Antingen eller, hur svårt kan det vara?
Ja, hur svårt kan det vara?
När jag är av så är du på, och när jag är på så är du av. När jag slutligen tröttnat på ovisshet och bestämmer mig för att det är av, skit samma, jag orkar inte engagera mig mer, då är du på. Mer än någonsin. Precis som om du läst mina tankar. Och sen, när du lyckats övertyga mig om att okej, jag är på igen, jag ger det en chans, då är plötsligt du av igen. Och sen, när jag bestämmer mig helt för att strunta i er förbannade män, då slutar det med att jag har en intill mig och en pipandes i mobilen. Då har jag helt plötsligt två stycken, som båda är jättepå. Så ger jag med mig, och då är båda av. Ni säger att vi tjejer är röriga och veliga, men vad fan är ni? HUR svårt kan det vara, att bestämma sig? Jag skiter i om det handlar om vänskap, flirt, myskompis eller något mer. Bara det är AV eller PÅ. Inget jävla mellanting som svänger hit och dit hela tiden. Jag vet själv inte vad jag vill, jag känner ju er knappt. För mig räcker en vänskap, men inget jävla mellanting mellan vänskap och ingenting.
Och varför alla dessa frågor? Som blir tomma ord. Jag är så trött på det här, jag är så trött på att pendla mellan på och av. Men jag vet, det är en svår balansgång. För mycket på skrämmer bort mig och för mycket av gör mig irriterad. Men jag får inte ordning på mina tankar, för när ni velar så velar jag. Och jag är så trött på allt ytliga umgänge som man pratar med någon gång på tre månader, kanske råkar träffa på någon gång i halvåret. Vad ska jag med såna kontakter till?
Antingen är det på eller så är det av, oavsett vart vi lägger ribban, bara BESTÄM ER!! Dessa velpottor är ju precis överallt. Precis som att de söker sig till mig för att förvirra mina tankar. Och sen slutar det med att jag ligger här och lipar, av ångest, dåligt samvete, ensamhet, förargelse på mig själv, ja gud vet vad. Det slutar ju aldrig väl, det vet jag ju. Meen, det är iofs skönt att lägga sig och lipa ibland.
Önskar bara att jag kunde veta vart jag har dig...
Önskar jag hade en egen Dexter att krama på...
Såå, Dexter, vart är du? :)
När jag är av så är du på, och när jag är på så är du av. När jag slutligen tröttnat på ovisshet och bestämmer mig för att det är av, skit samma, jag orkar inte engagera mig mer, då är du på. Mer än någonsin. Precis som om du läst mina tankar. Och sen, när du lyckats övertyga mig om att okej, jag är på igen, jag ger det en chans, då är plötsligt du av igen. Och sen, när jag bestämmer mig helt för att strunta i er förbannade män, då slutar det med att jag har en intill mig och en pipandes i mobilen. Då har jag helt plötsligt två stycken, som båda är jättepå. Så ger jag med mig, och då är båda av. Ni säger att vi tjejer är röriga och veliga, men vad fan är ni? HUR svårt kan det vara, att bestämma sig? Jag skiter i om det handlar om vänskap, flirt, myskompis eller något mer. Bara det är AV eller PÅ. Inget jävla mellanting som svänger hit och dit hela tiden. Jag vet själv inte vad jag vill, jag känner ju er knappt. För mig räcker en vänskap, men inget jävla mellanting mellan vänskap och ingenting.
Och varför alla dessa frågor? Som blir tomma ord. Jag är så trött på det här, jag är så trött på att pendla mellan på och av. Men jag vet, det är en svår balansgång. För mycket på skrämmer bort mig och för mycket av gör mig irriterad. Men jag får inte ordning på mina tankar, för när ni velar så velar jag. Och jag är så trött på allt ytliga umgänge som man pratar med någon gång på tre månader, kanske råkar träffa på någon gång i halvåret. Vad ska jag med såna kontakter till?
Antingen är det på eller så är det av, oavsett vart vi lägger ribban, bara BESTÄM ER!! Dessa velpottor är ju precis överallt. Precis som att de söker sig till mig för att förvirra mina tankar. Och sen slutar det med att jag ligger här och lipar, av ångest, dåligt samvete, ensamhet, förargelse på mig själv, ja gud vet vad. Det slutar ju aldrig väl, det vet jag ju. Meen, det är iofs skönt att lägga sig och lipa ibland.
Önskar bara att jag kunde veta vart jag har dig...
Önskar jag hade en egen Dexter att krama på...
Såå, Dexter, vart är du? :)
Kommentarer
Trackback
