Att ta vara på livet och ta hand om dem som står oss nära...
Jaa.
Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Ett par mysiga dagar med systrar har sprungit förbi. Även ett par hemska dagar av förkylning, som fortfarande sitter i. Men rösten har i alla fall kommit tillbaka någorlunda till mig! Även en underbar påskhelg har flugit förbi, och oj så fort den gick! Alldeles på tok för fort!
Firades med familj och vänner, nära och kära. Gamla traditionen påskäggsletande togs upp, Mats fick i uppdrag att gömma, som vanligt, men detta år hemma hos Ida och Daniel med familj. Bus med barn och hundar på påskaftons eftermiddag ute i solskenet. Underbart! Även ett par dagar på jobbet har det blivit, så det ramlar in ett par tusenlappar extra i maj, kommer sitta fint!
Men, efter sådana här underbara helger är det så svårt att skiljas igen. Jag vill inte åka tillbaka till Halmstad. Jag vill stanna här. Här som jag känner mig hemma. Tog en dag ledigt från skolan idag, mest för att försöka bli fri från min hemska förkylning istället för att förvärra den, men även för att få ett par extra dagar med familjen. Och det har på sitt vis även varit en jobbig helg, med mammas barndomskompis/pappas anställd som gick bort. Känslan av tomhet från de som gått bort på mitt jobb. Den jobbiga känslan av att se min kära tant så tom, nollställd. Känslan av att se mina vänner sårade. Varför är det alltid de bästa som blir så fruktansvärt sårade? Varför ska alltid ni mina underbara vänner hamna så fel? Jag kan inte ro för att jag blir orolig.
Helger som denna inser man hur kort och sårbart livet är. Att vi måste ta vara på det. Ta vara på alla lyckliga stunder och ta hand om dem vi älskar. Och lika mycket som jag saknar familj och vänner när jag är i Halmstad, lika mycket saknar jag naturligtvis mina underbara, omtänksamma, nyfunna vänner i Halmstad när jag är här hemma.
På torsdag morgon bär det av "hemåt" igen, än är inte Halmstad riktigt hemma, och det ser jag fram emot! Imorgon ska jag väl åka med little sister till Överby en sväng, om jag orkar, och sen lär jag väl få åka med och kika på hennes match nu när hon ska stå och jag är hemma och allt! :) Imorgon kväll hejar vi på AHK för fulla muggar och sen drar det mot torsdag morgon och tåget neråt...
Vi hörs snart igen, tills dess: Ta hand om er!
Puss&Kram
Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Ett par mysiga dagar med systrar har sprungit förbi. Även ett par hemska dagar av förkylning, som fortfarande sitter i. Men rösten har i alla fall kommit tillbaka någorlunda till mig! Även en underbar påskhelg har flugit förbi, och oj så fort den gick! Alldeles på tok för fort!
Firades med familj och vänner, nära och kära. Gamla traditionen påskäggsletande togs upp, Mats fick i uppdrag att gömma, som vanligt, men detta år hemma hos Ida och Daniel med familj. Bus med barn och hundar på påskaftons eftermiddag ute i solskenet. Underbart! Även ett par dagar på jobbet har det blivit, så det ramlar in ett par tusenlappar extra i maj, kommer sitta fint!
Men, efter sådana här underbara helger är det så svårt att skiljas igen. Jag vill inte åka tillbaka till Halmstad. Jag vill stanna här. Här som jag känner mig hemma. Tog en dag ledigt från skolan idag, mest för att försöka bli fri från min hemska förkylning istället för att förvärra den, men även för att få ett par extra dagar med familjen. Och det har på sitt vis även varit en jobbig helg, med mammas barndomskompis/pappas anställd som gick bort. Känslan av tomhet från de som gått bort på mitt jobb. Den jobbiga känslan av att se min kära tant så tom, nollställd. Känslan av att se mina vänner sårade. Varför är det alltid de bästa som blir så fruktansvärt sårade? Varför ska alltid ni mina underbara vänner hamna så fel? Jag kan inte ro för att jag blir orolig.
Helger som denna inser man hur kort och sårbart livet är. Att vi måste ta vara på det. Ta vara på alla lyckliga stunder och ta hand om dem vi älskar. Och lika mycket som jag saknar familj och vänner när jag är i Halmstad, lika mycket saknar jag naturligtvis mina underbara, omtänksamma, nyfunna vänner i Halmstad när jag är här hemma.
På torsdag morgon bär det av "hemåt" igen, än är inte Halmstad riktigt hemma, och det ser jag fram emot! Imorgon ska jag väl åka med little sister till Överby en sväng, om jag orkar, och sen lär jag väl få åka med och kika på hennes match nu när hon ska stå och jag är hemma och allt! :) Imorgon kväll hejar vi på AHK för fulla muggar och sen drar det mot torsdag morgon och tåget neråt...
Vi hörs snart igen, tills dess: Ta hand om er!
Puss&Kram
Kommentarer
Trackback
