Idag. På dagen 5 år. Hela 5 år. Hemskt vad åren går fort, ändå känns det som det var igår. Känns som att det var igår som jag förändrade mitt liv, för alltid. Hade jag vetat då att jag skulle sitta här idag, så kanske det hade sett annorlunda ut. Jag vet att jag ältar, grubblar. Jag önskar jag inte gjorde det. Men av någon anledning kommer denna dag alltid ikapp mig, det måste ligga i mitt undermedvetna. För det känns alltid jobbigt, jag kan inte sova och ensamheten är så fruktansvärt påtaglig. Inte gör vädret och årstiden det bättre heller. Det har redan varit mörkt i över 6 timmar. Jag önskar att jag bara kunde ha sovit bort hela den här dagen. Men med tanke på morgondagens tenta är det inget bra alternativ. Jag vet visserligen inte om en sömnlös natt är bättre. Så nu tar jag till alla mina knep för att kunna sova, och det bästa av dem brukar vara att skriva av sig, få ur sig tankarna och känslorna, förhoppningsvis lämna några av dem här i datorn. Såå, här sitter jag. Ynklig och gnällig, alldeles i min ensamhet. Önskar mer än någonsin att jag vore kvar på Gran Canaria med familjen, åh vad jobbigt det var att åka därifrån. Men, imorgon kommer de hem och då behöver jag inte längta ner till dem och värmen mer, för då är även dem hemma i kylan, inom räckhåll. Om ett par timmar kommer jag att vakna till en ny dag, med nya möjligheter. Det finns så mycket att se fram emot nu, om bara denna dag kunde vara över. Om jag bara kunde somna, vakna imorgon med nya krafter och starta helgen med att göra bra ifrån mig på tentan.

Om jag bara kunde få somna.
Jag gör ett nytt försök, tack för er tid.
Förlåt för min negativitet.
Jag lovar att nästa inlägg ska bli positivt och glatt!
Tack alla underbara människor som finns i mitt liv, ni vet vilka ni är och ni är guld värda! <3