Jaha. Så har jag då spelat min första riktiga fotbollsmatch på över 8 år (tror jag). Det märks att såväl konditionen som tekniken inte på långa vägar är vad den en gång var. Men å andra sidan, att gå ut och spurta fram och tillbaka på en fotbollsplan när man legat sjuk i 3 veckor kanske inte är optimalt heller förstås. Men det var roligt - himla roligt! Vi hade inte de bästa förutsättningarna då vi endast var 8 stycken som kunde ställa upp. Sen en skadad efter någon minut. Alltså var vi till slut 5 sjuktjejer och 2 sjukkillar - två avbytare. Mot 11 spralliga fotbollskillar, utbytesstudenterna Scorgasm. Men oj vad vi kämpade, och ett av våra mål höll vi - det blev inte tvåsiffrigt, det blev endast 9-0 ;) Hahaha! Och vi hade en helt fantastisk hejjarklack som drog igång och sjöng "Vi är sjuk och vi är snygga" när vi började bli trötta! Hehe :)

 

Det roliga är, att trots att jag inte spelat på 8 år, så sitter fortfarande taktiken kvar i huvudet. Jag kommer precis ihåg hur jag brukade springa, hur jag brukade göra. Men det var ju med mitt lag. Taktiker som vi övade flera gånger i veckan i flera år - vi kände ju varandra utan och innan. Vi behövde knappt prata på planen, vi visste hela tiden vart de andra var. Det funkar ju inte riktigt så nu. Och som sagt, teknik och kondis fattas. Vad hände egentligen med mig? Hur blev jag den här lata soffpotatisen? Livet gick utför...

 

Hursom helst, det är kul att spela igen. Mitt knä tyckte visst inte det var lika kul, men det struntar jag i! Jag ska spela och jag ska ha kul och nästa match hoppas jag att vi får bättre uppslutning så att vi blir fler - orkar mer. Och får något lättare motstånd! :)

 

Nu blir det kvällsmat och kanske lite soffhäng i brist på annat :)

 

Pussåkram