Svårt med motivationen...
Ja,
det går trögt nu.
Dumma jag. Som inte tål minsta stress längre, då går jag ner mig totalt. Den här klumpen i magen, tyngden över bröstet, svårigheterna att sova och aptitlösheten. Känner mig uppstressad fast jag vet inte varför. Jag hänger inte med, motivationen finns inte. Och jag vet att om lite mer än en vecka är det dags för tenta. Jag tror inte jag hinner klart med pluggandet tills dess. Imorgon har jag redovisning, som jag förmodligen kommer svamla fram för jag har inte orkat läsa in mig. På torsdag har vi nästa redovisning, som jag heller inte riktigt känner mig säker på... Vad håller du på med Maria? Tre och en halv vecka kvar till sommarlov. Det här måste jag klara!
Jag måste bara få sova.
Jag måste få sova en hel natt, utan att vakna 100 gånger, utan att ligga vaken och grubbla. Utan att vakna av konstiga drömmar. Utan att drömma så förbannat mycket, för man känner sig inte utvilad när man har drömt mer eller mindre en hel natt. Samtidigt är vissa människor så krävande, och jag orkar bara inte. Jag vet inte vad som hänt med mig sen jag stressade sönder mig i höstas. Jag klarar inte av stress överhuvudtaget, jag klarar inte av att slappna av och lugna ner mig. Jag måste lära mig andas igen.
För det värsta är inte att jag har någon panik eller någonting, för det har jag inte. Om jag ändå hade det. Istället blir jag helt nollställd. Vet inte vart jag ska börja och då gör jag ingenting. Eller, jag gör det jag ska men jag orkar inte ta det till mig. Fan, skärp dig nu! Det är ju kul det här!
Ordna upp dig själv!
Jag fattar inte vad detta handlar om.
Men det är väl bara en down period, de kommer ju till oss alla ibland...
Nu lägger jag mig framför en film.
Sovmorgon imorgon, då satsar jag på att faktiskt SOVA! :)
Puss&Kram
det går trögt nu.
Dumma jag. Som inte tål minsta stress längre, då går jag ner mig totalt. Den här klumpen i magen, tyngden över bröstet, svårigheterna att sova och aptitlösheten. Känner mig uppstressad fast jag vet inte varför. Jag hänger inte med, motivationen finns inte. Och jag vet att om lite mer än en vecka är det dags för tenta. Jag tror inte jag hinner klart med pluggandet tills dess. Imorgon har jag redovisning, som jag förmodligen kommer svamla fram för jag har inte orkat läsa in mig. På torsdag har vi nästa redovisning, som jag heller inte riktigt känner mig säker på... Vad håller du på med Maria? Tre och en halv vecka kvar till sommarlov. Det här måste jag klara!
Jag måste bara få sova.
Jag måste få sova en hel natt, utan att vakna 100 gånger, utan att ligga vaken och grubbla. Utan att vakna av konstiga drömmar. Utan att drömma så förbannat mycket, för man känner sig inte utvilad när man har drömt mer eller mindre en hel natt. Samtidigt är vissa människor så krävande, och jag orkar bara inte. Jag vet inte vad som hänt med mig sen jag stressade sönder mig i höstas. Jag klarar inte av stress överhuvudtaget, jag klarar inte av att slappna av och lugna ner mig. Jag måste lära mig andas igen.
För det värsta är inte att jag har någon panik eller någonting, för det har jag inte. Om jag ändå hade det. Istället blir jag helt nollställd. Vet inte vart jag ska börja och då gör jag ingenting. Eller, jag gör det jag ska men jag orkar inte ta det till mig. Fan, skärp dig nu! Det är ju kul det här!
Ordna upp dig själv!
Jag fattar inte vad detta handlar om.
Men det är väl bara en down period, de kommer ju till oss alla ibland...
Nu lägger jag mig framför en film.
Sovmorgon imorgon, då satsar jag på att faktiskt SOVA! :)
Puss&Kram
Kommentarer
Trackback
