Who I wish you were
Är det egentligen inte konstigt, hur man kan förvränga verkligheten ibland. Hur man kan bestämma sig för hur man tror eller vill att en människa ska vara, och sen lita blint på det. Jag vet egentligen inte hur jag kom in på de här banorna idag. Kanske var det One tree Hill avsnittet. Vad vet jag? Här är jag i alla fall nu.
Sitter och funderar på det där. Det där med att måla upp en drömbild av hur man vill att någon ska vara. Att bli kär i en person som egentligen bara finns i mitt huvud. Jag undrar hur det började? Med att jag träffade dig, utan att på riktigt lära känna dig. Och genom telefon och internet kan man lura vem som helst. Så under flera år så byggde jag upp dig som mitt livs kärlek, som hade allting rätt, precis allting. Inga fel, inga brister. I flera år gick jag runt så. Sen föll den fasaden när vi sågs igen. Jag blev såklart sårad. Men så gick några veckor, du hörde av dig, och sen var jag tillbaka på noll igen? Du var felfri, hade bara gjort ett litet misstag. Så fortsatte jag gå runt med den idén. Nu har jag träffat dig, flera gånger. Jag vet att du inte alls är den person som jag bestämde att du var. Eller så kanske du inte längre är den person som du var när vi träffades. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag trots allt som hänt fortfarande blir skakis och knäsvag när jag ser dig. Men det måste vara min hjärna som spelar mig ett spratt?
Jag tror jag är ganska bra på det där. Med att bygga upp en massa förväntningar på hur folk är. Det är synd om jag bygger upp bilder sämre än verkligheten, då kan jag såra någon, eller missa ett riktigt guldkorn. Men oftast är det nog till min nackdel - att jag tror folk är bättre, mer fantastiska än dem egentligen är. Då blir det farligt för mig, då är risken stor att just jag blir bränd och sårad. Jag tror jag måste sluta med det. Låta bli att döma folk. Låta bli att bygga upp drömbilder i mitt huvud. Lev i nuet Maria.
Kan någon ta ner mig på jorden?
Gone away are the golden days
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Kommentarer
Trackback
