Det är fortfarande svårt att ta in.
Svårt att förstå.

Men samtidigt någonstans inuti mig så är det något som säger mig att man ska lära av det här. Jag kan inte se någonting positivt med det här och det var jobbigt att höra lilla Fimpen ringa och gråtandes undra vad som hänt. Det har blivit en chock för oss alla. Som sagt, finns ingenting positivt med att en så ung och underbar killes liv skulle slockna så hastigt. Men däremot känner jag att det finns något att lära av det här.
Det visar hur snabbt ett liv kan ta slut, att man aldrig kan förutse vad som kommer hända med livet. Det gäller helt enkelt att ta vara på livets stunder. Just nu känner jag att jag inte har någon ork till att göra ett skit och lusten finns inte. Men samtidigt så. Det är vännerna och familjen som betyder i princip allt i livet. Det gäller att ta vara på det. För vi kan aldrig förutse när det hemska inträffar.

Jag måste lära mig att ta vara på livet, ta vara på alla underbara stunder. Men dagar som dessa är det så svårt. Svårt att se positivt. Jag är så glad att jag har er alla. Jag är så underbart glad. Tacksam. Pratade med min lilla gullunge Lisa på telefonen idag. Höra hur hon hade det uppe i Åre. Det var glädjande att få höra hur bra hon har det där uppe.

Ta nu vara på er kära vänner och familj.
Jag har inte kraft nog att förlora någon av er!