Fröken klantarsel!

Pastavatten, vilken idioti! Jag ska nog aldrig mer koka pasta tror jag. I framtiden ska jag leva på frukt och grönsaker, kanske på konserver som kan ätas kalla! För i söndags var fröken klantarsel i farten igen... 
 
Och aj! Vad ont det gjorde när jag hällde pastavattnet över handen. Mycket klantigt har jag gjort, många skador har jag dragit på mig under åren, men aldrig har jag upplevt en smärta så stark som den jag kände söndag kväll/natt! Som om hela handen brann, samtidigt som någon skar i den med kniv. Till råga på allt var det ju klart handen också. Och vad gör en sjuksköterska utan sina händer? Tydligen jobbar hon inte i alla fall. Nej, för våra händer är livsviktiga. Utan våra händer är vi ingenting. Så jag fick vackert gå hem från jobbet igen i måndags... och än har jag inte fått komma tillbaka för chefen (som jag för övrigt är väldigt tacksam över att hon bryr sig så mycket!!).
 
Så, här sitter jag nu. Med en hand som övergått till att klia och svida. Men hellre det än de senaste dagarnas smärtor! Instängd i min egen lägenhet, utan någon att prata med! Om jag ändå bara hade någon att prata med! Har ringt mamma och mmormor och tjattrat lite idag iaf, dem gör mig alltid på gott humör! ♡ Och just nu längtar jag hem så otroligt mycket! Hem till alla vänner, familj. Alla nära och kära som jag saknar så oändligt mycket här nere ibland! Men om en vecka är jag hos dem igen!! :) och i helgen hade jag två av mina favoriter här på besök och vi hade en supertrevlig inflyttningsfest! Sen så imorgon ska jag få träffa två favoriter till, så det tar sig!! Lite livsglädje i allt regn, det behövs!  För det är inte roligt när man känner att man är beroende av andra. När jag inte kan jobba, har svårt att laga mat, diska, städa. Inte ens kan klara av att tvätta mitt eget hår. Jag känner mig så liten, det känns förnedrande att behöva be om hjälp. 
 
För jag är en självständig människa. Van att klara mig själv. Van att ta hand om mig själv, bara ha mig själv att tänka på. Och på tal om det, så är det svårt det där vissa dagar. Att behöva tänka för två...
 
MEN, nu är handen bättre, på fredag tänker jag gå tillbaka till jobbet!! Jag längtar! :)
 
Pussåkram


Kommentarer
Carina Persson

Det va illa. Tur att det är fredag i morgon,så Du kan jobba igen. Skickar massa kramar till Dig.

2014-04-10 @ 07:26:13


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Maria Pettersson

En kort sammanfattning av mitt liv

RSS 2.0