Downdag
Ja, idag är nog min första riktiga downdag sedan jag började på jobbet. Ikväll känner jag mig faktiskt väldigt låg, down. Och mitt självförtroende ligger i botten nu. Varför? Dagen har ju ändå gått bra. Det har inte varit någon panik även om det varit mycket att göra. Men jag känner att det är så mycket jag inte kan, inte tänker på. Och det är så frustrerande! Sen hjälper det ju inte att bli dumförklarad heller.
Alla motgångar blir till bakslag för mig. Sänker mig, får mig att tvivla på mig själv. Och i de tillfällena önskar man hellre att någon lyfte upp mig, sa till mig att jag jobbat bra ändå men borde tänkt på "det" eller "det". Men det är klart - de kan ju inte höra hur jag tänker eller känna hur jag känner. Och istället för att säga ifrån så sväljer jag. Tar påönskar itten, går därifrån och känner mig värdelös. Ibland känner jag att jag får onödigt mycket skuld på mig för att jag är ny. Trots att jag kanske faktiskt gör så som någon annan har sagt åt mig eller att det är någon annan som missat eller glömt något. Men att jag ens tar åt mig av en sån sak visar enbart på att jag inte känner mig tillräckligt säker. Att jag tvivlar mycket på mig själv. För det gör jag. Jag önskar att jag vore ett levande uppslagsverk.
Men, efter jobbet hade vi iaf sjuksköterskemöte där det bland annat diskuterades jul och nyår. Inte så upplyftande eftersom jag som ny lär vara den som står där på julafton och sliter arslet av mig. Menmen. Det var ett bra möte och jag är glad att jag gick dit så jag hann få tankarna på annat! Som sagt, ingen bra dag... men imorgon blir nog bättre!
Nu myser jag ner mig med lite glass framför greys :):)
Kommentarer
Trackback
