Memory lane...
Jaa.
Ibland,
ibland kommer minnena ikapp en. Utan att man hinner märka det själv. Och så plötsligt är man där igen. 14 år. Fjorton år. Ibland undrar man ju hur människans hjärna är funtad. Hur den egentligen fungerar. Vad tänker man med? Vad fan tänker jag med!! Men det är väl så mycket som spelar in, som alltid. Saknaden av farmor, nervositet inför skolan, polisen som stoppade oss och mitt usla samvete som stegade fram, alltihop i en enda bägare som helt plötsligt rinner över. Och så slänger jag skiten på andra. På någon som var ute ur mitt liv. Trodde jag. Tji fick jag! Vad trött jag blir på mig själv ibland. Fjantmaria!
Men. Det finns ett men, som vanligt. Det finns alltid något men inblandat, och 9 av 10 gånger även män. Den här gången finns det två men. Och en man. Faktiskt flera stycken. Haha. Det första är dock bra. Och det är alla dessa underbara människor som finns i min närhet. Ni är så fantastiska. Jag säger det inte nog så ofta. Utan er vet jag inte vad jag vore, och utan er skulle jag inte klara mig. Jag vore ingenting. Ni är helt klart bäst! Vi hade en helt underbar kväll tillsammans, en spontan kväll med julmys, hotellet, julklappslek. En underbar kväll med underbara människor! Och där mitt i alltihopa, när min bägare rann över, då fanns ni ju där! Annars hade den förmodligen runnit över hemma, i min ensamhet. Kanske hade varit lika bra för då hade ingen annan behövt lida för mitt sorgliga liv. Haha!
Men, så kommer då mitt sista men, som är en man. Som har ringt och ringt. Bra start på dagen. Att bli irriterad. Och grubblar, för mycket som vanligt. Det har ändå varit en bra dag och jag kan inte nog tacka för en underbar kväll och natt. Extra tack till Maja, Uffe och Kroken.
Tack underbaringar! Nu satsar vi på juldagen nästa!
Puss&Kram
Ibland,
ibland kommer minnena ikapp en. Utan att man hinner märka det själv. Och så plötsligt är man där igen. 14 år. Fjorton år. Ibland undrar man ju hur människans hjärna är funtad. Hur den egentligen fungerar. Vad tänker man med? Vad fan tänker jag med!! Men det är väl så mycket som spelar in, som alltid. Saknaden av farmor, nervositet inför skolan, polisen som stoppade oss och mitt usla samvete som stegade fram, alltihop i en enda bägare som helt plötsligt rinner över. Och så slänger jag skiten på andra. På någon som var ute ur mitt liv. Trodde jag. Tji fick jag! Vad trött jag blir på mig själv ibland. Fjantmaria!
Men. Det finns ett men, som vanligt. Det finns alltid något men inblandat, och 9 av 10 gånger även män. Den här gången finns det två men. Och en man. Faktiskt flera stycken. Haha. Det första är dock bra. Och det är alla dessa underbara människor som finns i min närhet. Ni är så fantastiska. Jag säger det inte nog så ofta. Utan er vet jag inte vad jag vore, och utan er skulle jag inte klara mig. Jag vore ingenting. Ni är helt klart bäst! Vi hade en helt underbar kväll tillsammans, en spontan kväll med julmys, hotellet, julklappslek. En underbar kväll med underbara människor! Och där mitt i alltihopa, när min bägare rann över, då fanns ni ju där! Annars hade den förmodligen runnit över hemma, i min ensamhet. Kanske hade varit lika bra för då hade ingen annan behövt lida för mitt sorgliga liv. Haha!
Men, så kommer då mitt sista men, som är en man. Som har ringt och ringt. Bra start på dagen. Att bli irriterad. Och grubblar, för mycket som vanligt. Det har ändå varit en bra dag och jag kan inte nog tacka för en underbar kväll och natt. Extra tack till Maja, Uffe och Kroken.
Tack underbaringar! Nu satsar vi på juldagen nästa!
Puss&Kram
Kommentarer
Trackback
