Tacka och ta emot?
Ja.
Det är tacken man får.
Fan här sliter man.
Kämpar och ställer upp i alla väder.
Ställer in sina planer, planerar om, avbokar stunder med vänner. Allt för att man vill vara snäll och hjälpa till, allt för att få de där ynkliga lönerna månad efter månad. För vad ska jag annars göra? Det är inte det att jag inte trivs, för jag tycker mycket om mitt jobb. Det är lärorikt och omväxlande. Men det är tufft. Men det säger jag ingenting om. Jag gnäller sällan över jobbet. Inte alls som många andra gör. Jag gör det jag ska och jag gör det fanimej bra också!
Och den här sommaren har jag ställt upp så mycket att jag tagit kål på mig själv, legat sjuk i 9 dagar på grund av något de tror beror på stress. Som jag fått från jobbet. Men ändå ställer jag upp. För att jag vill. För att jag behöver pengarna. Imorgon går jag in på dag nummer 7 i rad. Igen. Och vad är då tacken man får för allt det här?
Joo. Då dimper det ner ett brev i lådan från en viss MAGNUS HAGGREN, där han så vackert talar om att är man inte utbildad så får man skylla sig själv, då blir det inget jobb. Omvårdnadslinjen på alströmer är en linje som många väljer för att den är slapp och det är lätt att komma in. Låg intagningspoäng. De som har gått den utbildningen, DE är välkomna att jobba. Kan vara precis vilket folk som helst. Men jag, som ställt upp och jobbat och slitit där i långt över 3 år, jag ska inte vara välkommen? I 300 dagar är man välkommen att jobba sen är det tack och hej med dig, nu vill vi inte ha dig kvar här. Tänk vad utnyttjad man blir egentligen. Och ändå ställer man upp.
Inte för att jag vill bli fast anställd ändå. Jag ska börja läsa i januari så egentligen spelar det mig ingen roll. Men frågan är hur det blir för mig i höst nu. Ska jag helt plötsligt vara tvungen att söka nytt jobb nu i alla fall? Jag som hade tänkt att jag skulle jobba på året ut nu och sen börja läsa till våren. Men i och med det här brevet så vet jag inte vad som händer. Dock har jag räknat ut att jag redan har jobbat över 300 dagar, och med största sannolikhet över de 360 dagar som krävs för att bli inlasad. Och på grund av detta så vet jag inte vad som händer. Jag är fortfarande inte undersköterska men jag ska bli. Sjuksköterska till och med. Undrar just vad som händer den dagen man är färdigutbildad, är man helt plötsligt värd mer respekt då?
Jag vet inte.
Jag tycker det är orättvist.
Jag hoppas jag får vara kvar året ut.
Vem vill anställa någon för 3 månader?
Livet är så krångligt hela tiden!
Så nu struntar jag i detta och sover istället, lång dag imon!
Godnatt, puss&kram
Det är tacken man får.
Fan här sliter man.
Kämpar och ställer upp i alla väder.
Ställer in sina planer, planerar om, avbokar stunder med vänner. Allt för att man vill vara snäll och hjälpa till, allt för att få de där ynkliga lönerna månad efter månad. För vad ska jag annars göra? Det är inte det att jag inte trivs, för jag tycker mycket om mitt jobb. Det är lärorikt och omväxlande. Men det är tufft. Men det säger jag ingenting om. Jag gnäller sällan över jobbet. Inte alls som många andra gör. Jag gör det jag ska och jag gör det fanimej bra också!
Och den här sommaren har jag ställt upp så mycket att jag tagit kål på mig själv, legat sjuk i 9 dagar på grund av något de tror beror på stress. Som jag fått från jobbet. Men ändå ställer jag upp. För att jag vill. För att jag behöver pengarna. Imorgon går jag in på dag nummer 7 i rad. Igen. Och vad är då tacken man får för allt det här?
Joo. Då dimper det ner ett brev i lådan från en viss MAGNUS HAGGREN, där han så vackert talar om att är man inte utbildad så får man skylla sig själv, då blir det inget jobb. Omvårdnadslinjen på alströmer är en linje som många väljer för att den är slapp och det är lätt att komma in. Låg intagningspoäng. De som har gått den utbildningen, DE är välkomna att jobba. Kan vara precis vilket folk som helst. Men jag, som ställt upp och jobbat och slitit där i långt över 3 år, jag ska inte vara välkommen? I 300 dagar är man välkommen att jobba sen är det tack och hej med dig, nu vill vi inte ha dig kvar här. Tänk vad utnyttjad man blir egentligen. Och ändå ställer man upp.
Inte för att jag vill bli fast anställd ändå. Jag ska börja läsa i januari så egentligen spelar det mig ingen roll. Men frågan är hur det blir för mig i höst nu. Ska jag helt plötsligt vara tvungen att söka nytt jobb nu i alla fall? Jag som hade tänkt att jag skulle jobba på året ut nu och sen börja läsa till våren. Men i och med det här brevet så vet jag inte vad som händer. Dock har jag räknat ut att jag redan har jobbat över 300 dagar, och med största sannolikhet över de 360 dagar som krävs för att bli inlasad. Och på grund av detta så vet jag inte vad som händer. Jag är fortfarande inte undersköterska men jag ska bli. Sjuksköterska till och med. Undrar just vad som händer den dagen man är färdigutbildad, är man helt plötsligt värd mer respekt då?
Jag vet inte.
Jag tycker det är orättvist.
Jag hoppas jag får vara kvar året ut.
Vem vill anställa någon för 3 månader?
Livet är så krångligt hela tiden!
Så nu struntar jag i detta och sover istället, lång dag imon!
Godnatt, puss&kram
Kommentarer
Trackback
