Ja.

Igår hade vi en, tyckte jag, ganska meningslös föreläsning i Varberg. Den hette kris/katastroforganisation. Idag pratar tv, radio och tidningar om en massolycka med 100 fordon inblandade. Krisorganisationen är inkopplad, sjukhusen har beredskapsläge. Är det inte lite av livets ironi på något sätt?

Plötsligt fick gårdagens föreläsning en intressant vändning, och plötsligt kändes det som att det ändå fanns en gnutta av nytta i det som igår kändes så fruktansvärt orelevant. :)

 

Idag har föreläsningen varit otroligt intressant. En tjej från entreprenör och karriärcentrum på skolan besökte oss. Fick upp våra ögon för hur otroligt mycket man kan jobba med som sjuksköterska. Plötsligt vill jag inte alls jobba på sjukhus eller i Norge, när jag nu vet hur fantastiskt många roligare saker man kan jobba med/på. Inte nog med det så var en kvinnlig sjuksköterska på besök. En kvinna som varit iväg på fältarbete för försvarsmakten, i Afganistan. Återigen ett uppvaknande. En inblick i hur livet och verkligheten ser ut i olika delar av världen. Även om jag inte riktigt har tänkt mig att åka ner dit och offra mitt liv, så är det fantastiskt att höra om människor som gör det. Få en förståelse för varför och så vidare. MYCKET intressant dag, och jag kan konstatera att gästföreläsare är fantastiska, de allra flesta!!

 

Idag har jag också varit på mitt första personalmöte sen i somras. Chefen uttryckte: "Då välkomnar vi Maria tillbaka, du har varit otroligt efterlängtad!" Det är ju aldrig fel att höra sådana ord, från självaste chefen! Jag tror för övrigt att han vill ha mig som sjuksköterska inom kommunen när jag är färdig - han lägger in små kommentarer ibland som påpekar det! Jätteroligt med lite positiv kritik och lite cred för det arbete man gör! TACK! :)

 

Nu iväg på body combat, sen får jag ägna kvällen åt plugget som jag lagt åt sidan i eftermiddag!

 

Pussåkram