Ja, som en dröm. Ungefär så kändes det när vi stod där på Ullevi. 69348 personer, och jag. Någon gång i början av konserten när de filmade publiken och visade på storbildsskärmarna så frågade jag Maja "kan du fatta att vi står där mitt i smeten? Kan du fatta att vi faktiskt är här?" Det kunde nog inte riktigt jag, i alla fall inte i början. Många har frågat hur det var, vad som var bäst. Jag kan knappt beskriva med ord - hur det var? Det var som en dröm. Det var allt jag hade önskat och mer därtill. Hela Ullevi kokade under 3 timmar, och jag bara njöt. Och vad som var bäst - det kan jag inte svara på. Kanske "en midsommarnattsdröm", eller kanske "det kommer aldrig va över för mig". Jag vet inte - för ingenting var dåligt. När kapten röd kom in på scen blev jag förvånad, när Håkan pratade om sin son skrattade jag, när han sjöng Valborg så var jag nära till tårarna. När han sjöng "försent för Edelweiss" och större delen av arenan lystes upp av mobiltelefoner så stod jag mållös och log. När han sjöng "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" så rös jag i hela kroppen. Det var så mycket känslor, allting var så äkta och så enkelt och så avskalat. Så Håkan.