Små steg i taget :)
Världens bästa Johanna och Therese - Tack så mycket för en jättemysig lör-sön, för all extra energi som ni ger mig och den glädje och lycka jag känner efter att jag har träffat er! Ni är underbara! <3
Spenderade helgen i Göteborg med dessa två finaste, vilket var urmysigt! Vi bara pratade, pratade och pratade. Förstår inte hur två människor kan sitta och prata konstant i typ 12 timmar, men så är det när man ses alldeles för sällan!
Åkte tillbaka till Halmstad igår kväll. Var och handlade, lagade mat, la mig på soffan och hade en riktigt lugn och skön kväll för mig själv framför tv:n. Tror att jag ska ha en likadan ikväll faktiskt. Idag är den enda lediga kvällen jag har denna veckan, så kanske är det bra att jag får vara hemma och bara ta det lugnt! :) För idag har vi suttit och pluggat 9-16. Vi hade verkligen riktigt bra flow idag!! Kändes jättebra :) Sen åkte jag iväg och spelade match, med SJUKs hjältar. Idag var vi hela 5 tappra hjältar som ställde upp och kämpade och slet. Tre av oss var fortfarande halvskadade. Så ja, jag gratulerade de 10 självgoda macho-grabbarna till segern innan avspark. Frågade om vi möjligtvis kunde få låna några av dem, bara för vänlighets skull. "Kanske nästa match" fick jag till svar! Så jaa, vi behöver ju inte diskutera några resultat, men jag kan säga som så att de sköt hårt och gärna. Istället kan jag nämna mina stolta ögonblick under matchen. Jag tröttnade efter ett tag på att killarna var så kaxiga, och bara hånade oss, så jag mejade helt enkelt ner en av dem. Vi flög till marken bägge två, men det var det lätt värt!! Haha! Mitt andra stolta ögonblick var i andra halvlek, då jag var målvakt (!!!!) för första gången i mitt liv, eftersom mitt lår hade svårt att hänga med i det höga tempot utan avbytare. En räddning var faktiskt riktigt snygg, tycker jag! ;)
Och i känslolivet har det varit några svajiga dagar. Som ni förstått. En av dessa dippar i vardagen, som jag är väl medveten om att dem kommer emellanåt, men ändå alltid blir lika överrumplad när det händer. Jag lär mig aldrig. Men som jag sagt så många gånger förut, alla har vi ett bagage med oss. Vissa dagar blir det helt enkelt bara för mycket tankar och känslostormar. Men, som min kloka, fina vän Maja sa. Det är inte lätt att bara kasta sig ut i nya situationer. Det tar lite tid. Och jag har svårt att lita på såväl mig själv som på andra, det tar tid. Det där med tillit. Men det får ta tid! Man får ta små steg i taget, och sen får tiden utvisa vad som händer.
Såå, ikväll kryper jag helt enkelt ner i soffan framför The Impossible och gråter en skvätt och njuter av en lugn och skön måndagkväll. För imorgon är det dags för C-uppsats igen :)
Pussåkram
Kommentarer
Trackback