Vad är det för fel på mig?
Ja.
Det var en bra kväll, kanske jag ska börja med. Så ni inte tror något annat. Riktigt bra kväll!!
Ändå.
Ändå kan jag inte rå för att tänka. Vad är det för fel på mig?
Tydligen ganska många, Alldeles för många. Kanske hos vissa av er inte ens finns några positiva sidor hos mig. Jag förstår er. Men jag har faktiskt bra sidor. Jag ÄR en bra tjej. Ibland, Även om ni inte tror mig. Ändå var det längesen någon fick mig att tänka så illa om mig själv som du fick mig att göra idag.
Jag ber om ursäkt för att jag skriver det här. För att jag skriver min blogg. För att jag är ärlig. Men vad vore jag utan min blogg?
Ingenting.
Godnatt, tack för ikväll! Tack för en underbar kväll ni som var med! <3
Pussåkram
Sista kvällen hos familjen!
En liten uppdatering om livet kanske :)
Resten av mellandagarna spenderades med vackra människor! Fick träffa min underbara Lovisa en sväng igen, vilket alltid är lika roligt!! Fick även kikat på film och myst med flera andra av mina underbara tjejer, vilket gav otroligt mycket glädje och livsenergi! Ni vet vilka ni är och jag tror ni vet hur mycket ni betyder för mig! <3
Var även en sväng och umgicks med delar av familjen annorlunda - såklart saknar jag er! Hann med att vara lite hundvakt åt fantastiska Allie också, innan det på nyårsafton bar av neråt landet igen. Bestämde mig efter många om och men för att fira nyår där nere, vilket blev jättelyckat!!
Vi började hemma hos mig med fantastiskt god trerätters middag. Sen blev det lite lekar och spel, förfest, innan vi strax före tolv skyndade iväg mot skolan. Klockan gick så otroligt fort att vi hann fram precis i tid tills det var dags att skåla in det nya året, dela ut de traditionella nyårskyssarna, kolla på alla fina fyrverkerier och dricka skumpa. Sen gick vi in på kåren och dansade in det nya året! Klockan tre stängdes dörrarna och då fixade vi ut våra jackor innan vi gick hem till mig på efterfest. En låååång efterfest. Försökte jaga ut de sista två killarna, varav en av dem var fruktansvärd, i flera timmar innan de till slut gick hem, klockan ÅTTA på morgonen!! Då fick jag, Emelie och Therese äntligen krypa ner för några få timmars sömn. Sen var det bara att ge sig upp och plugga. Sådär lagom roligt :/
För på onsdag morgon var det dags att ställa klockan och gå upp på seminarie. Knappt fick jag en blund i ögonen och huvudet vägde bly, men jag genomförde det och sen fick jag till slut åka hem till familjen igen för några mysiga dagar till. Och nu har jag legat sjuk här hemma, men fick åkt in och träffat lite vänner igår och idag har jag och Malin varit hos mormor och fått jättegod mat och invigt chokladfontänen hon fick i julklapp!! :) Muuums!! Men. Nu är det sista kvällen här hemma hos familjen för denna gången. Känns lite blandat, lite vemodigt. Men det dröjer säkert inte länge innan jag kommer tillbaka igen!
Nu ligger jag i sängen, snart dags att släcka ögonen och sova. Imorgon ska vi ner till kusinerna på middag och mys. Förmodligen stannar jag över tills på lördag och åker ner till Halmstad då. Tydligen så osade det party och morfars på lördag kväll?? Wiii... :D
Pussåkram på er alla!
Välkommen 2013, hejdå 2012!
Jaha!
Då var vi här igen. Ett år senare, en nyårsafton senare. Ett år äldre (och ett år visare?). Och som vanligt måste jag ju tänka igenom året som gått, sammanfatta det med ett par ord...
Det har varit ett riktigt bra år, 2012. Det startade lite svängigt, och jag måste väl säga att det har varit ett sjukt år på många sätt. Till att börja med har jag varit väldigt mycket sjuk. Haft förkylning på förkylning, knappt hunnit återhämta mig emellan åt. Sprutorna på allergimottagningen har krånglat ordentligt och allt har emellertid känts ganska uppgivet. Det var också en sjuk sommar på jobbet. Startade riktigt bra medan de sista veckorna blev lite väl mycket kanske. Väldigt mycket jobb, psykiskt påfrestande.
Men det har också varit ett sjukt år på ett bra sätt. Ett sjukt bra år. Framförallt för att jag har fått planera och genomföra en helt underbar nollning med mitt fina SJUK-gäng!! Som jag inte nog kan påtala hur roligt det var! Inte bara nollningen utan framförallt all förberedelse, alla galna gasquer! Jag har också träffat sjukt många nya vänner, fina människor. Förhoppningsvis ett par vänner för livet!
Vi var iväg på en skidresa i fjällen i våras, och vi åkte iväg på en otroligt härlig resa till Mallorca med familjen annorlunda. En väldigt bra resa som jag länge kommer minnas! Vi fick också en härlig midsommar och ett par ytterligare härliga dagar ute i Lysekil.
Det har också varit ett år fyllt av pluggande, och året har innehållit 10 veckors praktik, 10 veckors väldigt bra praktik. Det börjar verkligen kännas helt rätt med sjuksköterskeyrket - även om jag aldrig tror jag blir redo att komma ut i arbetslivet.
Året avslutades med en resa till England och en resa till Stockholm. Mycket har jag sett i år, mycket har jag fått uppleva. Mycket som jag aldrig skulle vilja byta ut.
Kort och gott har det varit ett stressigt men bra år! Mycket bra!
Och nu har vi gått in i 2013 - och även i år startar jag med att bli sjuk. Men på tisdag ska jag ju till läkaren så då får vi se om jag får någon dom eller inte, haha. I övrigt så vill jag bara önska er alla ett gott nytt år och hoppas att vi alla får ett minst lika bra 2013 som 2012!
Tack alla vackra människor som förgyllt mitt år! <3
Pussåkram
You've carried on so long
You couldn't stop if you tried it
You've built your wall so high
That no one could climb it
But i'm gonna try
Would you let me see beneath your beautiful
Would you let me see beneath your perfect
Take it off now girl, take it off now girl
I wanna see inside
Would you let me see beneath your beautiful tonight
You couldn't stop if you tried it
You've built your wall so high
That no one could climb it
But i'm gonna try
Would you let me see beneath your beautiful
Would you let me see beneath your perfect
Take it off now girl, take it off now girl
I wanna see inside
Would you let me see beneath your beautiful tonight
God Jul!! :)
Jaa, God Jul allihopa, eller snarare trevlig fortsättning.
För julen är ju redan över nu. Och det gick alldeles för fort! Som vanligt nuförtiden. Tänk när man var liten. Hela julafton var en lång väntan, och de dagarna kändes som evigheter. I och för sig ska jag väl ärligt erkänna att klockan gick lite långsamt i väntan på tomten även i år, det blir jag nog aldrig för gammal för, men sen så sprang julen förbi illa kvickt. Men, vi hade i alla fall en jättemysig julafton, jag vann julklappsligan även i år och kvällen avslutades med spel i soffan halva natten. Jättemysig jul helt enkelt, med min fina släkt!
Sen blev det juldag och den var ju också jättebra! Startade med lite plugg och en skogspromenad i lugn och ro. För hur mysigt det än må vara att vara här hemma och ha folk omkring sig hela dagarna, så behöver jag min egentid ibland. Skönt att få lite tid att tänka för sig själv. Sen åkte vi iväg på julfirande med familjen Johansson i vanlig ordning. Och i vanlig ordning blev vi även jättefulla och drog oss in till stan på förfest innan hotellet. Det blev till slut till Maja och Kroken, vilket jag är innerligt glad för! De allra flesta i gänget var där och det var jätteroligt att träffa dem allihopa! Lite allsång, caps och massa öl senare åkte vi till hotellet. Där var massa roligt folk att prata och dansa med och jag hade jättekul hela kvällen. Sen blev Maria lite väl full och åkte hem. Tydligen utan både körkort och bankkort (vilket jag fick veta av mormor dagen efter...) haha. Jättebra kväll var det i alla fall! Och gårdagen behöver jag nog knappt nämna. Den bestod av en säng, en soffa, thaimat och ett TP spel. Och en film på kvällen. Mer vettigt än så blev det aldrig... Och idag har vi varit och shoppat på mellandagsrean. Jag köpte middag, ett lypsyl och en fika... Haha!!!
Och ja, det har varit ett par underbara dagar här hemma. I Halmstad kan jag inte bara gå runt och göra ingenting, men här hemma när man ständigt är omgiven av folk så är det så skönt att bara göra ingenting. Bara vara. Allting känns så mycket lättare. Än har jag inte börjat längta så mycket till Halmstad, bara vännerna då såklart. Men det är ju några dagar kvar här hemma. Ikväll väljer jag mellan att hälsa på mormor eller stänga in mig på rummet. Jag tror jag stänger in mig på rummet faktiskt. Och har lite egentid. För det behöver jag. Tro det eller ej - helt plötsligt finns det mycket att tänka på igen. Konstigt va? Haha.. Jag är nog en alldeles för tänkande människa egentligen. Det som är så bra här hemma är ju att när jag tröttnar på att ligga och grubbla utan att komma nånvart så är det bara att öppna dörren och prata lite med nån i familjen istället! :)
Det var allt jag hade att förtälja idag. Hoppas att ni alla har haft en mysig jul!!
Pussåkram på er!
Mamma! <3
Åh, min fina, underbara mamma!
Måste bara skriva hur mycket jag älskar henne!
Pratade med henne häromdagen och berättade att jag måste åka hem senast på nyårsdagen, för att vår lärare har lagt in ett seminarie just den 2 januari. Idag ringde hon, jätteglad, och berättade att hon och pappa hade pratat och bestämt att om jag ville kunde jag ju få låna deras bil och bara åka hem över seminariet för att sedan komma tillbaka. Och det ville hon bara ringa och berätta ifall jag ville ha några dagar på mig att fundera. Inte för att det var viktigt egentligen att jag fick veta det idag istället för imorgon. Jag tror bara hon var så glad att de kommit på den idén. Och så visste hon hur glad det skulle göra mig.
Ni kanske undrar vad som är så speciellt med det. Och det är ju faktiskt inget speciellt egentligen. Men det är en sån där grej som gör att jag bara vet hur mycket de saknar mig där hemma. Som en slags bekräftelse på att till och med pappa sitter hemma och längtar efter oss, även om han aldrig säger det.
Det gjorde mig glad i hjärtat. Så jag bara kände att jag måste dela med mig. Ibland är det dem små sakerna i livet som betyder allra mest. Idag var det så :)
Jag älskar er min kära familj, även om jag visar och säger det alldeles för sällan! <3 (även dig Tildis, även om du inte råkade vara med just på denna bild)
Bilder :)
Julmys!
Precis kommit hem från ett urmysigt julfirande med fina, underbara vänner! Så mycket mat vi har proppat i oss, hur får det plats i våra magar? Men såå gott! Och så mysigt! Jag kommer sakna er alla nu under jul och nyår! <3 Förutom god mat så blev det även traditionen julklappslek. Och precis som förra året så kom min otur fram och jag hamnade på ynka två små julklappar. Kanske helt enkelt är så att mina vänner inte tycker jag varit snäll nog för att förtjäna många julklappar... Elleeeer, varför tar ni alltid alla mina!!!! Hahah :) Nä, i ärlighetens namn. Det är leken som är det roliga. Och det är lika hysteriskt och roligt varje gång! :)
Skänker vidare några tankar till Emil, hans nära och kära. Jag lärde aldrig känna Emil. Men flera i min närhet gjorde det. Jag kunde ha gjort det. Det kunde lika gärna varit någon av er. Jag kan inte för mitt innersta förstå hur ont det måste göra, hur hårt det måste vara. Det är inte rättvist när så unga människors liv tar slut så fort, så plötsligt, så drastiskt. Jag känner med och tänker på alla er som kände honom. Må han vila i frid.
Det gäller att ta vara på det liv vi får. För vi får bara ett. Det spelar ingen roll hur vi gör det. Några utbildar sig för att karriären betyder, några väljer att satsa på att resa och se världen, för att det är det som betyder. Jag utbildar mig för att få pengar att kunna leva mitt liv med, och förhoppningsvis även få se världen en vacker dag. Hursom helst, hur vi än väljer att leva, så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att vi är nöjda, inte sant? Allting handlar om ATT leva, inte HUR vi lever! Där finns det inga rätt eller fel!! :)
Och så önskades lite bilder? Marias tekniska sida är ju som ni kanske vet inte den bästa, så eftersom jag inte vet riktigt hur jag får in bilderna i datorn från mobilen så försöker jag helt enkelt lägga upp lite bilder via mobilen alldeles strax. Lite blandade godbitar...
Pussåkram
Framtiden.
Åh, Douglas Booth - jatack!! :)
När sömnen inte ville infinna sig så testade jag att dra igång en film istället. Idag föll lotten på en film som hette Lol. Småmysig film faktiskt. Och självklart blev Maria helt förälskad... Wow, vilken kille. Helt i min smak! Vart kommer alla dessa läckerbitar ifrån?? Först Thibo och sen Douglas. Tänk om en sån hunk kunde dyka upp på riktigt och ringa på dörren? Han hade tagit mig med storm! :D
Idag började vi en ny kurs. Inte direkt en inspirerande kurs enligt mig. Organisation och ledarskap. Och poff så rök mitt jullov. Framförallt rök det där bekymmerslösa nyårsfirandet.. Jippie! Precis den energin jag behövde. NOT! Fick i alla fall gått till gymmet och slitit ur lite ilska... Så, det är bara le och vara glad åt galenskaperna. På fredag tänker jag ta jullov, och då tänker jag åka hem till min kära familj och ha en lugn härlig JUL! Som jag längtar!!!
För jag längtar efter familjen. Mormor. Mamma. Pappa. Mathilda. Och för att inte tala om alla fina vänner. Längtar, längtar, längtar! Förmodligen för att flera vänner här nere fått jullov och åkt iväg. Hem till sina familjer. Vi började diskutera idag. Att om ett år så sitter vi på vår sista kurs. Då måste jobbansökningarna vara inskickade. Och vart ska jag då söka jobb? Vart vill jag ta vägen? Vad vill jag göra härnäst? Det är frågor som jag nu börjar ställa mig, som faktiskt ger mig lite ångest. För efter det här, då har jag inte längre framtiden utstakad. Min framtid när jag började på sjuksköterskelinjen det var de här tre åren. Som då kändes som en evighet. Nu har två av dem gått. Alltså måste jag snart börja fundera på vad som händer sen...?
Vem vet... Bara några av dagens funderingar över livet...
Nu ska mina ögon försöka försöka få lite sömn. Imorgon ska det stekas köttbullar, handlas julklappar för att sen ha ett mysigt julfirande med underbara klasskompisar! Då vill man ju vara pigg och glad!
Pussåkram
Tackgasque!
Idag är det söndag. En väldigt trött, seg söndag. Jag vet faktiskt inte vad det kommer sig, men det har ju varit en vecka med väldigt dålig sömn så det kanske är det som slutligen kommer ikapp. Men så skönt då, att det är söndag och helt okej att ligga i soffan. I alla fall enligt mig ;)
I fredags var det dags för firande i alla fall. Seminariet gick galant, vilket betyder att den kursen är avklarad. Skönt! Så då var det dags för trollet och trasdockan att komma fram, och tentafesten kunde starta. Tentafesten som skulle utmynna i en tackgasque, med fina SJUK. TACK så mycket kära ni för en härligt gasque, där ni lyckades bra med ert uppdrag att supa ner mig. Haha.
Efter tackgasquen var det kåren, där mitt livs kärlek visade sig uppträda på scenen. Shit vad vacker han är - den där Panda da Panda. Dock tror jag inte jag lyckades med det där första fina intrycket, med tanke på min promillehalt... ;) Men man kan ju få drömma i alla fall! Hehe!
Nåväl, i vilket fall blev det en lång kväll och först klockan 5 ramlade jag och Malin i säng här. Så gårdagen kändes ganska tung om man säger så. Fina Cassandra kom hit med pizza, som en räddare i nöden! Och sen så var vi bara bakis hela dagen och kvällen. Åkte och köpte godis och myste i soffan. Mycket mystigt, i alla fall för mig ;) hahah!! Och klockan den sprang iväg och närmade sig ett innan vi sa godnatt och de åkte hem och jag gick och la mig. Och nu sitter jag här då, allmänt trött och hängig. Med dålig ork till någonting faktiskt... Men, då får det vara så då. Ska dra mig iväg till jobbet ikväll och innan dess så njuter jag av soffa och lite matlagning...
Vill också skänka en tanke till försvunna Emil och hans anhöriga. Emil som försvann efter lussevakan i onsdags. Jag hoppas att dem hittar honom, välbehållen. Trots att jag inte känner honom alls, så känns det så obehagligt när det kommer så nära. När jag var på samma ställe samma kväll han försvann, när det är vänners vän, som går på samma skola och i samma stad. Usch, det är så hemskt med alla som bara försvinner spårlöst. Hoppas som sagt att han återfinns vid liv.
Ta hand om er alla där ute nu! Ni vet att jag inte klarar mig utan er! <3
Pussåkram
Musikhjälpen!
Och pssst...
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Igår hade vi insamling på kåren där all dricks samlades ihop till musikhjälpen. Vi fick in knappt 4500 kronor. Imorgon fortsätter insamlingen på kåren. Samtidigt fortsätter insamlingen överallt i Sverige.
Jag skickade och önskade en låt idag, en fin låt till en fin människa för en fin sak. Min kära syster Malin, fick låten Seven days a week av mig, och musikhjälpen fick en slant till behövande barn. Såå, gör något ni också!!
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3946&artikel=4819322&grupp=12803
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Igår hade vi insamling på kåren där all dricks samlades ihop till musikhjälpen. Vi fick in knappt 4500 kronor. Imorgon fortsätter insamlingen på kåren. Samtidigt fortsätter insamlingen överallt i Sverige.
Jag skickade och önskade en låt idag, en fin låt till en fin människa för en fin sak. Min kära syster Malin, fick låten Seven days a week av mig, och musikhjälpen fick en slant till behövande barn. Såå, gör något ni också!!
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3946&artikel=4819322&grupp=12803
Lucia!
Jaa! Idag mina kära vänner, är det Lucia! Vilket har firats med att sova lääänge, ligga och dra mig, iväg och plugga lite på biblioteket och ett examinationsseminarie för C-uppsatser. Kanske inge vidare Lucia-festligt. Men sen kom jag hem, tände ljus och myste ner mig i soffan med en kopp varm chai. Julmusik ur lurarna. Myys! Sen gick jag, Åsa och Sara till S:t Nikolais kyrka och lyssnade på luciatåget! Urmysigt!
Lucia startades även med att jag jobbade på lussevakan på kåren inatt. Landade i sängen 04.30. Därav min sovmorgon! :) Mycket trevlig kväll, med 3 timmar bakom baren då jag faktiskt fick blanda lite roliga drinkar och känna på den härliga känslan att stå där bakom!! :) Och jaa - maskinare, det finns inget finare? Nä, kanske inte.. Kanske heller inget jobbigare? Haha.. Hade en härlig liten fanclub-skara igår. Skönsång och försök att ragga till sig gratisdrinkar. Misslyckade försök kanske jag ska tillägga. Haha!
Och vidare.
Sverige är på väg att gå till överdrift, rejält också. Inte nog med att ni tagit ifrån oss skolavslutning i kyrkan, nationalsången och allt annat. Nu ska ni även ta ifrån oss Luciatåget? Pepparkaksgubbar? Vad är det stora problemet? Vart är vi egentligen på väg någonstans? Jag skulle vilja veta vilket annat land i världen som skulle ge upp hela sin religion, tro och tradition för att vi svenskar flyttade dit? Någon måtta får det ändå vara på galenskaperna. För vem i hela fridens namn har någonsin en pepparkaksgubbe skadat eller diskriminerats? I mina ögon är pepparkaksgubbarna positiva. Goda! :)
Och det jag vill komma till är, att istället för att hålla på och tjabba om det här sjukligt dumma påhittet, vad tror ni om att inskaffa en uppfostringskurs för föräldrar? En vett och etikettkurs för oss människor, vuxna som barn? För vem låter sina barn, som inte ens är småbarn, springa runt och skrika i kyrkan under ett luciatåg? Och vem pratar och skrattar högt med sina barn mitt under en fin luciaceremoni i kyrkan? Vem har ringsignalen på telefonen igång? Vem svarar i telefonen, pratar i telefonen, mitt under ett luciafirande? Vad hände med oss människor egentligen? Vart tog vårt sunda förnuft vägen?
Bara en fundering som slog mig idag.
Nu ska jag ladda om, få något i magen och sen sova, för imorgon väntar examinationsseminarium. Och jag vet inte alls hur det ska gå vägen. Det positiva är att så fort det är över så drar festen igång. Imorgon är det nämligen dags för våra nollor att hålla i en tackgasque åt oss! Det enda de har garanterat är att jag kommer få en hamburgertallrik och att jag kommer bli aspackad...
Så ser ni en stjärna krypa runt i snöhögarna imorgon kväll, snälla plocka upp henne och kör henne hem till bolmens!! :)
Hoppas ni alla haft en minst lika mysig lucia som jag!
Pussåkram skum(banan)tomte
London, baby!
Jaa. Hrmm.. Jag kom av mig, igen.
Det har varit full rulle det senaste och varken lust eller tid har funnits till att blogga. Men, nu mina vänner är jag här igen!! :)
Och det senaste då?
London. Jag och två av mina fina vänner, Maja och Annika, åkte för att hälsa på en tredje fin vän - Alicia. Det blev två dagar i London med en massa promenad, sightseeing, Hamley´s fantastiska leksaksbutik, billiga drinkar, Fish´n Chips, Engelska pubar, fest i Camden, julmarknader, english breakfast i Notting Hill. Två drömlika dagar där jag gick runt och fascinerades av all julstämning, allt folk och all intensitet. Och nog var det två intensiva dagar. Så när vi på söndag kväll satte oss på tåget till Bristol var vi helt slut. Hem till Alicia, se hur hon bor. Måndagen bjöd på shopping, inte mindre än två och en halv timme (!!!) på Primark. Sen var vi återigen helt slut. Första adventsfirande med några av Alicias kompisar, med glögg, pepparkakor och juleskum. Sen bar det av till en båt som bryggde sin egen, engelska öl. Faktiskt riktigt äcklig om jag får säga det själv. Haha! På tisdagen bar det hemåt igen, hem till ett snöigt Sverige. Tråkigt att lämna vännerna men i ärlighetens namn var det ändå rätt skönt att lämna all intensitet och alla hysteriska människor. Alldeles för högt tempo för mig! Haha.
Sen hade jag en mysig dag hemma med mamma på onsdagen. Låg framför brasan med min nyinköpta vaniljchai-choklad och kollade på bonde söker fru. Innan jag på torsdagen åkte tillbaka till Halmstad, för att på fredagen åka vidare mot Helsingborg!
Och sen, på lördag morgon så bar det av till Stockholm. Jesus Christ Superstar - Jaa jisses, vilken show! Det hann inte ens börja innan det var paus. Och efter pausen så tog det slut alldeles för fort! Tiden bara sprang iväg. Och jag älskar ju Ola Salo så det var kanske inte så konstigt... :) Efter showen var jag och Malin helt slut, så vi gick och handlade på ICA och tog oss till hotellet där vi myste till Så mycket bättre, somnade tidigt och tog en välbehövlig och skön sovmorgon. På söndagen åt vi lång lyxfrukost innan vi checkade ut och tog oss in mot stan. Hann med en fika med Ulf i Gamla stan och sen mötte vi även upp Sebastian och käkade middag ihop alla fyra. Sååå roligt att äntligen få träffa fina Sebastian igen, det var på tok för längesen!!
Sen var det dags att bege sig mot Arlanda. För att få veta att flyget var försenat, och försenat, och försenat, och försenat. Från Oslo. När det väl kom och vi satt i planet och skulle åka iväg, så gick bilen som skulle avvisa oss sönder. Till slut, 3 timmar senare än beräknat, lyfte vi. Och är det någon som vet vad som händer när en flygrädd person ska landa i snöstorm? Jo, då kan jag tala om för er att då är hjärtinfarkten nära. Kroppen på helspänn, pulsen uppe i 180, hjärtat som hoppar upp i halsgropen, tårar längs kinderna och ren och skär dödsångest i tankarna. Usch. En av de värre saker jag upplevt i mina dagar, och när vi väl landat så kände jag mig helt skakis. Matt. Med spänningshuvudvärk som hette duga. Men, vi överlevde. Och halv 2 på natten kom vi slutligen hem till Malin i Hbg igen. Och sen igår, när det var dags att ta tåget tillbaka till Halmstad, då gjorde bombhot i Malmö att tågen var försenade. Otippat. Så en timme på stationen i Helsingborg fick avsluta min Stockholmsresa, som förutom resorna varit helt perfekt!
Idag har jag äntligen fått adventsstädat och fått upp julpyntet. Mormor var helt chockad över att jag inte hade gjort det redan, men nu kära mormor kan du vara lugn - nu är det gjort!
Och därmed tackar jag för mig, och säger godnatt till er alla!
Pussåkram
Ps. glöm inte köra försiktigt och ta det lugnt ute nu! Jag vill ha er alla kvar!! <3
Låt vintersnön komma!
Usch! Vilken hemsk dag!
Efter en hemsk natt. Har växlat mellan sängen, soffan, olika täcken, olika kuddar. Svettats. Frusit. Vänt och vridit. Verkar till slut lyckas somna. Vaknar igen. Trött. Hängig. Huvudvärk. Drar mig iväg till skolan, måste orka. Men jag orkar ju inte. Jag lider med er andra som tvingas stå ut med mig. Jag står knappt ut med mig själv ju. Jag vet att det är likadant varje år. November är min akilleshäl, min svaga punkt. Varje november är lika tung, med magont och sömnproblem. Det måste vara en kombination av minnen och mörker. Grått och regnigt väder.
Men nu gäller det att hänga i. Nu är det 3 ynkliga dagar kvar. Sen är det första december, första advent, och en underbar Englandsresa med fantastiska vänner väntar. Och om bara det kunde komma lite mysig snö så att det blir lite ljusare och roligare allting! Men det kommer. Om bara ni andra orkar hänga i ett par dagar till så lovar jag att jag ska bättra mig!
Men idag har varit en tung, mycket tung, överjävlig dag.
Jag ber om ursäkt för det! <3
Öken eller regnperiod.
Ja, man skulle ju kunna tro, att nu när jag har så hemsk mycket tid så kan jag sitta här och uppdatera er hela tiden. För jag har ju all tid i världen nu. Men tji nej, så blev det inte! Jag glömde bort er, sorry!! Tur att jag har fina vänner som påminner mig ibland!
Såå, här kommer en liten uppdatering!
Förra veckan var en bra vecka, lite mer att göra men ändå väldigt lugnt. Skola på måndagen innan jag fick middagsbesök av min fina vän Rebecca! Tiden går alltid så fort när vi ses, så den kvällen sprang snabbt iväg. Sen på tisdagen tog jag tag i mig och började träna igen. Tänkte gå på Just Dance men ändrade mig i sista stund och följde med Therese på Bodycombat! HJÄLP! Efter att inte ha tränat på flera månader ger jag mig på ett asjobbigt kampsportspass. Jag var illamående och svimfärdig när jag gick därifrån, men oj så kul vi hade!!! :) Efter det unnade vi oss ett välförtjänt biobesök med sista Twilightfilmen.. Mycket mysigt!! :) Onsdag var vi i skolan, sen allergimottagningen och så middag hos Jessica på kvällen. Mycket trevligt även det! I torsdags kom min vackra Johanna hit och hälsade på, och vi åkte till Ullared (igen!!!). Det var sista gången för i år hoppas jag VERKLIGEN!! Haha! Meen, jag fick köpt mina julklappar i alla fall och det var skönt. På kvällen fick vi besök av David och sen myste vi bara i soffan. Fredagen flöt på i lugn takt, med julmarknad på Wapnö och myskväll med Therese. Och sen i lördags var vi jätteduktiga! Pluggade några timmar, gick och gymmade, åkte och solade och sen hem.
På kvällen i lördags så blev det FEST! :)
Och vilken fest det blev! Förfestade hemma hos mig med spel och trevligheter innan vi gick till Mårtensson och dansade loss! Hade verkligen jätteroligt, även om det kan ha blivit en öl eller två för mycket... Att jag aldrig lär mig? Haha! Men kul hade vi! Sen hände det, på något vis som jag inte riktigt vet hur det gick till, att det blev efterfest här hos mig. Till klockan 7 på morgonen!!! Jeeeeeses! Varför i all världen gjorde vi så? Men jaa, kul hade vi! Väldigt underhållande att se grabbarna köra charader, hahaha! Jag och Therese regerade spelen och utklassade killarna i allt! ;)
Så, igår var jag inte speciellt pigg. Inte alls. Ägnade större delen av dagen i soffan och sängen. Idag har jag också varit trött och hängig, men tog mig i alla fall iväg och pluggade några timmar och gymmade lite. Så något bra har jag ändå gjort av dagen. Imorgon blir det skola och jobb... Jippie....
Jag verkar också, återigen, ha många bollar i luften. Ja, ni vet. Antingen är det regnperiod eller öken. Just nu verkar det vara regnperiod här. Efter ett par veckor med öken. Haha. Jaa, vad svamlar jag om egentligen? Jag vet inte. Och ännu större fråga - vad vill jag? Det vet jag inte heller, faktiskt. Jag vill ha någon att mysa med nu! BARA mysa. Men vem vill det? Tydligen ingen. Det verkar vara allt eller inget som gäller. Eller? Vad vet jag. Jag vet visst ingenting nu längre. Förutom att det är regnperiod just nu. Hahaha!
En liten stunds pluggande till innan det blir sängen kanske.
Nattinatti,
Pussåkram
När tiden som förut inte räckte till nu blir för mycket.
Flera månader då det ena projektet avlöst det andra. Då de allra flesta dagarna varit fullbokade. Skolan. Jobbet. Nollningen. Praktik. Plugg, slit, planering. Gasquer. Och däremellan vardagssysslor som att städa, handla, tvätta, laga mat. Och så samtidigt försöka ha ett liv, för att orka leva. Det har inte varit lätt alla gånger, men jag säger heller inte att det inte varit roligt. För det har det verkligen varit, bara det att jag sällan kommit ifrån känslan av att tiden inte har räckt till. Att jag inte har hängt med. Kroppen har aldrig hunnit återhämta sig.
Så kom då dagen nu. Då det helt vände om. Praktik och nollning är över. Jobbet sa jag upp mig från i och med praktiken. Ny kurs. LUGN kurs. Plötsligt denna veckan så har jag haft på tok för mycket tid. Massor av tid att återhämta mig. Men när man varit så uppe i varv konstant i flera månader, då går det inte bara att släppa allt och säga till kroppen att slappna av. Nej. Jag har istället varit otroligt rastlös. Magen har börjar krångla. Så istället för en skön vecka så blev den ganska jobbig, och det var en befrielse ändå att få jobba i fredags. För istället för att göra allt som jag inte annars hinner med så har det tagit stopp. Jag har inte orkat någonting.
Men, en middag med fina vänner i tisdags, en grym fotbollsmatch i onsdags och en heldag med fina Emelie som hundvakt i torsdags som avslutades med urmysig spel och myskväll, det har jag faktiskt också hunnit med. Sen blev det lördag och då fick jag äntligen lite miljöombyte. Åkte på kalas till kusinerna i Kungsbacka och fick träffa hela min fantastiska familj - utom Matilda som vi självklart saknade!! Det blev maaassa god mat, tårta, chips, godis, kaffe och vin. Sällskapsspel, skratt och skoj. Jättetrevlig! Sen stannade jag och Malin över, åt en långfrukost med kusinerna och faster och sen spelade vi lite spel innan vi gav oss iväg till Ullared. Dit åkte jag med lite under protest, för att vara snäll mot Malin. Men det visade sig bli en riktigt trevlig dag, och jag fick köpt en ny fin matta som jag ska prova lägga på imorgon!! :) Jättetrevlig helg!
Jag var också med om en chockupplevelse idag. Mitt bland allt folk på Ullared när jag vilsen gick runt och letade efter Malin så ryckte någon tag i armen på mig och sa "Maria!". Jag tittade rakt på en kvinna som jag aldrig sett i hela mitt liv. Trodde jag. Det tog en stund innan det kopplade - Carina! Kära Carina! Det var så roligt att springa in i dig efter säkert flera år. Så, jag lovar, för din skull, att ägna lite, lite mindre tid åt facebook så att jag kan uppdatera dig här! :) Tänk om jag också kunde få bli lite uppdaterad om hur du har det! Hur ni alla har det där hemma, mina goa gamla arbetskamrater! :)
Jag köpte även ett gymkort i fredags, som jag tänkte försöka prova imorgon. Det ska även bli 6 timmars pedagogik. Ett ämne och en lärare som kanske inte är min favorit, men man får väl ge det en chans. Därav ska jag nu krypa ner under täcket och stänga mina små gröna :)
Nattinatti,
PussåKram!
Kristian Gidlund
En människa som jag imponeras av, beundrar, lider med. Vilken stjärna!
Hur kan en människa vara så stark, så modig? Det är en gåta för mig...
Jag kommer ihåg den där konserten så väl. Peace & Love 2011. Jag stog rätt långt bak i publiken och lyssnade. Berördes. Det var första gången jag hörde talas om Kristians sjukdom. Och när jag sen kom hem från festivalen så letade jag direkt upp hans blogg och började läsa. Jag kunde bara inte sluta. Sedan tog bloggen slut, för han var ju "frisk" igen. Men så för några veckor sen fick jag höra att bloggen var igång igen, att den här gången så är det kört. Hans liv är på väg att ta slut. Och nu har jag alltså börjat följa honom igen. Trots att det gör ont och väcker jobbiga tankar att läsa hans blogg och lyssna på intervjuer med honom, så beundrar jag honom så starkt. Så jag bara måste.
Livet är inte rättvist. En så ung människa ska inte behöva gå och veta, och vänta på att dö. Det känns helt overkligt att tänka på det, och att lyssna på honom. Som om allt är ett stort skämt. Men kanske, om man vänjer sig vid att lyssna på historier och att prata om döden, kanske blir det då lättare att acceptera. Jag har inte svårt att acceptera när äldre människor somnar in, det kan jag tycka är mest vackert och fridfullt. Men när det handlar om unga människor. När det skulle kunna vara jag själv, då gör det ont, är för svårt att ta in.
Men jag ska bli sjuksköterska. Jag ska leva med döden lurandes omkring mig varje dag. Jag måste lära mig att hantera det. Kanske är det också en av anledningarna till att jag följer denna vackra mans öde. När jag ser honom så önskar jag att jag bara kan få krama om honom och lova att allt kommer bli bra. Men, han verkar ha accepterat sitt öde. Så då borde ju jag också kunna göra det. Men ändå. Det är inte rättvist!
Skolbänken!
HJÄLP vad många sidvisningar/besökare! Vilken prestationsångest jag fick, jag borde så klart inte lagt ut en status på facebook... Haha! Men å andra sidan, vad är meningen med att ha en blogg om ingen läser den...
Nu är jag i alla fall tillbaka i skolbänken på allvar igen. Drygt 6 månader senare är det då alltså dags att ta tag i böckerna och börja plugga igen. Jag vet inte hur det ska gå, men det är ju trots allt bara 3 föreläsningar kvar på 5 veckor så det borde man ju uthärda. Idag började vi i alla fall. Med en kurs som jag vill kalla ganska tråkig. Ganska onödig faktiskt. Det kallas samhälls- och beteendevetenskap. Idag har vi pratat sociologi. Genus. VI har pratat om "manligt" och "kvinnligt", om det här nya fenomenet: "HEN". Och jag vet inte, men jag blir mest arg. Jag ska säga vad jag tycker om begreppet hen. Jag tycker det är löjligt rent ut sagt! Vi föds med olika kön av en anledning, det är så vi är skapta av naturen för att fungera. Vi ska fungera på olika sätt beroende på kön. Ja, vissa anser sig födas i fel kön. Visst. Men kan inte det också vara samhällets fel att folk känner så? Varför ska vi snöra in oss så på något som faktiskt är ett faktum? Antingen är man kvinna eller så är man man. Jag ville inte bli så kort som jag är, men jag blev det ändå. Det är bara att acceptera. Jag kanske inte ville ha råttfärgat hår, gröna ögon eller stora fötter heller. Det bara blev så! Gilla läget.
Nej, jag tycker inte det är fel att vilja byta kön, eller vilja bli kallad hen. Självklart får alla vara som dem vill. Men varför kan då inte jag få vara vem jag vill? Jag vill vara kvinna, jag är stolt över det, jag vill bli kallad för hon! Det snackas om att barn ska bli kallade hen och kläs könsneutralt för att de själva ska få välja vilka dem vill vara. Men vem har sagt att barnet inte vill uppfostras som tjej eller kille? Vem har rätt att bestämma över att ett barn inte vill ha klänning? Jag kommer kalla mina barn han eller hon, och de ska få fantastiska flick- eller pojknamn, och bära precis vilka kläder som jag tycker passar. Om de sedan vill bli kallade hen när de kan tala för sig, så ska jag respektera deras vilja och kalla dem hen. Men varför denna eviga uppståndelse? VAD är fel med att vara man eller kvinna, att ha olika kön?
Löjligt är ordet!
Nuså, fick jag ur mig min frustration över dagens föreläsning, den frustration jag inte orkade ta där och då. Nog sagt om det nu! :) Efter skolan åkte jag hem, lagade mat, åkte iväg till jobbet. Kom hem för en timme sedan, pratade med fina mor min som nyss kommit hem från Gran Canaria, och nu sitter jag här. Med huvudvärk. På väg mot sängen. Men först ville jag få ur mig lite ord, och även säga att jag är nöjd och glad över att vara tillbaka på jobbet. Skönt! Och vad jag nu ska göra resten av veckan, med all plötslig fritid? Det får vi se.... :)
Pussåkram
Bröllop! :)
Jaa, igår så var det bröllop!
Och oj vilket bröllop! Så vackert, så kärleksfullt. Så mycket känslor som spirade runt det fantastiska brudparet! Och jag som sagt till mig själv att jag inte skulle lipa, jag grät redan efter 3 ord på den första sången. Tänk att två människor kan älska varandra så mycket, det är helt underbart att se! Då påminns man om att äkta kärlek faktiskt finns, och så vågar man tro på det igen.
Efter en fantastisk vigsel i Steninge kyrka så åkte vi iväg till Wapnö gård för bröllopsfest. Där blev det god mat, trevligt sällskap (med vissa undantag), massor av gott att dricka, fina tal - och därmed en och annan tår till som trillade längs kinden. Det blev lekar för brudparet, sånger, riktigt skön solosång av brudgummen, haha. Det blev en perfekt bröllopsvals á la Mina och Johan. Sen blev det dans, och vin, och öl. Lite väl många öl kanske.
Sist av alla ramlade vi sedan ut ur festlokalen, låste och åkte hem.
"Ja, jag ska älska dig så som du är och jag vill ge dig allting jag har. Så låt mig få bära dig när hoppet sviker. Du betyder allt för mig. Var inte rädd, jag står bredvid dig för du betyder allt för mig."
Helt enkelt, TACK Mina och Johan för att vi fick dela eran dag med er! Ta nu hand om varandra och njut av en underbar smekmånad! :)
I övrigt?
Ja jag fortsätter att överraska mig själv! Men alltså, vi lever bara en gång. Man får bara en chans här i livet, och det gäller att ta vara på det. Varför ska man hålla på och ångra sig?? Det tar bara massa onödig tid och energi, jag måste sluta med det! Jag tänker leva mitt liv, på mitt vis, som jag vill ha det. Om någon har invändningar mot det så kan dem hålla det för sig själva. Jag är lycklig, mår bra. Och jag tror på äkta kärlek igen. Jag tror att den kommer även till mig, en vacker dag!... :)
Höstmörkret!
Haha jaa,
jag var på banan igen. Och åkte av den lika fort! Kul att höra att någon saknar min blogg, och roligt att så många fortfarande läser. Jag lovar att försöka bättra mig!
Nu har 9 veckor gått. 9 veckor av praktik. Och vart tog dem egentligen vägen?
Det har varit 9 fantastiska veckor. Bland den bättre tiden i mitt liv. Även om det varit mycket, tufft. Tidiga morgnar och sena kvällar. Det har varit såå roligt! Allting känns så rätt! Och så mycket som har fallit på plats på det senaste. Fick upp en struktur på arbetet, klarade av att ha hand om en hel patientgrupp. Nålarna de åker på plats utan problem, blodet rinner i rören som de ska.. Till och med en kateter lyckades jag sätta på egen hand. Och slutbedömningen, den gick bättre än jag någonsin kunnat ana. Fick mycket och bra beröm. Har fått flertalet frågor om ifall jag vill jobba hos dem i sommar. Allting är så smickrande, jag är så glad.
Men nu är det slut. Nu är vi tillbaka i skolan. Examinationsseminarium idag, så även imorgon. Tenta på fredag. Jag har inte pluggat sen maj ju, hur i hela fridens namn ska jag komma in i pluggandet igen??
Livet i övrigt flyter på. Höstmörkret har kommit med storm. Storm ute, storm inne, storm i livet. Jag ska inte klaga. Jag lever bra och har haft ett par fantastiska veckor på alla sätt och vis. Men den här veckan har varit en jobbig vecka hittills. Jag är trött, matt. Jag träffade på en kär vän i söndags på väg hem. En vän som jag saknar väldigt, väldigt mycket. Och istället för att vara roligt så gjorde det ont. Ont just därför att vår vänskap har försvunnit. Det går år emellan att vi pratar. Det gör ont i mig. Åh vad jag saknar dig!
Och hur bra jag än trivs här nere, för det gör jag verkligen, så kan jag inte låta bli att sakna mitt liv där hemma. Familj och vänner där hemma blir ju lidande av att jag bor här nere. Det går inte att hålla samma kontakt som innan. Och det är jobbigt för mig.
Men nåväl. Vidare med livet. Ni är säkert nyfikna på kärlekslivet?
Och jaa, det är som vanligt. Visst saknas det ibland någon att krama på, men det ska alltid vara så komplicerat tydligen. Och komplicerat är jag trött på. Jag vill leva enkelt, och det är enkelt att leva själv. För det mesta, åtminstone. Kanske inte ikväll. Ikväll hade jag velat ha någon. Men förmodligen inte imorgon. Som ni förstår. Lika velig som vanligt...
I vilket fall som helst, jag lever och frodas. Livet flyter, rullar på bra. Jag är otroligt trött idag, utmattad. Förmodligen beroende på någon förkylning som ligger och gror. Därför ska jag ta och dra mig mot sängen, kolla på Twilight och sova tidigt, för imorgon så är det examinationsseminarie och sedan MJUC-gasque på kvällen vilket ska bli grymt roligt!! :)
Pussåkram!
Känslan som uppstår när nålen sitter där den ska!
Jaa!
Den där känslan. Den obeskrivliga känslan...
Så rädd jag har varit, kanske fortfarande är, för de här nålarna. Så fort de kommer på tal så blir jag alldeles nervös och tittar bort för att de inte ska be mig att göra det. Men sen igår har jag gått med min fantastiska handledare Hanna, och hon låter mig då inte slippa! Så igår fick jag ta en venprov - vilket gick bra. Idag fick jag ta ett till. Gick också bra!
Men sen, sen var det dags för det här att sätta nål (eller pvk som vi så fint säger). Oooh, så skakis jag var! Samtidigt som jag tycker det är hur kul som helst så är jag så rädd, rädd att misslyckas och göra fel - rädd att inte kunna. Men jag kunde! Jag klarade det! Två gånger!! Första nålen gick helt smärtfritt, andra nålen gick bra men sen sprack kärlet... Ajajaj! Tankarna smög sig på igen - jag kan inte, jag klarar det inte.
Men både handledaren och tanten övertalade mig att försöka igen. Och jovisst, då gick det. Då kunde jag igen!! Såå, nu måste jag lära mig att tro på mig själv! För jag KAN! Och känslan när man har gjort det är helt obeskrivlig! Helt underbart... Kanske är jag lite sadistisk ändå :)
Annars så, går praktiken hur bra som helst nu, iaf idag. Jag trivs otroligt bra och min handledare är som sagt toppen! Imorgon ska jag gå med min andra handledare som varit iväg på resa! Hon är också helt underbar så det kommer garanterat flyta på kanonbra!
Och livet i övrigt?
Det flyter på! Inga nya konstigheter nu direkt. Imorgon är det fredag och då ska jag laga middag till flickorna. Sen på lördag ska jag åka till Göteborg och träffa världens bästa Johanna!! Som jag läääängtar! <3
Sen på lördag kväll så är det födelsedagsfirande för Maja och Annika kombinerat med avskedsfest för Alicia, vilket ska blir jätteroligt! Få träffa alla mina favoriter igen, hoppas alla dyker upp!!
Nu ska jag avsluta kvällen i soffan med lite tacos, imorgon ringer klockan 05.30 igen!
Pussåkram
