Höstmörkret!
Haha jaa,
jag var på banan igen. Och åkte av den lika fort! Kul att höra att någon saknar min blogg, och roligt att så många fortfarande läser. Jag lovar att försöka bättra mig!
Nu har 9 veckor gått. 9 veckor av praktik. Och vart tog dem egentligen vägen?
Det har varit 9 fantastiska veckor. Bland den bättre tiden i mitt liv. Även om det varit mycket, tufft. Tidiga morgnar och sena kvällar. Det har varit såå roligt! Allting känns så rätt! Och så mycket som har fallit på plats på det senaste. Fick upp en struktur på arbetet, klarade av att ha hand om en hel patientgrupp. Nålarna de åker på plats utan problem, blodet rinner i rören som de ska.. Till och med en kateter lyckades jag sätta på egen hand. Och slutbedömningen, den gick bättre än jag någonsin kunnat ana. Fick mycket och bra beröm. Har fått flertalet frågor om ifall jag vill jobba hos dem i sommar. Allting är så smickrande, jag är så glad.
Men nu är det slut. Nu är vi tillbaka i skolan. Examinationsseminarium idag, så även imorgon. Tenta på fredag. Jag har inte pluggat sen maj ju, hur i hela fridens namn ska jag komma in i pluggandet igen??
Livet i övrigt flyter på. Höstmörkret har kommit med storm. Storm ute, storm inne, storm i livet. Jag ska inte klaga. Jag lever bra och har haft ett par fantastiska veckor på alla sätt och vis. Men den här veckan har varit en jobbig vecka hittills. Jag är trött, matt. Jag träffade på en kär vän i söndags på väg hem. En vän som jag saknar väldigt, väldigt mycket. Och istället för att vara roligt så gjorde det ont. Ont just därför att vår vänskap har försvunnit. Det går år emellan att vi pratar. Det gör ont i mig. Åh vad jag saknar dig!
Och hur bra jag än trivs här nere, för det gör jag verkligen, så kan jag inte låta bli att sakna mitt liv där hemma. Familj och vänner där hemma blir ju lidande av att jag bor här nere. Det går inte att hålla samma kontakt som innan. Och det är jobbigt för mig.
Men nåväl. Vidare med livet. Ni är säkert nyfikna på kärlekslivet?
Och jaa, det är som vanligt. Visst saknas det ibland någon att krama på, men det ska alltid vara så komplicerat tydligen. Och komplicerat är jag trött på. Jag vill leva enkelt, och det är enkelt att leva själv. För det mesta, åtminstone. Kanske inte ikväll. Ikväll hade jag velat ha någon. Men förmodligen inte imorgon. Som ni förstår. Lika velig som vanligt...
I vilket fall som helst, jag lever och frodas. Livet flyter, rullar på bra. Jag är otroligt trött idag, utmattad. Förmodligen beroende på någon förkylning som ligger och gror. Därför ska jag ta och dra mig mot sängen, kolla på Twilight och sova tidigt, för imorgon så är det examinationsseminarie och sedan MJUC-gasque på kvällen vilket ska bli grymt roligt!! :)
Pussåkram!
Kommentarer
Trackback
