Hjälplös...

Ja,
i lördags sprang jag runt med Dennis på liseberg. Den lille pojken full av liv och rörelse. Idag satt jag på vak hos en av våra kära tanter. Höll henne i handen och klappade hennes huvud. Satt och väntade på att hon skulle somna in. Det är så fruktansvärt konstigt, livet. Man vet inte riktigt vad man ska tänka eller känna. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här eller vad det är jag försöker säga. Det var bara en känsla som slog mig. En känsla jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Det är så jobbigt, när man ser folk omkring en må så dåligt. Känner mig så värdelös på något vis. Hjälplös. Man bara står och ser på men kan ingenting göra. Men jag vet, jag är ingen superhjälte, jag kan inte rädda världen. Även om jag önskar att det vore så. Önskar bara jag kunde göra NÅGONTING! Hatar det här. Hatar hösten med alla dess sorger och mörker. Jag vill verkligen inte vara ensam en mörk och dyster höst till. Jag är så innerligt glad att jag har så fantastiska vänner. Och tillsammans ska vi väl klara av även den här hösten...


Kommentarer
Maja

Och vi ska klara den med glans, glitter o glamour! Vi ska helt enkelt rocka fett! ;)

2010-09-07 @ 07:52:41


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Maria Pettersson

En kort sammanfattning av mitt liv

RSS 2.0