Första veckan som sjuksköterska!
Jaha,
då var första veckan på nya jobbet avklarat. Första veckan som sjuksköterska! Och ja, känslorna är blandade. Det har varit många känslor inblandade under den här veckan. Kaos, läskigt, spännande, stressigt, mycket att tänka på, roligt, påfrestande, panik, intressant. Det har pendlat mycket, men i det stora hela så har det känts helt okej. Lite, lite bättre för varje dag som gått.
Och även om jag har sovit dåligt på nätterna, knappt sovit alls vissa nätter, så har känslan ändå varit helt okej eller bra alla dagarna när jag kommit hem från jobbet. Kanske inte helt som om jag haft 100% kontroll, men ändå okej. Tills igår, då det kändes lite olustigt. Och tills idag, då jag gick hem med en klump i magen.
Och även om jag har sovit dåligt på nätterna, knappt sovit alls vissa nätter, så har känslan ändå varit helt okej eller bra alla dagarna när jag kommit hem från jobbet. Kanske inte helt som om jag haft 100% kontroll, men ändå okej. Tills igår, då det kändes lite olustigt. Och tills idag, då jag gick hem med en klump i magen.
För vad gör man, när man har en dålig patient men inte får några ordinationer från läkaren? Trots att man ligger på och tjatar tills de slutligen blir otrevliga! Känslan av maktlöshet är enorm, och det känns som ett misslyckande när jag ingenting kan göra för att hjälpa. Det är ju därför jag är där - för att hjälpa! Och hur ska jag göra för att hinna med allt som förväntas av mig? Jag kan inte klyva mig, samtidigt som jag tycker det är otroligt viktigt att det görs rätt på en gång. Jag kanske har höga ambitioner och måste sänka dem, för att kunna hinna med. För tyvärr ser sjukvården ut som den gör idag - och man hinner inte ha ordentlig koll på sina patienter. Allting måste gå snabbt och effektivt annars finns det inte en chans i världen att hinna med. Och det är så frustrerande!
Samtidigt har jag höga krav på mig själv. Jag vill så mycket, så gärna! Kan inte acceptera att jag inte är tillräckligt snabb. Men det har ju bara gått en vecka... Som chefen säger "Rom byggdes inte på en dag" - jag måste förstå det!
Samtidigt har jag höga krav på mig själv. Jag vill så mycket, så gärna! Kan inte acceptera att jag inte är tillräckligt snabb. Men det har ju bara gått en vecka... Som chefen säger "Rom byggdes inte på en dag" - jag måste förstå det!
Men ett par värmande ord från en kollega som kom fram och sa att hon tyckte jag skötte mig jättebra och att det verkar gå kanon för mig, det gjorde verkligen gott för mitt självförtroende idag! Tack! <3
Och nu har jag en dag ledigt för att ladda om, och det behöver min överansträngda hjärna!!!
Kommentarer
Trackback
