Being alone really sucks!
Jag är trött på det nu, jag vill att någon är här bredvid mig och tar hand om mig. Speciellt när det är som det är nu. Med all denna press, tiden som inte räcker till. Matlusten som inte finns, sömnen som återigen bråkar med mig. Alla tankar som inte vill försvinna, som gör mig sömnlös. Varför är det såhär? Jag måste verkligen lära mig att slappna av. Jag känner igen de här tecknen alldeles för väl. Jag kommer hem efter en bra dag, en rolig dag, i skolan, helt slut. Bara lägger mig på soffan och känner hur tårarna börjar rinna. Så löjligt. Varför måste jag till råga på allt då också vara ensam? Ingen att ringa som sköter matlagning, disk, städning, tvättning och så en go famn att ligga i. Meen, min tid kommer va? Det måste den.

Idag har jag i alla fall muntrat upp mig själv med att boka mitt omtalade fallskärmshopp. Oooo. Det kittlar i hela mig när jag tänker på det! Den 20 juli. Då. Då är det jag som hoppar ut från ett flygplan på 4000 meters höjd, faller fritt i 45 sekunder. FYRTIOFEM SEKUNDER! Känns inte det väääldigt länge när man flyger i luften sådär? Jag vet inte. Det enda jag vet att det där är en kick som jag verkligen behöver! Weeiii! Jag ser verkligen fram emot det, även om jag inte har någon som helst aning om hur det ska gå till att få ut mig från det där planet. Men men. Jag har ett par månader på mig att förbereda mig mentalt. Hihihi :) Hoppas att ett par av er knasar som faktiskt har tvingat mig till det här åker med mig på denna galna upplevelse som moraliskt stöd och ser till så att jag inte bangar! :D

Ja, det var allt jag hade att säga idag.
Och att tiden går FORT när man pluggar. Alldeles för fort. Suttit i princip hela dagen, utom 3 timmar när jag kom hem orkeslös och trött på livet. Nu tänker jag lägga ner för idag, tänker lägga mig framför Off the map, missade Grey´s idag igeeen!

Ha de gööött!
Puss&Kram