Who I wish you were
Är det egentligen inte konstigt, hur man kan förvränga verkligheten ibland. Hur man kan bestämma sig för hur man tror eller vill att en människa ska vara, och sen lita blint på det. Jag vet egentligen inte hur jag kom in på de här banorna idag. Kanske var det One tree Hill avsnittet. Vad vet jag? Här är jag i alla fall nu.
Sitter och funderar på det där. Det där med att måla upp en drömbild av hur man vill att någon ska vara. Att bli kär i en person som egentligen bara finns i mitt huvud. Jag undrar hur det började? Med att jag träffade dig, utan att på riktigt lära känna dig. Och genom telefon och internet kan man lura vem som helst. Så under flera år så byggde jag upp dig som mitt livs kärlek, som hade allting rätt, precis allting. Inga fel, inga brister. I flera år gick jag runt så. Sen föll den fasaden när vi sågs igen. Jag blev såklart sårad. Men så gick några veckor, du hörde av dig, och sen var jag tillbaka på noll igen? Du var felfri, hade bara gjort ett litet misstag. Så fortsatte jag gå runt med den idén. Nu har jag träffat dig, flera gånger. Jag vet att du inte alls är den person som jag bestämde att du var. Eller så kanske du inte längre är den person som du var när vi träffades. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag trots allt som hänt fortfarande blir skakis och knäsvag när jag ser dig. Men det måste vara min hjärna som spelar mig ett spratt?
Jag tror jag är ganska bra på det där. Med att bygga upp en massa förväntningar på hur folk är. Det är synd om jag bygger upp bilder sämre än verkligheten, då kan jag såra någon, eller missa ett riktigt guldkorn. Men oftast är det nog till min nackdel - att jag tror folk är bättre, mer fantastiska än dem egentligen är. Då blir det farligt för mig, då är risken stor att just jag blir bränd och sårad. Jag tror jag måste sluta med det. Låta bli att döma folk. Låta bli att bygga upp drömbilder i mitt huvud. Lev i nuet Maria.
Kan någon ta ner mig på jorden?
Gone away are the golden days
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Just a page in my diary
So here I am, a utopian citizen
I'm still convinced there's no such thing as idealism
Memories they're following me like a shadow now
And I'm dreaming
'Cause I've already suffered the fever of disbelief
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
I was true as the sky is blue
But I couldn't soon say the same for you, no no
So now I find denial in my eyes
I'm mesmerized by the picture that's in my mind
Tell me when I'll finally see your shallow heart
For what it is
'Cause I don't want to keep on believing in illusions
I've seen your act
And I know all the facts
I'm still in love with who I wish you were
It ain't hard to see
Who you are underneath
I'm still in love with who I wish you were
I wish you were here
Sometimes I can't explain
And I'm so sorry that I can't
I'll try to concentrate
On your true identity
Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta!
The Notebook.
Så vacker film. Så romantisk. Så fin. Men ändå samtidigt så otroligt sorglig. En av världens klart vackraste filmer, enligt mig. Det är som definitionen på äkta och oövervinnlig kärlek. Är det möjligt att älska någon så mycket? Eller är det sånt som bara händer på film? Att offra hela sitt liv, vareviga dag, åt en enda människa. Undrar just om jag någonsin kommer få uppleva en kärlek ens i närheten av den. Ah, jag bölar varenda gång jag ser den, och idag bölade jag nog mer än vanligt.
Förmodligen för att jag är sjuk. Och väldigt trött på att vara sjuk. Det är nu sjätte dagen jag ligger med feber. Fick sjukskriva mig från jobbet - vilket alla ni som känner mig vet att jag avskyr, och väldigt sällan gör. Sen tyckte jag mig känna mig något bättre idag, och nu i eftermiddag kändes det nästan som att febern var helt borta (utan tabletter). Men så fick jag för mig att ta en dusch, och nu är jag tillbaka på noll igen. Trött, yr och kallsvettig men så fruktansvärt rastlös...
Men vad gör man?
Hoppas vara frisk imorgon, då ska vi ju ha overallsinvigning!!
Så ja, jag kollar väl på lite tv till då. Eller sover lite, igen.
PussåKram
Bad Gastein!
För knappt 6 timmar sedan så landade vi i Sverige och Halmstad igen, efter en helt enkelt underbar resa till Bad Gastein och Österrike. Just nu känns allting som en dröm, som om jag varit hemma hela tiden. Fast ändå inte. Det är en sån konstig känsla, någon som känner igen den?
Hur som helst. Är fruktansvärt trött och fortfarande riktigt krass faktiskt, med feberfrossa, halsont och en bedrövlig hosta som hängt i sen i torsdags. Men nu är jag på hemmaplan så nu tror jag att det kommer släppa snart! :) Och i vilket fall så har det varit värt varenda frossig eller svettig minut!!!
Resan har innehållit allt ifrån skadade ledband i backen till fall på värsta fyllan. Resan ner gick hur bra och snabbt som helst - och när vi kom fram så var rummen redo och festen drog igång. Lite välkomstfest på Wührers blev det, gick hem ganska tidigt. Sen har veckan bestått av massa skön åkning, fylla, afterski med självaste Stig Helmer/Lasse Åberg, barrunda, 80-talssittning, pincknick i backen med öppen bar, skidorientering, biljard (tro det eller ej, men jag vann!!!), kortspelande, mat, häng, massa grabbiga hyss, svettlukt och stinkande pruttar. Haha! Det har verkligen varit en grym vecka - jag är sjukt nöjd! Har haft hur roligt som helst! Avslutade resan på bästa sätt med en liten vandring i byn, jättehärligt bad på Falsentherme och så en riiiktigt bra och äkta Wienerschnitzel!
Mindre roligt var kanske torsdagen, då jag fick total feberfrossa. Kan inte minnas när jag senast mådde så kasst. Och så jag, som hatar att vara sjuk, och dessutom vara det på bortaplan bland massa folk. Försökte hålla skenet uppe i alla fall. Men nu var det skönt att komma hem! Och underbara Therese fixade hem mig och såg till att jag fick mat i mig - guld värt!!!
I övrigt har jag inte mycket mer att tillägga i nuläget, mer än att det har varit underbart, fantastiskt, jättehärligt!!! Jag längtar nästan tillbaka redan. Gå från att bo med 7 andra, varav 4 killar, till att bo själv igen. Det är väldigt konstigt. Jag hade vant mig vid ljuden och sällskapet, och så är det dags att vänja sig av med det igen.. Suck!
Nåväl, tack allihopa i alla fall som har varit med på den här resan! Har med mig fantastiska minnen och nya härliga vänner med mig hem!
Pussåkram
År två avklarat - dags att fira!
Examinationsseminariet är avklarat, arbetet är inskickat.
Inte bara betyder det att kursen är avslutad. Det betyder också att terminen är slut. Termin 4. Alltså - för att tala klarspråk: Mitt andra år på sjuksköterskeprogrammet är över. Och kurserna är godkända vilket inte hindrar mig från att gå in på tredje, och allra sista året. Men det är på måndag.
Och på måndag så kommer jag inte sitta i skolan och plugga.
Nej, förstår ni. För jag tänkte att jag skulle fira det här. Så om knappt två timmar sitter jag nämligen på bussen neråt underbara, vackra Österrike! En bussresa på 21 timmar, sen så ska vi ha en vecka i backarna! Med massa härlig åkning, afterski, fest, sittning, pubrunda. Jag vet inte allt vad den här resan kommer innehålla - det enda jag vet är att den är välbehövlig och den kommer bli fantastisk! Såå, med det sagt, kära vänner!
Nu drar jag till Bad Gastein, så ni vet vart jag tog vägen! ;)
Ha en underbar vecka allihopa - vart ni än befinner er i världen!
Pussåkram
Fantastiska gästföreläsare! :)
Ja.
Igår hade vi en, tyckte jag, ganska meningslös föreläsning i Varberg. Den hette kris/katastroforganisation. Idag pratar tv, radio och tidningar om en massolycka med 100 fordon inblandade. Krisorganisationen är inkopplad, sjukhusen har beredskapsläge. Är det inte lite av livets ironi på något sätt?
Plötsligt fick gårdagens föreläsning en intressant vändning, och plötsligt kändes det som att det ändå fanns en gnutta av nytta i det som igår kändes så fruktansvärt orelevant. :)
Idag har föreläsningen varit otroligt intressant. En tjej från entreprenör och karriärcentrum på skolan besökte oss. Fick upp våra ögon för hur otroligt mycket man kan jobba med som sjuksköterska. Plötsligt vill jag inte alls jobba på sjukhus eller i Norge, när jag nu vet hur fantastiskt många roligare saker man kan jobba med/på. Inte nog med det så var en kvinnlig sjuksköterska på besök. En kvinna som varit iväg på fältarbete för försvarsmakten, i Afganistan. Återigen ett uppvaknande. En inblick i hur livet och verkligheten ser ut i olika delar av världen. Även om jag inte riktigt har tänkt mig att åka ner dit och offra mitt liv, så är det fantastiskt att höra om människor som gör det. Få en förståelse för varför och så vidare. MYCKET intressant dag, och jag kan konstatera att gästföreläsare är fantastiska, de allra flesta!!
Idag har jag också varit på mitt första personalmöte sen i somras. Chefen uttryckte: "Då välkomnar vi Maria tillbaka, du har varit otroligt efterlängtad!" Det är ju aldrig fel att höra sådana ord, från självaste chefen! Jag tror för övrigt att han vill ha mig som sjuksköterska inom kommunen när jag är färdig - han lägger in små kommentarer ibland som påpekar det! Jätteroligt med lite positiv kritik och lite cred för det arbete man gör! TACK! :)
Nu iväg på body combat, sen får jag ägna kvällen åt plugget som jag lagt åt sidan i eftermiddag!
Pussåkram
Ettusensexkronorochfemtiosjuöre! SJUKT!
Sömnen och glödjen har börjat återvända till mig. Även om det mesta har känts ganska meningslöst det sista. Jag tror att det är energin som har fattats, och nu när sömnen rättat till sig igen så kommer energin tillbaka! :) Mycket släppte också igår kväll, efter underbart 25-års kalas och utgång med några av de vackraste människor jag någonsin träffat! TACK TJEJER! :)
I torsdags hade vi en underbar föreläsare, som lyfte sig själv upp till skyarna och hyllde sitt liv. Hon var störst, bäst och vackrast. Jag beundrar hennes sätt att se på sig själv, och att se på världen. Samtidigt som jag är glad att det bara var en föreläsning. I längden hade hon nog kunnat bli lite väl jobbig :) Men, hon föreläste i alla fall om ledarskap och det var den mest givande föreläsning jag varit på på mycket, mycket länge! Tar med mig många bra tips och idéer!
Sen så hände inte så mycket mer vettigt under veckan. Plugg, plugg och plugg. Skippade skolan i fredags och storstädade.
På fredag kväll så var det ju sen dags att gå in i rollen som Sergeant Amygdala igen. Så jag plockade på mig overallen, det lila läppstiftet, den lila peruken, den fula virkade hatten och slutligen mina pilotglasögon. Jag till och med målade naglarna lila och satte in fjädern i örat, precis som under nollningen! Sen gav vi oss mot skolan, och det var en fantastisk känsla att gå in i rollen igen. Så hade vi uttagning, våra underbara nollor framförde sina helt fantastiska spex för oss och fick lite frågor! Huuur roligt som helst! Och efteråt var vi ute och käkade ihop allihopa - urmysigt!! Så blev det tidig hemgång med filmmys.
I lördags var jag och handlade lite inför skidresan - som är redan på FREDAG! Shit!! Fixade det sista viktigaste. Hittade också min drömjacka - men fick prioritera bort den. Pga ekonomin. Och TUR var väl det! Sen kom jag till apoteket och skulle hämta mina nya mediciner. Och jag kan säga att jag hoppas INNERLIGT att det här är några dundermediciner som kommer göra mig friskare än jag varit i hela mitt liv. För de kostade över ettusenjävlaspänn!!!!! Fy sjutton! Så egentligen har jag inte råd att åka på någon resa. Jag ligger redan minus och har gjort länge. Så jaa, ekonomin är inte vad den borde och jag funderar på att skaffa ett till extrajobb nu!
Något som också tar energi och lust, det är människor som måste hålla på och gnälla, tjata och älta. Människor som tjatar om att de vill förändra men inte är det minsta intresserade av att själv göra något, utan vill att allt ska vara bra, men någon annan ska göra det bra. Om man inte själv är redo att göra något för att förändra - hur kan man då förvänta sig att någon annan ska orka göra det gång på gång? Om man har försökt och försökt men aldrig fått något tillbaka, då kommer man till slut till en gräns när man ger upp. Jag tycker det börjar bli tjatigt. Jag tycker att folk ibland ska fundera en extra gång på sig själva innan de öppnar munnen.
Nåväl! Imorgon ska vi besöka metropolen Varberg för en obligatorisk föreläsning. Och innan dess ska brädan lämnas för vallning, så det är väl bäst jag kryper ner under täcket och hoppas få en lång, god sömn inatt!
Pussåkram
Tiden läker såren!
När jag är i mina svackor så har jag en förmåga av att alltid hamna tillbaka i gamla tider. Väldigt ofta plockar jag fram gamla "dagböcker" och anteckningar jag skrivit. För skrivandet har alltid varit ett sätt för mig att få ur mig mina tankar och få bukt med mina känslor. Ibland för att kunna sova, och ibland helt enkelt bara för att få perspektiv på livet. Igår hamnade jag återigen tillbaka i minnenas block. Läste massor jag skrivit när jag var mellan 14-17. Fortfarande kan tårarna leta sig ner för kinderna när jag tänker tillbaka på vissa saker. Men samtidigt så är det också väldigt ofta skratt som bubblar upp när jag läser.
Som alla dessa killproblem! Hur många killar var jag egentligen "kär" i när jag var 14-15 år? Hahaha! Där finns ju en enda som verkligen var något alldeles extra. Som dyker upp överallt, till och från, under alla år. Men i övrigt. Det kunde ju vara 3-4 killar åt gången. Haha, tog jag slut på all min kärlek då tro? "Vem ska jag välja? Jag är ju kär i alla?" Jag lekte rätt mycket med grabbarna på den tiden, så jag förstår ändå - om jag får igen det nu! :)
Det är ganska roligt att läsa. Jag förvånas av hur mycket man glömmer med åren, och även hur mycket jag har förvridit. Saker som jag tänker tillbaka och minns på ett vis, men som när jag läser vad jag då kände var på ett helt annat vis. Helt enkelt måste det ju betyda att, precis som ordspråket säger så läker tiden sår. Kanske inte alla, men de allra, allra flesta!
Idag var jag på allergimottagningen för att ta mina sprutor, och för att träffa läkaren jag har där. Innan jag gick in till honom så hade jag en negativ inställning och trodde inte alls att jag tyckte om honom. Något som jag hittade på ur det blå. Men när jag kom ut ur rummet hade jag en helt annan uppfattning - jag tycker verkligen om den gubben! Skojfrisk samtidigt som han tog mina problem på allvar - betydligt större allvar än jag själv gör. Det började med att sjuksköterskorna uppmärksammade alla mina förkylningar det senaste året, och pratade med läkarna, som tog tag i det utan att jag ens klagat över det. Och jag upplevde att läkaren såg mig som en helhet, och frågade om allt möjligt för att klura ut varför jag är sjuk så ofta. Det är fantastiskt att bli bemött så!
Säkert är det ju så att alla dessa månader av täppt näsa, slem och allmän sjukdomskänsla har tagit på krafterna även det. Så - trots att jag egentligen är emot allt det här med mediciner har jag nu lovat att testa ett tag, för att se om jag känner mig bättre!
När jag kom hem därifrån fick jag sova en JÄTTESKÖN timme på soffan! En hel timme i sträck! Helt otroligt! Så när jag vaknade kände jag mig nästan utvilad, och det blev mycket lättare att gå till jobbet! Det kändes lite som en befrielse, så nu hoppas jag att jag får sova gott inatt, efter en kväll i Frank Wagners sällskap!
Godnatt på er,
pussåkram!
Spring för livet - jag är ur balans!
Haha ja. Vad är det med mig, och känslostormar, och sömnbrist?
Allting blir ju en ond cirkel. När jag först inte kan sova på flera nätter. Då blir jag trött, och känslig. Och då tar jag åt mig av det mesta. Och då blir jag ledsen. Och när jag blir ledsen eller nere så tänker jag för mycket. Och då kan jag inte sova för att jag tänker för mycket. Och när jag tänker för mycket och inte sover så blir jag helt slut, och då orkar jag inte laga mat. Orkar inte äta, och då blir jag ännu mer energilös. Ännu mer tankfull. Så blir allt en ond cirkel som jag får svårt att komma ur. Inatt när jag skulle sova blev jag illamående och fick ont i magen, då kunde jag inte sova för det istället. Vilket förmodligen beror på att jag äter och sover dåligt. Så - hur kommer det sig att jag sover så dåligt i perioder? Det är ju trots allt det som startar hela den här onda cirkeln.
Och varför ska jag ta ut dessa känslostormar på andra? Jo, för att jag måste ha något att skylla på. Det är så mycket lättare då. Det är inte rättvist, men det är lättare. Och jag kan inte rå för det. Förlåt! <3
Man kan inte vara på topp jämt. Livet har sina toppar och dalar. Det är så sant. Det är trots allt mycket som ligger i bagaget i ryggsäcken där bak på ryggen. Vissa dagar är den tyngre att bära än andra. Vissa dagar klandrar jag mig själv extra mycket, känner mig helt enkelt värdelös. Men snart så kommer det vända :)
Och det kommer det framförallt göra på grund av alla er fantastiska, underbara människor i min närhet. Ni som alltid lyckas muntra upp mig och pigga upp mig. Ni vet vilka ni är - hoppas jag - och ni är helt fantastiska!
Ikväll tänker jag deppa i min ensamhet, äta lite glass och känna mig lite värdelös.
Imorgon så vaknar jag som en ny, pigg Maria! :)
Pussåkram
En dipp i vardagen.
Tack fina Mimo! Det värmer att läsa såna ord, speciellt dagar som denna.
Man kanske kan säga att jag är inne i en liten dipp i livet, som startade när jag kom hem inatt. Vissa stunder i livet så känns det bara lite jobbigare allting, och då krävs det inte så mycket för att jag ska känna mig så som jag känner mig just nu. Ganska värdelös. Ganska ensam. Ibland säger en blick mer än tusen ord, och ibland är det det som inte sägs som gör mer ont än det som faktiskt sägs. Kanske är det det som betyder att läsa mellan raderna, eller kanske så är det det som betyder att tolka in för mycket. Jag vet inte.
Men ibland så behöver jag bara känna mig lite uppskattad. Som om det finns någon där ute som bryr sig om just mig. Som om det skulle finnas en chans även för mig att hitta lyckan och kärleken. Men jag är ganska dum och orättvis, för det handlar lika mycket om mig som det gör om någon annan. Det handlar om att jag vill känna fjärilar i magen, förälskelse. Jag kan inte minnas sist jag kände något sådant. Jag börjar tro att mina känslor är helt försvunna. Så, jag kanske inte har rätt att gnälla över en dum blick eller ett ord jag inte ville höra, eller ett ord jag ville höra men inte fick.
Men ibland måste det bara få vara okej att känna sig nere och ha en dipp. Och idag har jag en sådan. Imorgon är den säkerligen bättre, för det går inte att ligga i soffan och älta flera dagar i rad. Även om det ibland är behövligt! Det är kanske inte heller så konstigt att jag känner mig ensam när jag är tillbaka i min tomma lägenhet, utan att omges av familjen. Men - i ärlighetens namn så är det samtidigt rätt skönt att vara tillbaka här.
Så, nu får jag ge mig. Nu ska jag kolla på Erin och drömma mig bort till en bättre plats. Typ Thailand, där livet verkar vara helt problemfritt ;)
Pussåkram
Underbart!!
Vad är det för fel på mig?
Ja.
Det var en bra kväll, kanske jag ska börja med. Så ni inte tror något annat. Riktigt bra kväll!!
Ändå.
Ändå kan jag inte rå för att tänka. Vad är det för fel på mig?
Tydligen ganska många, Alldeles för många. Kanske hos vissa av er inte ens finns några positiva sidor hos mig. Jag förstår er. Men jag har faktiskt bra sidor. Jag ÄR en bra tjej. Ibland, Även om ni inte tror mig. Ändå var det längesen någon fick mig att tänka så illa om mig själv som du fick mig att göra idag.
Jag ber om ursäkt för att jag skriver det här. För att jag skriver min blogg. För att jag är ärlig. Men vad vore jag utan min blogg?
Ingenting.
Godnatt, tack för ikväll! Tack för en underbar kväll ni som var med! <3
Pussåkram
Fredagsmys med släkten!
Sista kvällen hos familjen!
En liten uppdatering om livet kanske :)
Resten av mellandagarna spenderades med vackra människor! Fick träffa min underbara Lovisa en sväng igen, vilket alltid är lika roligt!! Fick även kikat på film och myst med flera andra av mina underbara tjejer, vilket gav otroligt mycket glädje och livsenergi! Ni vet vilka ni är och jag tror ni vet hur mycket ni betyder för mig! <3
Var även en sväng och umgicks med delar av familjen annorlunda - såklart saknar jag er! Hann med att vara lite hundvakt åt fantastiska Allie också, innan det på nyårsafton bar av neråt landet igen. Bestämde mig efter många om och men för att fira nyår där nere, vilket blev jättelyckat!!
Vi började hemma hos mig med fantastiskt god trerätters middag. Sen blev det lite lekar och spel, förfest, innan vi strax före tolv skyndade iväg mot skolan. Klockan gick så otroligt fort att vi hann fram precis i tid tills det var dags att skåla in det nya året, dela ut de traditionella nyårskyssarna, kolla på alla fina fyrverkerier och dricka skumpa. Sen gick vi in på kåren och dansade in det nya året! Klockan tre stängdes dörrarna och då fixade vi ut våra jackor innan vi gick hem till mig på efterfest. En låååång efterfest. Försökte jaga ut de sista två killarna, varav en av dem var fruktansvärd, i flera timmar innan de till slut gick hem, klockan ÅTTA på morgonen!! Då fick jag, Emelie och Therese äntligen krypa ner för några få timmars sömn. Sen var det bara att ge sig upp och plugga. Sådär lagom roligt :/
För på onsdag morgon var det dags att ställa klockan och gå upp på seminarie. Knappt fick jag en blund i ögonen och huvudet vägde bly, men jag genomförde det och sen fick jag till slut åka hem till familjen igen för några mysiga dagar till. Och nu har jag legat sjuk här hemma, men fick åkt in och träffat lite vänner igår och idag har jag och Malin varit hos mormor och fått jättegod mat och invigt chokladfontänen hon fick i julklapp!! :) Muuums!! Men. Nu är det sista kvällen här hemma hos familjen för denna gången. Känns lite blandat, lite vemodigt. Men det dröjer säkert inte länge innan jag kommer tillbaka igen!
Nu ligger jag i sängen, snart dags att släcka ögonen och sova. Imorgon ska vi ner till kusinerna på middag och mys. Förmodligen stannar jag över tills på lördag och åker ner till Halmstad då. Tydligen så osade det party och morfars på lördag kväll?? Wiii... :D
Pussåkram på er alla!
Välkommen 2013, hejdå 2012!
Jaha!
Då var vi här igen. Ett år senare, en nyårsafton senare. Ett år äldre (och ett år visare?). Och som vanligt måste jag ju tänka igenom året som gått, sammanfatta det med ett par ord...
Det har varit ett riktigt bra år, 2012. Det startade lite svängigt, och jag måste väl säga att det har varit ett sjukt år på många sätt. Till att börja med har jag varit väldigt mycket sjuk. Haft förkylning på förkylning, knappt hunnit återhämta mig emellan åt. Sprutorna på allergimottagningen har krånglat ordentligt och allt har emellertid känts ganska uppgivet. Det var också en sjuk sommar på jobbet. Startade riktigt bra medan de sista veckorna blev lite väl mycket kanske. Väldigt mycket jobb, psykiskt påfrestande.
Men det har också varit ett sjukt år på ett bra sätt. Ett sjukt bra år. Framförallt för att jag har fått planera och genomföra en helt underbar nollning med mitt fina SJUK-gäng!! Som jag inte nog kan påtala hur roligt det var! Inte bara nollningen utan framförallt all förberedelse, alla galna gasquer! Jag har också träffat sjukt många nya vänner, fina människor. Förhoppningsvis ett par vänner för livet!
Vi var iväg på en skidresa i fjällen i våras, och vi åkte iväg på en otroligt härlig resa till Mallorca med familjen annorlunda. En väldigt bra resa som jag länge kommer minnas! Vi fick också en härlig midsommar och ett par ytterligare härliga dagar ute i Lysekil.
Det har också varit ett år fyllt av pluggande, och året har innehållit 10 veckors praktik, 10 veckors väldigt bra praktik. Det börjar verkligen kännas helt rätt med sjuksköterskeyrket - även om jag aldrig tror jag blir redo att komma ut i arbetslivet.
Året avslutades med en resa till England och en resa till Stockholm. Mycket har jag sett i år, mycket har jag fått uppleva. Mycket som jag aldrig skulle vilja byta ut.
Kort och gott har det varit ett stressigt men bra år! Mycket bra!
Och nu har vi gått in i 2013 - och även i år startar jag med att bli sjuk. Men på tisdag ska jag ju till läkaren så då får vi se om jag får någon dom eller inte, haha. I övrigt så vill jag bara önska er alla ett gott nytt år och hoppas att vi alla får ett minst lika bra 2013 som 2012!
Tack alla vackra människor som förgyllt mitt år! <3
Pussåkram
You've carried on so long
You couldn't stop if you tried it
You've built your wall so high
That no one could climb it
But i'm gonna try
Would you let me see beneath your beautiful
Would you let me see beneath your perfect
Take it off now girl, take it off now girl
I wanna see inside
Would you let me see beneath your beautiful tonight
You couldn't stop if you tried it
You've built your wall so high
That no one could climb it
But i'm gonna try
Would you let me see beneath your beautiful
Would you let me see beneath your perfect
Take it off now girl, take it off now girl
I wanna see inside
Would you let me see beneath your beautiful tonight
