Vrak.
Jag är ett vrak.
Inte i balans.
Ostabil.
Pyskiskt ostabil.
Kan inte sova. Tänker för mycket. Har ingen matlust. Orkar inte bara. Och när jag väl somnar så drömmer jag. Konstiga drömmar. Hemska drömmar. FEL drömmar. Drömmar som får mig att vakna och tänka ännumer.
Jag undrar ibland om det är något seriöst fel på mig. Allting kändes ju så bra. Det är precis som att jag inte kan unna mig att vara lycklig. Det känns för bra för att vara sant allting. Och så börjar jag tänka. Och så kommer de där tankarna tillbaka. Det är mitt självförtroende som krackelerar. Försvinner. Kanske aldrig egentligen funnits där. Känslan av att alla andra är bättre än mig. Varför tänker jag så? Varför skulle någon umgås med mig om de egentligen inte ville? Hur kan jag känna mig så ensam när jag är bland alla mina underbara vänner? Varför känner jag mig så ofta utanför? Jag vet inte. Det måste vara mitt dumma, dåliga självförtroende som förstör för mig. Jag kanske har blivit sviken för många gånger helt enkelt. Det är alla dessa "lik i garderoben" som spökar. Alla fel och misstag jag gjort kanske har blivit för många helt enkelt.
Men varför kan jag inte bara njuta? Jag MÅSTE börja göra det. För jag har ju alla dessa fantastiska människorna omkring mig. Jag har alla underbara vänner, underbar familj. Allting har ju ordnat upp sig så bra. Men samtidigt är det så svårt, svårt att förklara mina känslor. När jag inte alltid förstår dem själv. Jag vill bara vara glad, och det är jag. Jag är glad, jag är lycklig. Men jag tänker för mycket. Jag tänker så mycket att jag inte kan sova, inte kan leva. Och då orkar jag inte. Jag är ett vrak. Ett vrak. Inte ens ett långt arbetspass och två träningspass lyckades få mig att somna inatt. Trots att jag var helt slut. Vad är det med mig och mina sömnproblem och varför kommer de alltid när jag mår som bäst?
Lär dig njuta av livet Maria.
Sluta fucka upp.
Skärp dig.
SOV.
Inte i balans.
Ostabil.
Pyskiskt ostabil.
Kan inte sova. Tänker för mycket. Har ingen matlust. Orkar inte bara. Och när jag väl somnar så drömmer jag. Konstiga drömmar. Hemska drömmar. FEL drömmar. Drömmar som får mig att vakna och tänka ännumer.
Jag undrar ibland om det är något seriöst fel på mig. Allting kändes ju så bra. Det är precis som att jag inte kan unna mig att vara lycklig. Det känns för bra för att vara sant allting. Och så börjar jag tänka. Och så kommer de där tankarna tillbaka. Det är mitt självförtroende som krackelerar. Försvinner. Kanske aldrig egentligen funnits där. Känslan av att alla andra är bättre än mig. Varför tänker jag så? Varför skulle någon umgås med mig om de egentligen inte ville? Hur kan jag känna mig så ensam när jag är bland alla mina underbara vänner? Varför känner jag mig så ofta utanför? Jag vet inte. Det måste vara mitt dumma, dåliga självförtroende som förstör för mig. Jag kanske har blivit sviken för många gånger helt enkelt. Det är alla dessa "lik i garderoben" som spökar. Alla fel och misstag jag gjort kanske har blivit för många helt enkelt.
Men varför kan jag inte bara njuta? Jag MÅSTE börja göra det. För jag har ju alla dessa fantastiska människorna omkring mig. Jag har alla underbara vänner, underbar familj. Allting har ju ordnat upp sig så bra. Men samtidigt är det så svårt, svårt att förklara mina känslor. När jag inte alltid förstår dem själv. Jag vill bara vara glad, och det är jag. Jag är glad, jag är lycklig. Men jag tänker för mycket. Jag tänker så mycket att jag inte kan sova, inte kan leva. Och då orkar jag inte. Jag är ett vrak. Ett vrak. Inte ens ett långt arbetspass och två träningspass lyckades få mig att somna inatt. Trots att jag var helt slut. Vad är det med mig och mina sömnproblem och varför kommer de alltid när jag mår som bäst?
Lär dig njuta av livet Maria.
Sluta fucka upp.
Skärp dig.
SOV.
Kommentarer
Trackback
