Saknar ...
Jaaa.
Magkatarr på grund av all stress.
Infektion i tarmen.
Trötthet.
Inte vet jag.
Det enda jag vet är att jag är slut i både kropp och själ. Trött trött trött. Sover och sover. Ligger framför tv:n . Farbror doktorn ordinerade tabletter och MER VILA. MINDRE STRESS. Är det möjligt att vila mer och stressa mindre än jag gjort den här veckan? Usch jag är så trött på det. Hade verkligen förhoppningen att kunna jobba i onsdags redan. Åkte dit med positiv energi och fick ju som sagt vända hem lika fort. Igår åkte jag egentligen till jobbet för att prata med dem om en backup plan - IFALL jag inte skulle orka hela helgen. Och det visar sig att jag knappt orkade fram till entrédörren. Då blev det raka vägen till chefen istället, som tack och lov förstod. Även om hon haft sina muntrare stunder i livet. Men vad gör man? När man inte orkar? Precis som hon sa också, hon var nog mest uppgiven för att många var sjuka och där inte fanns ersättare. Men på måndag är ordinarie personal tillbaka och då återgår det till ordningen. Massa vikarier som slåss om samma tider, jippiee!
Lagom kul att sitta med 48 sjuktimmar denna veckan? Not!
Verkligen inte råd med det här. Men återigen, vad gör man? Har i alla fall börjat få i mig mat igen. Annat än blåbärssoppa och ett par riskorn. Vet dock inte om jag fått så mycket energi tillbaka ännu. Tänkte trappa upp det lite. Satt ute på en brassestol i trädgården och hjälpte pappa rensa ogräs. Var inte ute speciellt länge, och satt dessutom ner, men var helt skakis när jag kom in. Så det blev - otippat nog - soffan hela kvällen. Igen.
Börjar bli uttråkad som ni kanske märker? Haha.
Men man ska väl inte klaga. På måndag ska jag till provtagningen, vilket är bra, att de kollar upp det ordentligt. Känns skönt. Och sen hoppas jag vara på benen på riktigt igen. Starta om igen!
Känner dock plötsligt ett starkt behov av vänner. Alla mina underbara vänner. Satt här och lyssnade på en av världens vackraste röster, kära Malin som jag hade turen att lära känna på GC. Och plötsligt längtade jag så himla mycket tillbaka. Tillbaka till gemenskapen och att alltid ha folk omkring sig. Tillbaka till det glada och bekymmersfria. Ingen stress och ingen ångest. Att bara leva livet. DET saknar jag. Jättemycket. Speciellt idag. Måste försöka få ihop någon slags reunion snart, galet att vi är så många som bor så nära varandra och ändå aldrig ses.
Nu tryter krafterna igen och jag får återgå till kudden. Tänkte försöka mig på en promenad imorgon. Dags att man börjar träna upp musklerna igen och får krafterna tillbaka.
Godnatt :)
Magkatarr på grund av all stress.
Infektion i tarmen.
Trötthet.
Inte vet jag.
Det enda jag vet är att jag är slut i både kropp och själ. Trött trött trött. Sover och sover. Ligger framför tv:n . Farbror doktorn ordinerade tabletter och MER VILA. MINDRE STRESS. Är det möjligt att vila mer och stressa mindre än jag gjort den här veckan? Usch jag är så trött på det. Hade verkligen förhoppningen att kunna jobba i onsdags redan. Åkte dit med positiv energi och fick ju som sagt vända hem lika fort. Igår åkte jag egentligen till jobbet för att prata med dem om en backup plan - IFALL jag inte skulle orka hela helgen. Och det visar sig att jag knappt orkade fram till entrédörren. Då blev det raka vägen till chefen istället, som tack och lov förstod. Även om hon haft sina muntrare stunder i livet. Men vad gör man? När man inte orkar? Precis som hon sa också, hon var nog mest uppgiven för att många var sjuka och där inte fanns ersättare. Men på måndag är ordinarie personal tillbaka och då återgår det till ordningen. Massa vikarier som slåss om samma tider, jippiee!
Lagom kul att sitta med 48 sjuktimmar denna veckan? Not!
Verkligen inte råd med det här. Men återigen, vad gör man? Har i alla fall börjat få i mig mat igen. Annat än blåbärssoppa och ett par riskorn. Vet dock inte om jag fått så mycket energi tillbaka ännu. Tänkte trappa upp det lite. Satt ute på en brassestol i trädgården och hjälpte pappa rensa ogräs. Var inte ute speciellt länge, och satt dessutom ner, men var helt skakis när jag kom in. Så det blev - otippat nog - soffan hela kvällen. Igen.
Börjar bli uttråkad som ni kanske märker? Haha.
Men man ska väl inte klaga. På måndag ska jag till provtagningen, vilket är bra, att de kollar upp det ordentligt. Känns skönt. Och sen hoppas jag vara på benen på riktigt igen. Starta om igen!
Känner dock plötsligt ett starkt behov av vänner. Alla mina underbara vänner. Satt här och lyssnade på en av världens vackraste röster, kära Malin som jag hade turen att lära känna på GC. Och plötsligt längtade jag så himla mycket tillbaka. Tillbaka till gemenskapen och att alltid ha folk omkring sig. Tillbaka till det glada och bekymmersfria. Ingen stress och ingen ångest. Att bara leva livet. DET saknar jag. Jättemycket. Speciellt idag. Måste försöka få ihop någon slags reunion snart, galet att vi är så många som bor så nära varandra och ändå aldrig ses.
Nu tryter krafterna igen och jag får återgå till kudden. Tänkte försöka mig på en promenad imorgon. Dags att man börjar träna upp musklerna igen och får krafterna tillbaka.
Godnatt :)
Kommentarer
Trackback
