Åh jaa,
herregud!
Kan pricka av en "att-göra-innan-jag-dör" från listan. Och det är egentligen helt galet. Helt sanslöst. Igår eftermiddag var det då äntligen dags, upp till bevis. Vädergudarna var på min sida, även om jag flera gånger under resan dit önskade att det skulle bli mulet...

Efter ett par timmars resa, några felkörningar och andra galenskaper, anlände jag och Maja till Kristianstad Airport och Skydive Skåne. Fick sitta ett tag och vänta, kika på andra som hoppade innan det var min tur och jag skojar inte när jag säger att det var nära att jag bangade. Så jäkla rädd. Aldrig varit så skräckslagen, och ändå fattade jag nog inte vad jag gett mig in på förrän jag satt i flygplanet och såg första killen falla ut genom dörren. Shit alltså, jag kan inte tro att jag faktiskt gjorde det. Ska bli mycket spännande att se film och bilder sen för de skrattade gott åt mig, talade om att jag minsann såg vettskrämd ut, redan under instruktionerna... Hahah.. Sen var det i alla fall dags att sätta sig i planet och på vägen upp gick tusentals miljoner tankar genom mitt huvud. Vad hade jag gett mig in på? Fick som sagt se en kille hoppa ut och tänkte direkt att det där gör jag bara inte. Meen, jag hade verkligen världens bästa instruktör/hoppare, "Snygge-Niklas" som han kallade sig, han lugnade mig på ett bra sätt. Väldigt avslappnad och skojfrisk. Skrämde upp mig rejält men lugnade mig sen med att tala om att han hoppat över 3700 hopp. Det kändes bra! Och jag satt fast i honom redan innan vi lämnade marken, det kändes tryggt. Sen som sagt var det vår tur, och jag minns inte så himla mycket från just det för jag var lamslagen. "Hela din kropp strejkade när det var dags" sa han efteråt och skrattade. Men jag hade ju inte en chans. Han lyfte ut mig och där hängde jag utanför planet innan han hoppade, vi snurrade runt något varv i luften och sen föll fritt. Mina kropp, som skulle svanka och ha benen bakåt, spretade åt alla håll innan jag fick ordning på mig själv och lydde order. Glömde av att andas med näsan istället för munnen så fick dåligt med luft. Skrek det gjorde jag. Skrek av fasa och skrattade av lycka. Jaa, herregud. Jag var som i extas sen när vi hängde där i luften med fallskärmen utvecklad och gled runt. Jag skrattade och skrattade.

Åååh, det var verkligen det bästa jag gjort i hela mitt liv. Men jag har aldrig någonsin varit så rädd! Nu efteråt så känner man såklart att man bara vill upp igen, igen, igen. Samtidigt är jag inte säker på att jag skulle våga. Eller det skulle jag väl förmodligen, men jag skulle vara lika jäkla rädd... Haha åh jaa, det trodde ni inte om mig va? Jag trodde det inte själv iaf. Men jag älskade det. Älskade det! TACK underbara vänner som tvingade mig till det här, jag är er evigt tacksam!! Alla borde prova detta, helt fantastiskt! :D

Sen efteråt igår så fortsatte vi vår roadtrip mot Helsingborg, där vi träffade Malin, Joakim, Linn och Ulf. Spelade spel, förfestade och hade det allmänt kanontrevligt innan vi gick vidare mot Tivoli för att festa vidare. Träffade på Ahli där också och jag, Maja, Malin, Ulf och Ahli dansade runt till klockan 3 då vi gick hemåt. Två matstopp och sen hem till sängen. Idag har vi varit på lyxbrunch hos Ulf med våfflor, nybakade scones, melon och annat gott. Ett konstigt monsterspel som var väldigt roligt när man väl förstod hur det fungerade. Sen gick jag och Malin hem en sväng, och sen avslutades kvällen med popcorn, cola, snacks och Bridesmaids på bio. Urmysigt! :) Vet inte om jag kan kalla det för en bra film i sig, men oh vad jag skrattade! Nu är jag nyligen hemkommen till Halmstad och jag ska nog krypa ner i sängen och smälta den här helgen innan det är dags att nana. Ser fram emot en lugn, ledig förmiddag imorgon innan jobbet.

Tack Maja, syster yster och alla andra för en underbar helg!
Pussåkram