Den som kom på honungstéet borde få nobelpris!

USCH!

Lilla stackars mig själv.
Idag är ingen rolig dag. Jag är alldeles yr och vimmelkantig nästan. Har ont i halsen så jag tror att jag snart tappar mig luftstrupe. Och rösten har svikit mig så talet har svårt att komma fram. Näsan den rinner och rinner och rinner. Sååå snörig! Och eftersom min näsa inte gillar nässpray så nyser jag 100 gånger också. Hostar och jaa, jag är så himla eländig! Honungste, nässpray och ipren är nog det enda som gör att jag är vid liv!

Det var ju betydligt bättre igår,
jag såg fram emot att gå och jobba ikväll. Istället fick jag lov att ringa det där jobbiga samtalet och säga att jag inte kunde komma. Jag måste tänka inte bara på mig själv, som egentligen känner att jag borde ligga nerbäddad, utan också på mina tanter och gubbar, som jag faktiskt kan smitta. Och hur jobbar man med äldre, med nedsatt hörsel och syn, när man inte kan prata? En tolk med sig?
Nä. Det funkade helt enkelt inte. Hur jobbigt det än är att ringa och sjukanmäla sig en söndagskväll. (Förlåt till den som fick jobba! :()

En söndagskväll som dessutom är första advent.
Som ska vara mysig och fin och man ska julstäda och ha plockat fram adventsljusstakarna.
Inget av detta räcker min kropp till idag. Den klarar sig från soffa till toa till säng, tillbaka till soffa. Och en liten sväng hit....

Igår hade vi också 25 årskalas för älskade Malin! :)
Jättetrevligt!
Sen hade jag lovat att vara chaufför så jag följde dem troget dit de ville. Och igår föll lotten på Casa, av alla ställen! Hahaha! Helt sjukt. 140 kronor kostade det att gå in där, Hardcore Superstar spelade. Hur i helvete hamnade vi där? Där har jag inte varit sen jag var 16 tror jag knappt. Och till råga på allt sprang jag in i lilla Oskar (vilket iofs var trevligt) som jag hånglade med när jag var där när jag var 16 år och liten och dum. Klockrent tyckte Malin och Lina. Och det var väl egentligen rätt komiskt måste jag erkänna!

I övrigt så såg jag en eller annan trevlig människa. Annars var det mest den del av Sollebrunn jag helst önskar att jag aldrig mött, ett par dräggfulla bönder och lite konstiga stadsbor som sprang runt i kostym och fluga och helt enkelt hade hamnat fel. Precis som vi. Jag gick mest runt jag, tog ett par danssteg med Malin, Lina och Jocke. Men annars så väntade jag mest på att få åka hem och det gjorde vi rätt snart igen, för det stängde ju klockan 2...

Hem till sängen!
Nu kom pappa med maten så nu ska jag försöka äta lite!

Hejsvejs!
(Ingen puss eller så idag så jag inte smittar er, haha!)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Maria Pettersson

En kort sammanfattning av mitt liv

RSS 2.0