Kan inte minnas senast jag var såhär trött.
Känner mig helt utmattad.
I fredags somnade jag nästan stående mitt på dansgolvet på Bond, och igår fick jag gå hem från Morfars redan kl. 1 för jag orkade inte. Kände mig helt färdig. Och huvudet bubblade över av tankar och känslor som jag inte kunde kontrollera. Fylldes av sån ångest att jag trodde jag skulle kvävas. Fick inte luft, kunde inte tänka klart. Grät hela vägen hem utan att jag kunde sätta fingret på varför.
Och idag känner jag mig bara helt matt. Utmattad. Orkar inte ta mig för någonting, vill inte göra någonting. Ändå kan jag inte sova. För jag bara tänker. Tänker, tänker, tänker. Känner, känner känner. Tårarna bränner bakom ögonlocken... Och jag kan inte sortera bland tankarna, kan inte kontrollera. Vet inte vad det är som är så jobbigt. Det måste ha med att göra att jag är så himla trött... Jag mår illa så trött är jag. Kan inte äta, knappt dricka, glömde bort en massa saker på jobbet, kände hur jag försvann iväg i tankarna, trots att det kändes som en fristad att få åka och jobba idag. På bussen kom jag på mig med att sitta och stirra ut i tomma intet, men när jag försöker minnas vad det är jag tänker på och vad som känns tungt så är där bara kaos. Jag hoppas jag kan få skriva av mig alla dessa tankar nu för jag måste få sova. Imorgon börjar nya, tuffa kursen, och då gäller det att vara på topp redan från början...

Vill ändå säga att det varit en jättebra helg! Ni är så fantastiskt underbara flickor, ni vet vilka ni är! Extra tack till Therese som orkar lyssna och trösta, bara vara här! Tycker att allt borde vara toppen eftersom läkemedelstentan är avklarad och jag ännu inte hittat något fel jag gjort, arbetet är inlämnat, första året på sjuksköterskelinjen är slut. I fredags kändes livet helt underbart, kanonbra! Kvällen var kanonmysig och jätterolig! Men förmodligen så slappnade jag av för första gången på väldigt länge nu och då kommer det bakslag. Förmodligen är min överskottsenergi slut, allt uns av energi försvann från mig...
Nu hoppas jag att hjärtat känns lättare så att jag kan få sova, jag måste få sova. Jag reder inte ut detta annars!

"I can´t compete, I just can´t recover. How many years it´s been, it´s day one in my mind."