I know that if the sky would fall I´d survive it all because of you
Tiden och dagarna springer på i ett rasande tempo för tillfället. Idag är första ensamma eftermiddagen/kvällen hemma på väldigt länge. Och det känns jättekonstigt. Jag har nog vant mig vid att ständigt vara i farten. Men det har blivit mycket gjort idag i alla fall. Några timmar i skolan, fotbollsmatch, städning, tvättning, bakat knäckebröd och lagat mat. Och så ska jag snart få krypa ner nyduschat i min renbäddade säng - vilken dröm! :)
Annars sedan sist så, har det varit full rulle. Jobb, C-uppsats, träning. Var på Smålands i onsdags, vilket faktiskt var riktigt trevligt! Där får vi nog försöka hänga lite mer :) Sen så hängde jag med finaste Hanna i torsdags, och i fredags var vi på Zumba och sen AW på kåren. Slutade på stan - som varje gång jag varit på AW. Haha! Sen bar det av på släktkalas i lördags. Nog var jag trött alltid, men oj så mysigt vi hade! Vår fina, mysiga lilla släkt samlad på ett ställe. Bättre än så blir det inte! Jennifer blev supernöjd med sin coola outfit som hon fick av mig och mormor. Det var jättekul att träffa mamma och pappa och allihopa för den delen! Märks verkligen att de saknar oss nuförtiden, så det ska bli skönt att få en hel helg med dem i Stockholm om 1,5 vecka!! :) Vi hade också underbart mysigt i soffan framför melodifestivalen - och att min favorit Robin vann gjorde ju bara saken ännu bättre!!! Sen åkte familjen hem och jag, Malin och tjejerna avslutade med några danstävlingar på deras Kinect :) I söndags blev det Malin som fick bestämma och då blev det (såklart) en tripp till UIlared. Fick köpt mig en ny vårjacka och en väska och lite annat smått och gott så självklart är jag också nöjd!
Och när det kommer till livet såhär i allmänhet så. Jaa. Då går det lite upp och ner. Det känns som att jag för en gångs skull är riktigt lycklig. Jag mår bra, vilket beror på många olika saker. Bland annat så funkar träningen bra, jag har mycket att göra vilket är roligt och skönt. Jag träffar otroligt mycket vänner hela tiden - vilket skänker mycket livsglädje. En stor anledning tror jag också är att jag märker att nära och kära mår bättre, vilket är otroligt viktigt för mig. Är ni glada så är ju jag också glad, i alla fall till stor del. Så - vad är det då som går upp och ner? Jo, det är den här nya situationen jag befinner mig i, som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur jag ska tycka, tänka, känna, säga, göra. Hur jag ska bete mig. Jag känner mig som 14 år på nytt. Förutom att jag har 10 extra år av erfarenheter med mig. Erfarenheter som både pushar och samtidigt hindrar mig. Det är svårt att släppa greppet och våga känna, för det är så lätt att bli sårad när man slutligen släpper på fasaden... Men hur ska man någonsin komma vidare och få någon klarhet om man inte vågar släppa taget och flyta med? Det är så svårt när det är så lätt att bli sårad.
Nu ska jag släppa tankarna för ikväll och sova en god natts sömn!
Pussåkram
If I lay here, if I just lay here, would you lie with me and just forgot the world?
Skjut mig! Vilken tung dag!
Jag har verkligen slarvat med sovtiderna igen, snittar väl 4-5 timmar per natt. Och när jag gick och la mig inatt hade jag verkligen inte räknat med att dagen skulle bli 14 timmar lång. Jag hade planerat en lugn och skön kväll hemma i soffan, med god mat och en skön stund av ren ensamhet. Men nej, istället blev jag tvingad att jobba! Och imorgon väntar en 11 timmarsdag. Jag orkar inte! Jag vill sova! Tack gode gud att vi ska ses först 10 imorgon!
Men, å andra sidan ska jag väl inte klaga. Att jag är trött beror ju på nöjen och mysiga stunder. Och jag har ju valt det själv! Det var heeeelt underbart att få komma hem och träffa alla fina, vackra, underbara vänner där hemma! Och fina Matilda, Malin, mormor! Helt fantastiskt! Hade nog inte räknat med att bli så full som jag blev i lördags, eftersom jag hade tänkt vara nykter. Men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Trots att det var jäkligt läskigt och jag mådde piss så lyckades jag nyktra till och ha riktigt jäkla roligt!
Och i vanliga fall så brukar det kännas väldigt jobbigt och ensamt att komma "hem" till Halmstad igen efter en helg hemma, men se nej inte igår. Igår fick jag istället sällskap av en annan väldigt fin människa på en väldigt mysig kväll! Så det kanske trots allt är värt dagens trötthet! :) Äntligen så lät jag mig själv släppa alla känslor och tankar som far omkring inuti mig. Alla tankar på det som en gång var, eller som en gång inte var. Alla tveksamheter, allt som inte har gått som jag ville. Allt som jag inte tycker om hos mig själv. För en gångs skull så fick jag bara vara jag, här och nu, och njuta av livet. Varför gör jag inte det oftare?
Hoppas på att jag får sova gott inatt och att morgondagen blir lite lugnare, lite lättare än idag! För idag har varit en tung dag! Sjuks hjältar spelade för övrigt match idag igen. Två stycken dagen till ära! Sååå duktiga! Första matchen pratar vi inte om, men andra matchen var fantastisk och det blev endast 2-0!! Grymt jobbat!! :) Och angående helgen så blev det massa vänner, spel, lunch, middag, fika, bowling och dans! Helt fantastisk helg som gav mig en massa energi och massa livsglädje! Och självklart ska vi icke glömma att jag utklassade vännerna i bowlingen i lördags - MYCKET stolt Maria!!! :D
Nåväl, nu kryper jag ner! Godnatt!
Pussåkram
Mathilda!
Lillasyster - vi ska ABSOLUT umgås på fredag kväll! <3 Oj vad vi ska ha det mysigt!
Om du inte har något bättre för dig vill säga! :)
Lycklig tjej!
Åh! Nu har jag äntligen bestämt mig för att åka hem!!! Åker hem och hälsar på över helgen - och jag är så glad, glad, glad över det!! Längtar verkligen efter er! Det var när fantastiska, kära gadden ringde och frågade om jag inte skulle komma hem snart som jag insåg att det verkligen är dags! Även fast mamma och pappa är borta, vilket är jättesynd, så är det verkligen på tiden! Varför sitta här nere och längta och sakna när det bara är två timmar bort? Dessutom ska vi på släktkalas helgen efter så då träffar jag ju mamma och pappa då! :)
Innan dess så har vi idag startat upp C-uppsatsen. Jag är helt säker på att vi kommer göra ett grymt bra jobb! Det kommer förmodligen bli väldigt tufft, men det gäller att hålla ihop och vara på samma nivå. Och det är jag och Therese! Det gäller nog också att pausa och försöka ha så kul som möjligt under tiden. Det här ska bara gå som en dans!! :) På onsdag blir det kårpub också, ser jag fram emot! Längesen jag var på kåren och festade loss ordentligt, och tydligen ska jag och Hanna gå all in så. Vi ses i dimman kanske ;)
Nu går jag och lägger mig med en bok! :)
Var redo Alingsås - på fredag ses vi äntligen!! <3
Pussåkram
Fix you
Ja, livet har sina ups and downs. Sina höga berg och djupa dalar. Och det kan vara nog så jobbigt. Men något som är värre, det är att se och höra sina nära och kära må dåligt. Att sitta och veta hur dåligt dem mår, och inte kunna göra ett skit för att hjälpa. Man känner sig så himla otillräcklig, så fruktansvärt hjälplös. Det gör så himla ont i hjärtat att läsa och höra. Och jag vet ju om det, ibland är jag bara egoistisk nog att förtränga det. För att det gör för ont att tänka på helt enkelt. Jag önskar att jag kunde ta bort all er smärta fina vänner och familj. Ni förtjänar så himla mycket lycka!! Men samtidigt är de här höga bergen och djupa dalarna viktiga. Att ibland ha motgångar. Det är otroligt viktigt för att kunna uppskatta det fina med livet, för att förstå vad lycka är. Det handlar bara om att resa sig, ta sig upp igen. Det handlar om att ha tålamod och behålla hoppet!
För min del har det varit en jättebra helg! Förutom lite sömnbrist så har det varit kanonbra! Jobbade fredag och lördag. Var ute och åt fantastiskt god indisk mat på jobbet i fredags kväll - jättetrevligt! Sen igår så åkte jag och kollade på fina Therese och Halmstads sambaskola som hade uppvisning i biblioteket. Riktigt häftigt att lyssna på och se. Capoeirakillarna imponerade stort på mig! Så duktiga! Sen igår kväll så tog vi en fördrink hos mig innan vi gick vidare på förfest hos Gzim och sedan ut på stan. Förfesten var huur trevlig som helst, jätterolig! Sen när vi skulle ut på stan så visste vi att alla ville gå till Mårtensson, så jag och Emelie offrade oss och gick dit. Bara för att vara snälla. Det var bara det att vi hängde ändå bara med varandra, och det var egentligen inte speciellt roligt där. Så vi var lite bittra över att vi inte hade gått till morfars istället. Men vi hade kul i alla fall, det har vi ju alltid! Idag har jag vart väldigt trött och bakis. Har varit några timmar hos Therese med henne, Winell och Åsa och nu är jag hemma i soffan. Tror jag ska krypa ner i sängen och mysa framför en film nu. Sova länge imorgon. För imorgon, då börjar allvaret. Nu drar C-uppsatsen igång.... Känner mig rätt nervös inför den men det ska bli kul i alla fall!!
Hoppas alla haft en bra helg!
Pussåkram
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Ett styng i hjärtat av hemlängtan!
Läste precis en kommentar från min fina, underbara lillasyster. Som tycker att jag borde komma hem och hälsa på, att jag är hemma alldeles för sällan. Åh. Fick så ont i hjärtat nu. Hjälp vad jag längtar hem! Var på väla och shoppade igår och träffade då finaste Malin. Även om det var underbart att få se henne någon timma så gjorde det ju inte direkt hemlängtan mindre. Nu är det nästan två månader sedan jag var hemma. Det brukar ju inte gå så lång tid emellan. Det är så många jag saknar där hemma. Stunder som dessa känns det som om jag bor alldeles för långt hemifrån.
Men imorgon skriver jag tenta, sen ska jag jobba. Nästa helg är mamma och pappa borta, då känns det inte lika roligt att åka hem. Jag saknar ju dem också! Ska jag behöva vänta två veckor till? Och då kommer väl säkert något annat ivägen.
Jag vet inte vad som hände här nu. Tårarna bara rinner, jag känner mig som världens ensammaste människa. Samtidigt som världens löjligaste människa. Så fruktansvärt mycket saknar jag er där hemma ibland!! Just nu! Men ändå vet jag att jag inte vill flytta hem. Jag trivs jättebra, har det fantastiskt här. Hade jag flyttat hem hade jag känt likadant med alla underbara människor här nere. Jag är nog bara trött idag, och har en liten dipp. En stund av stark längtan efter min familj. Men snart lovar jag att komma hem och hälsa på! <3
Imorgon skriver jag förhoppningsvis min sista läkemedelsberäkningstenta - håll tummarna!
Pussåkram
Muskler som inte längre är gjorda av gummi.
Kanske borde man börja inse att benen inte längre än gjorda av gummi, och håller heller inte lika bra som de gjorde när man var mindre. Eller snarare musklerna. Är det ett tecken på att jag börjar bli gammal? Hur har jag kommit fram till detta kanske ni undrar. Jo, idag var det återigen dags för sjuks hjältar att inta fotbollsplanen. Och vi var faktiskt riktigt grymma i början - gjorda första målet, och höll ledningen rätt länge i första. Tror de tuffa grabbarna i motståndarlaget blev lite skakis en stund ;) Sen gick det såklart utför - men vi kämpade in i det sista. Och jag för min del gick in i en närkamp med en kille i slutet på första och kände hur det drog till i framsida lår. Tänkte att det inte var så farligt. Pausade lite, men hoppade in igen i andra och gjorde några tjurrusningar på planen. INTE speciellt skönt. Varför kan jag inte bara ge mig? Nej nu sitter jag här med ett värkande lår. Jag som kommit in i träningen och allt - igen! Så händer det något. Varför blir det så? Nåväl.. Lite linement och en linda så är jag på benen och förhoppningsvis är det bättre imorgon!
För övrigt så blev helgen superbra! Hade förfest hos Åsa innan klassfesten i lördags - shottade på rätt bra så vi var i fin form när vi kom till klassfesten. Där fortsatte vi såklart dricka - så när vi väl drog oss in till stan kan man säga att vi var rätt fulla allihopa! Och så dansade vi runt på morfars tills de stängde - superkul! Sen blev det efterfest här hos mig. Sa godnatt till Emelie kvart över 6 och vaknade igen tre timmar senare. Sen hade jag några överaktiva timmar på dagen innan jag ramlade ner i soffan igen. Fick besök frampå eftermiddagen och så blev det en mysig söndagkväll i soffan framför så ska det låta och film :)
Kom i säng alldeles på tok för sent, som vanligt. Var helt död när klockan ringde imorse - trodde inte det var sant! Men det var bara att dra sig iväg till skolan och köra examinationen. Gick fint för övrigt! :) Ikväll har vi varit på kalas och firat finaste Sara! Fick god mat, tårta och några mysiga timmar med fina vänner! Så, nu ska jag strax krypa ner i sängen, kanske läsa lite Mr Grey innan det blir dags att sova!
Pussåkram
I´ll be your emmylou and I´ll be your june, if you´ll be my Gram and my Johnny too.
Fredag! Härliga fredag! :)
Ser fram emot en skön helg med en massa trevligheter! Börjar med lite spinning om en stund, sen blir det middag med tjejerna och kanske något glas vin innan vi beger oss mot Halmstads teater och First Aid Kit !! Ska verkligen bli supermysigt!
Imorgon ska vi på inflyttningsfest med klassen hos Andreas och Matilda, vilket jag också ser fram emot mycket! Det är inte ofta vi umgås i klassen så jag hoppas många dyker upp, och tror att det kommer bli riktigt trevligt! Sen ska vi ut på stan och dansa, så vi kanske ses i dimman! ;)
Och annars då. Seminarie två är avklarat också, så nu börjar vi beta av examinationerna en efter en. Längtar verkligen tills nästa fredag då allting är klart!! :) I veckan så, har vi vart på middag hos fina Åsa, sen i onsdags så träffade jag Rebecca för en mysig biodejt på filmen Ego! Mycket bra film, riktig feelgood-kärleksfilm! Dock blev jag dålig under bion. Fick magkramper, illamående och blev alldeles svimfärdig. Misstänker att det är något konstigt jag ätit. Men det blev bättre när jag kom hem och la mig på soffan!
Igår var det den berömda alla hjärtans dag! Jag firade med att gå till gymmet, personalmöte och jobb. Haha :) Sen så mötte jag upp mina fina flickor på mårtensson en stund innan det bar av hemåt. Mycket trevligt! :) Unnade mig även lite tulpaner i affären igår när jag var inne och köpte fika till jobbet, så nu är det vår i min lägenhet! :)
Sen har mina sömnproblem återkommit - igen. Inte så att det stör vardagen på samma sätt som det brukar, men jag har ju inte samma ork och energi som jag borde. Det började i torsdags och har nu hållt på över en vecka igen. Jag ligger och vrider och vänder. Drömmer konstiga drömmar och vaknar flera, flera gånger. Orolig sömn helt enkelt. Jag vet inte om det kanske beror på alla tankar och känslor som rör sig i huvudet. Men det är väl bara att vänta ut det, som vanligt. Kanske helt enkelt kan konstatera att sömnen inte är min starka sida :)
Nu blir det brunch! :) Ha en trevlig helg allihopa!
Pussåkram
Student League 2013!
Jaha. Så har jag då spelat min första riktiga fotbollsmatch på över 8 år (tror jag). Det märks att såväl konditionen som tekniken inte på långa vägar är vad den en gång var. Men å andra sidan, att gå ut och spurta fram och tillbaka på en fotbollsplan när man legat sjuk i 3 veckor kanske inte är optimalt heller förstås. Men det var roligt - himla roligt! Vi hade inte de bästa förutsättningarna då vi endast var 8 stycken som kunde ställa upp. Sen en skadad efter någon minut. Alltså var vi till slut 5 sjuktjejer och 2 sjukkillar - två avbytare. Mot 11 spralliga fotbollskillar, utbytesstudenterna Scorgasm. Men oj vad vi kämpade, och ett av våra mål höll vi - det blev inte tvåsiffrigt, det blev endast 9-0 ;) Hahaha! Och vi hade en helt fantastisk hejjarklack som drog igång och sjöng "Vi är sjuk och vi är snygga" när vi började bli trötta! Hehe :)
Det roliga är, att trots att jag inte spelat på 8 år, så sitter fortfarande taktiken kvar i huvudet. Jag kommer precis ihåg hur jag brukade springa, hur jag brukade göra. Men det var ju med mitt lag. Taktiker som vi övade flera gånger i veckan i flera år - vi kände ju varandra utan och innan. Vi behövde knappt prata på planen, vi visste hela tiden vart de andra var. Det funkar ju inte riktigt så nu. Och som sagt, teknik och kondis fattas. Vad hände egentligen med mig? Hur blev jag den här lata soffpotatisen? Livet gick utför...
Hursom helst, det är kul att spela igen. Mitt knä tyckte visst inte det var lika kul, men det struntar jag i! Jag ska spela och jag ska ha kul och nästa match hoppas jag att vi får bättre uppslutning så att vi blir fler - orkar mer. Och får något lättare motstånd! :)
Nu blir det kvällsmat och kanske lite soffhäng i brist på annat :)
Pussåkram
Vem stal min motivation?
Det känns som att motivationen att plugga försvunnit spårlöst. Och det är inte riktigt läge för det. Missade första två veckorna av vår 5 veckorskurs. Imorgon börjar fjärde veckan, och jag är fortfarande inte insatt i vad kursen handlar om eller vad den går ut på. Det känns som att jag bara svävar med. Nu har vi två veckor kvar - med tre seminarier och två tentor.. Så det känns som att jag kommer spendera en hel del tid framför pluggandet från och med nu. Försökt plugga hela dagen inför imorgon, men hela tiden flyger tankarna iväg på andra håll. De är överallt utom just här. Vi får helt enkelt tro att morgondagens seminarie är lätt och att jag har lite tur med mig.
Annars har helgen varit mycket bra. Inkräktade på maskins overallsinvigning i fredags och drack en massa vin. Sen förfest, ut på morfars och dansa och efterfest. Igår var jag ganska trött, kan man säga. Kom ur sängen klockan 1 och var tillbaka i soffan halv 4. Avslutade med att få god lagad mat och lite melodifestival och film innan jag återgick till sängen igen, haha! Mycket produktiv dag. Dagen idag har varit ungefär densamma. Kom upp sent ur sängen, huuur trött som helst!! Har försökt plugga, kolla på skidorna på tv:n. Käkat lite torra falukorvsbitar med makaroner, eftersom jag inte orkade gå och handla. Och nu är det dags att ge sig iväg till jobbet. Blir väl ändå skönt att göra något vettigt av den här dagen i alla fall!
Imorgon är det dags för Sjuks Hjältar att spela sin första match i student league. Vi får se hur det går, om min hosta och mina knän låter mig spela eller om jag ska nöja mig med att heja fram mitt kära lag. ;) Vet inte vad de har lurat mig in på - att spela fotboll? Ärligt talat Maria... Hahah :) Nåväl. Nu ropar min iskalla bil på mig!
Tack fina vänner för en bra helg!
Pussåkram
Tröttheten som vägrar släppa taget.
Vad har hänt sen sist?
Jag har fortsatt vara sjuk. Sen hade vi en jättetrevlig overallsinvigning, då jag fortfarande var sjuk. Så krafterna tröt, men jag orkade med invigningen och gasquen och en stund efteråt, sen gav jag upp och gick hem. Men jag fick vara med på det trevligaste så jag var otroligt nöjd! På fredagen var det middag hos fina Winell, jättemumsigt! Sen blev det bio med Herr Django. Mycket bra, om än liiiite för mycket blod och pang pang för min del, men jättebra film! Han är rolig Tarantino, med sin ironi och det skämtsamma i egentligen allvarliga ämnen!
I lördags åkte jag ner till syrran, hade förfest med kära pojkar hemifrån och några till innan vi åkte ut och turade en sväng, öl på en mysig "krog" och sen ut och dansade tills klockan var 4 på natten. Söndagen, förstår ni säkert, blev lugn och mysig i soffan framför film! Sen var jag tillbaka i vardag med plugg och jobb. Ikväll har jag varit iväg och hängt med Hanna på kåren, kollat in byggarnas gasque och fotbollen. Riktigt trevligt att bara glida runt där och inte göra ett skit! :)
Imorgon blir det två dejter med fina flickor och sen ser jag fram emot en fartfylld helg! :)
Om bara energin återkommer. För orken finns inte riktigt ännu. Den här förkylningen/influensan, vad jag nu ska kalla det, den har verkligen satt sina spår. Nätterna är fortfarande jobbiga, med hosta, snuva och ibland nästan någon form av feberyra. Jag drömmer en massa hemska, konstiga drömmar. Vaknar och vet inte vart jag är. Sover jättedåligt. Och jag är konstant trött. Jag börjar fundera på om det är något annat, för jag är helt slut hela tiden känns det som. Men, det ger sig säkert snart!
Sen. Den där känslan som uppstår, när rykten sprids om hur ens vänner har snackat om en bakom ryggen. Jag trodde att vi var för gamla för det, att vi hade växt ifrån det stadiet? Växt ifrån stadiet när kritik möts med att kasta massa skit tillbaka. Vi människor är inte perfekta, inte någon av oss. Och ibland blir man besviken. Då tycker jag att man ska kunna ta upp det, förklara hur man känner. Utan att någon ska tala om vilken hemsk och dålig människa man är. Men det kunde jag ändå ta, kunde ändå hålla min upprördhet ifrån mig och försöka resonera tillbaka. Men när helt utomstående människor kommer långt senare, och talar om hur snacket gått. Då gör det faktiskt ont. Jag blev verkligen jättebesviken när jag fick höra det idag. Men är det någon idé att ta upp det? Nej. För då får jag förmodligen bara höra ännu mer brister och fel jag har. Jag känner till mina brister - frågan är om ni känner till era? Hur som helst - det gör mig varken piggare eller gladare att få höra i alla fall.
Nu ska jag krypa ner under täcket och smida lite planer inför slutet av februari! Hihi :)
Pussåkram
Who I wish you were
Är det egentligen inte konstigt, hur man kan förvränga verkligheten ibland. Hur man kan bestämma sig för hur man tror eller vill att en människa ska vara, och sen lita blint på det. Jag vet egentligen inte hur jag kom in på de här banorna idag. Kanske var det One tree Hill avsnittet. Vad vet jag? Här är jag i alla fall nu.
Sitter och funderar på det där. Det där med att måla upp en drömbild av hur man vill att någon ska vara. Att bli kär i en person som egentligen bara finns i mitt huvud. Jag undrar hur det började? Med att jag träffade dig, utan att på riktigt lära känna dig. Och genom telefon och internet kan man lura vem som helst. Så under flera år så byggde jag upp dig som mitt livs kärlek, som hade allting rätt, precis allting. Inga fel, inga brister. I flera år gick jag runt så. Sen föll den fasaden när vi sågs igen. Jag blev såklart sårad. Men så gick några veckor, du hörde av dig, och sen var jag tillbaka på noll igen? Du var felfri, hade bara gjort ett litet misstag. Så fortsatte jag gå runt med den idén. Nu har jag träffat dig, flera gånger. Jag vet att du inte alls är den person som jag bestämde att du var. Eller så kanske du inte längre är den person som du var när vi träffades. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag trots allt som hänt fortfarande blir skakis och knäsvag när jag ser dig. Men det måste vara min hjärna som spelar mig ett spratt?
Jag tror jag är ganska bra på det där. Med att bygga upp en massa förväntningar på hur folk är. Det är synd om jag bygger upp bilder sämre än verkligheten, då kan jag såra någon, eller missa ett riktigt guldkorn. Men oftast är det nog till min nackdel - att jag tror folk är bättre, mer fantastiska än dem egentligen är. Då blir det farligt för mig, då är risken stor att just jag blir bränd och sårad. Jag tror jag måste sluta med det. Låta bli att döma folk. Låta bli att bygga upp drömbilder i mitt huvud. Lev i nuet Maria.
Kan någon ta ner mig på jorden?
Gone away are the golden days
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta!
The Notebook.
Så vacker film. Så romantisk. Så fin. Men ändå samtidigt så otroligt sorglig. En av världens klart vackraste filmer, enligt mig. Det är som definitionen på äkta och oövervinnlig kärlek. Är det möjligt att älska någon så mycket? Eller är det sånt som bara händer på film? Att offra hela sitt liv, vareviga dag, åt en enda människa. Undrar just om jag någonsin kommer få uppleva en kärlek ens i närheten av den. Ah, jag bölar varenda gång jag ser den, och idag bölade jag nog mer än vanligt.
Förmodligen för att jag är sjuk. Och väldigt trött på att vara sjuk. Det är nu sjätte dagen jag ligger med feber. Fick sjukskriva mig från jobbet - vilket alla ni som känner mig vet att jag avskyr, och väldigt sällan gör. Sen tyckte jag mig känna mig något bättre idag, och nu i eftermiddag kändes det nästan som att febern var helt borta (utan tabletter). Men så fick jag för mig att ta en dusch, och nu är jag tillbaka på noll igen. Trött, yr och kallsvettig men så fruktansvärt rastlös...
Men vad gör man?
Hoppas vara frisk imorgon, då ska vi ju ha overallsinvigning!!
Så ja, jag kollar väl på lite tv till då. Eller sover lite, igen.
PussåKram
Bad Gastein!
För knappt 6 timmar sedan så landade vi i Sverige och Halmstad igen, efter en helt enkelt underbar resa till Bad Gastein och Österrike. Just nu känns allting som en dröm, som om jag varit hemma hela tiden. Fast ändå inte. Det är en sån konstig känsla, någon som känner igen den?
Hur som helst. Är fruktansvärt trött och fortfarande riktigt krass faktiskt, med feberfrossa, halsont och en bedrövlig hosta som hängt i sen i torsdags. Men nu är jag på hemmaplan så nu tror jag att det kommer släppa snart! :) Och i vilket fall så har det varit värt varenda frossig eller svettig minut!!!
Resan har innehållit allt ifrån skadade ledband i backen till fall på värsta fyllan. Resan ner gick hur bra och snabbt som helst - och när vi kom fram så var rummen redo och festen drog igång. Lite välkomstfest på Wührers blev det, gick hem ganska tidigt. Sen har veckan bestått av massa skön åkning, fylla, afterski med självaste Stig Helmer/Lasse Åberg, barrunda, 80-talssittning, pincknick i backen med öppen bar, skidorientering, biljard (tro det eller ej, men jag vann!!!), kortspelande, mat, häng, massa grabbiga hyss, svettlukt och stinkande pruttar. Haha! Det har verkligen varit en grym vecka - jag är sjukt nöjd! Har haft hur roligt som helst! Avslutade resan på bästa sätt med en liten vandring i byn, jättehärligt bad på Falsentherme och så en riiiktigt bra och äkta Wienerschnitzel!
Mindre roligt var kanske torsdagen, då jag fick total feberfrossa. Kan inte minnas när jag senast mådde så kasst. Och så jag, som hatar att vara sjuk, och dessutom vara det på bortaplan bland massa folk. Försökte hålla skenet uppe i alla fall. Men nu var det skönt att komma hem! Och underbara Therese fixade hem mig och såg till att jag fick mat i mig - guld värt!!!
I övrigt har jag inte mycket mer att tillägga i nuläget, mer än att det har varit underbart, fantastiskt, jättehärligt!!! Jag längtar nästan tillbaka redan. Gå från att bo med 7 andra, varav 4 killar, till att bo själv igen. Det är väldigt konstigt. Jag hade vant mig vid ljuden och sällskapet, och så är det dags att vänja sig av med det igen.. Suck!
Nåväl, tack allihopa i alla fall som har varit med på den här resan! Har med mig fantastiska minnen och nya härliga vänner med mig hem!
Pussåkram
År två avklarat - dags att fira!
Examinationsseminariet är avklarat, arbetet är inskickat.
Inte bara betyder det att kursen är avslutad. Det betyder också att terminen är slut. Termin 4. Alltså - för att tala klarspråk: Mitt andra år på sjuksköterskeprogrammet är över. Och kurserna är godkända vilket inte hindrar mig från att gå in på tredje, och allra sista året. Men det är på måndag.
Och på måndag så kommer jag inte sitta i skolan och plugga.
Nej, förstår ni. För jag tänkte att jag skulle fira det här. Så om knappt två timmar sitter jag nämligen på bussen neråt underbara, vackra Österrike! En bussresa på 21 timmar, sen så ska vi ha en vecka i backarna! Med massa härlig åkning, afterski, fest, sittning, pubrunda. Jag vet inte allt vad den här resan kommer innehålla - det enda jag vet är att den är välbehövlig och den kommer bli fantastisk! Såå, med det sagt, kära vänner!
Nu drar jag till Bad Gastein, så ni vet vart jag tog vägen! ;)
Ha en underbar vecka allihopa - vart ni än befinner er i världen!
Pussåkram
Fantastiska gästföreläsare! :)
Ja.
Igår hade vi en, tyckte jag, ganska meningslös föreläsning i Varberg. Den hette kris/katastroforganisation. Idag pratar tv, radio och tidningar om en massolycka med 100 fordon inblandade. Krisorganisationen är inkopplad, sjukhusen har beredskapsläge. Är det inte lite av livets ironi på något sätt?
Plötsligt fick gårdagens föreläsning en intressant vändning, och plötsligt kändes det som att det ändå fanns en gnutta av nytta i det som igår kändes så fruktansvärt orelevant. :)
Idag har föreläsningen varit otroligt intressant. En tjej från entreprenör och karriärcentrum på skolan besökte oss. Fick upp våra ögon för hur otroligt mycket man kan jobba med som sjuksköterska. Plötsligt vill jag inte alls jobba på sjukhus eller i Norge, när jag nu vet hur fantastiskt många roligare saker man kan jobba med/på. Inte nog med det så var en kvinnlig sjuksköterska på besök. En kvinna som varit iväg på fältarbete för försvarsmakten, i Afganistan. Återigen ett uppvaknande. En inblick i hur livet och verkligheten ser ut i olika delar av världen. Även om jag inte riktigt har tänkt mig att åka ner dit och offra mitt liv, så är det fantastiskt att höra om människor som gör det. Få en förståelse för varför och så vidare. MYCKET intressant dag, och jag kan konstatera att gästföreläsare är fantastiska, de allra flesta!!
Idag har jag också varit på mitt första personalmöte sen i somras. Chefen uttryckte: "Då välkomnar vi Maria tillbaka, du har varit otroligt efterlängtad!" Det är ju aldrig fel att höra sådana ord, från självaste chefen! Jag tror för övrigt att han vill ha mig som sjuksköterska inom kommunen när jag är färdig - han lägger in små kommentarer ibland som påpekar det! Jätteroligt med lite positiv kritik och lite cred för det arbete man gör! TACK! :)
Nu iväg på body combat, sen får jag ägna kvällen åt plugget som jag lagt åt sidan i eftermiddag!
Pussåkram
Ettusensexkronorochfemtiosjuöre! SJUKT!
Sömnen och glödjen har börjat återvända till mig. Även om det mesta har känts ganska meningslöst det sista. Jag tror att det är energin som har fattats, och nu när sömnen rättat till sig igen så kommer energin tillbaka! :) Mycket släppte också igår kväll, efter underbart 25-års kalas och utgång med några av de vackraste människor jag någonsin träffat! TACK TJEJER! :)
I torsdags hade vi en underbar föreläsare, som lyfte sig själv upp till skyarna och hyllde sitt liv. Hon var störst, bäst och vackrast. Jag beundrar hennes sätt att se på sig själv, och att se på världen. Samtidigt som jag är glad att det bara var en föreläsning. I längden hade hon nog kunnat bli lite väl jobbig :) Men, hon föreläste i alla fall om ledarskap och det var den mest givande föreläsning jag varit på på mycket, mycket länge! Tar med mig många bra tips och idéer!
Sen så hände inte så mycket mer vettigt under veckan. Plugg, plugg och plugg. Skippade skolan i fredags och storstädade.
På fredag kväll så var det ju sen dags att gå in i rollen som Sergeant Amygdala igen. Så jag plockade på mig overallen, det lila läppstiftet, den lila peruken, den fula virkade hatten och slutligen mina pilotglasögon. Jag till och med målade naglarna lila och satte in fjädern i örat, precis som under nollningen! Sen gav vi oss mot skolan, och det var en fantastisk känsla att gå in i rollen igen. Så hade vi uttagning, våra underbara nollor framförde sina helt fantastiska spex för oss och fick lite frågor! Huuur roligt som helst! Och efteråt var vi ute och käkade ihop allihopa - urmysigt!! Så blev det tidig hemgång med filmmys.
I lördags var jag och handlade lite inför skidresan - som är redan på FREDAG! Shit!! Fixade det sista viktigaste. Hittade också min drömjacka - men fick prioritera bort den. Pga ekonomin. Och TUR var väl det! Sen kom jag till apoteket och skulle hämta mina nya mediciner. Och jag kan säga att jag hoppas INNERLIGT att det här är några dundermediciner som kommer göra mig friskare än jag varit i hela mitt liv. För de kostade över ettusenjävlaspänn!!!!! Fy sjutton! Så egentligen har jag inte råd att åka på någon resa. Jag ligger redan minus och har gjort länge. Så jaa, ekonomin är inte vad den borde och jag funderar på att skaffa ett till extrajobb nu!
Något som också tar energi och lust, det är människor som måste hålla på och gnälla, tjata och älta. Människor som tjatar om att de vill förändra men inte är det minsta intresserade av att själv göra något, utan vill att allt ska vara bra, men någon annan ska göra det bra. Om man inte själv är redo att göra något för att förändra - hur kan man då förvänta sig att någon annan ska orka göra det gång på gång? Om man har försökt och försökt men aldrig fått något tillbaka, då kommer man till slut till en gräns när man ger upp. Jag tycker det börjar bli tjatigt. Jag tycker att folk ibland ska fundera en extra gång på sig själva innan de öppnar munnen.
Nåväl! Imorgon ska vi besöka metropolen Varberg för en obligatorisk föreläsning. Och innan dess ska brädan lämnas för vallning, så det är väl bäst jag kryper ner under täcket och hoppas få en lång, god sömn inatt!
Pussåkram
Tiden läker såren!
När jag är i mina svackor så har jag en förmåga av att alltid hamna tillbaka i gamla tider. Väldigt ofta plockar jag fram gamla "dagböcker" och anteckningar jag skrivit. För skrivandet har alltid varit ett sätt för mig att få ur mig mina tankar och få bukt med mina känslor. Ibland för att kunna sova, och ibland helt enkelt bara för att få perspektiv på livet. Igår hamnade jag återigen tillbaka i minnenas block. Läste massor jag skrivit när jag var mellan 14-17. Fortfarande kan tårarna leta sig ner för kinderna när jag tänker tillbaka på vissa saker. Men samtidigt så är det också väldigt ofta skratt som bubblar upp när jag läser.
Som alla dessa killproblem! Hur många killar var jag egentligen "kär" i när jag var 14-15 år? Hahaha! Där finns ju en enda som verkligen var något alldeles extra. Som dyker upp överallt, till och från, under alla år. Men i övrigt. Det kunde ju vara 3-4 killar åt gången. Haha, tog jag slut på all min kärlek då tro? "Vem ska jag välja? Jag är ju kär i alla?" Jag lekte rätt mycket med grabbarna på den tiden, så jag förstår ändå - om jag får igen det nu! :)
Det är ganska roligt att läsa. Jag förvånas av hur mycket man glömmer med åren, och även hur mycket jag har förvridit. Saker som jag tänker tillbaka och minns på ett vis, men som när jag läser vad jag då kände var på ett helt annat vis. Helt enkelt måste det ju betyda att, precis som ordspråket säger så läker tiden sår. Kanske inte alla, men de allra, allra flesta!
Idag var jag på allergimottagningen för att ta mina sprutor, och för att träffa läkaren jag har där. Innan jag gick in till honom så hade jag en negativ inställning och trodde inte alls att jag tyckte om honom. Något som jag hittade på ur det blå. Men när jag kom ut ur rummet hade jag en helt annan uppfattning - jag tycker verkligen om den gubben! Skojfrisk samtidigt som han tog mina problem på allvar - betydligt större allvar än jag själv gör. Det började med att sjuksköterskorna uppmärksammade alla mina förkylningar det senaste året, och pratade med läkarna, som tog tag i det utan att jag ens klagat över det. Och jag upplevde att läkaren såg mig som en helhet, och frågade om allt möjligt för att klura ut varför jag är sjuk så ofta. Det är fantastiskt att bli bemött så!
Säkert är det ju så att alla dessa månader av täppt näsa, slem och allmän sjukdomskänsla har tagit på krafterna även det. Så - trots att jag egentligen är emot allt det här med mediciner har jag nu lovat att testa ett tag, för att se om jag känner mig bättre!
När jag kom hem därifrån fick jag sova en JÄTTESKÖN timme på soffan! En hel timme i sträck! Helt otroligt! Så när jag vaknade kände jag mig nästan utvilad, och det blev mycket lättare att gå till jobbet! Det kändes lite som en befrielse, så nu hoppas jag att jag får sova gott inatt, efter en kväll i Frank Wagners sällskap!
Godnatt på er,
pussåkram!
Spring för livet - jag är ur balans!
Haha ja. Vad är det med mig, och känslostormar, och sömnbrist?
Allting blir ju en ond cirkel. När jag först inte kan sova på flera nätter. Då blir jag trött, och känslig. Och då tar jag åt mig av det mesta. Och då blir jag ledsen. Och när jag blir ledsen eller nere så tänker jag för mycket. Och då kan jag inte sova för att jag tänker för mycket. Och när jag tänker för mycket och inte sover så blir jag helt slut, och då orkar jag inte laga mat. Orkar inte äta, och då blir jag ännu mer energilös. Ännu mer tankfull. Så blir allt en ond cirkel som jag får svårt att komma ur. Inatt när jag skulle sova blev jag illamående och fick ont i magen, då kunde jag inte sova för det istället. Vilket förmodligen beror på att jag äter och sover dåligt. Så - hur kommer det sig att jag sover så dåligt i perioder? Det är ju trots allt det som startar hela den här onda cirkeln.
Och varför ska jag ta ut dessa känslostormar på andra? Jo, för att jag måste ha något att skylla på. Det är så mycket lättare då. Det är inte rättvist, men det är lättare. Och jag kan inte rå för det. Förlåt! <3
Man kan inte vara på topp jämt. Livet har sina toppar och dalar. Det är så sant. Det är trots allt mycket som ligger i bagaget i ryggsäcken där bak på ryggen. Vissa dagar är den tyngre att bära än andra. Vissa dagar klandrar jag mig själv extra mycket, känner mig helt enkelt värdelös. Men snart så kommer det vända :)
Och det kommer det framförallt göra på grund av alla er fantastiska, underbara människor i min närhet. Ni som alltid lyckas muntra upp mig och pigga upp mig. Ni vet vilka ni är - hoppas jag - och ni är helt fantastiska!
Ikväll tänker jag deppa i min ensamhet, äta lite glass och känna mig lite värdelös.
Imorgon så vaknar jag som en ny, pigg Maria! :)
Pussåkram
En dipp i vardagen.
Tack fina Mimo! Det värmer att läsa såna ord, speciellt dagar som denna.
Man kanske kan säga att jag är inne i en liten dipp i livet, som startade när jag kom hem inatt. Vissa stunder i livet så känns det bara lite jobbigare allting, och då krävs det inte så mycket för att jag ska känna mig så som jag känner mig just nu. Ganska värdelös. Ganska ensam. Ibland säger en blick mer än tusen ord, och ibland är det det som inte sägs som gör mer ont än det som faktiskt sägs. Kanske är det det som betyder att läsa mellan raderna, eller kanske så är det det som betyder att tolka in för mycket. Jag vet inte.
Men ibland så behöver jag bara känna mig lite uppskattad. Som om det finns någon där ute som bryr sig om just mig. Som om det skulle finnas en chans även för mig att hitta lyckan och kärleken. Men jag är ganska dum och orättvis, för det handlar lika mycket om mig som det gör om någon annan. Det handlar om att jag vill känna fjärilar i magen, förälskelse. Jag kan inte minnas sist jag kände något sådant. Jag börjar tro att mina känslor är helt försvunna. Så, jag kanske inte har rätt att gnälla över en dum blick eller ett ord jag inte ville höra, eller ett ord jag ville höra men inte fick.
Men ibland måste det bara få vara okej att känna sig nere och ha en dipp. Och idag har jag en sådan. Imorgon är den säkerligen bättre, för det går inte att ligga i soffan och älta flera dagar i rad. Även om det ibland är behövligt! Det är kanske inte heller så konstigt att jag känner mig ensam när jag är tillbaka i min tomma lägenhet, utan att omges av familjen. Men - i ärlighetens namn så är det samtidigt rätt skönt att vara tillbaka här.
Så, nu får jag ge mig. Nu ska jag kolla på Erin och drömma mig bort till en bättre plats. Typ Thailand, där livet verkar vara helt problemfritt ;)
Pussåkram
