackback
