Mathilda!

Lillasyster - vi ska ABSOLUT umgås på fredag kväll! <3 Oj vad vi ska ha det mysigt!
Om du inte har något bättre för dig vill säga! :)

Lycklig tjej!

Åh! Nu har jag äntligen bestämt mig för att åka hem!!! Åker hem och hälsar på över helgen - och jag är så glad, glad, glad över det!! Längtar verkligen efter er! Det var när fantastiska, kära gadden ringde och frågade om jag inte skulle komma hem snart som jag insåg att det verkligen är dags! Även fast mamma och pappa är borta, vilket är jättesynd, så är det verkligen på tiden! Varför sitta här nere och längta och sakna när det bara är två timmar bort? Dessutom ska vi på släktkalas helgen efter så då träffar jag ju mamma och pappa då! :)
 
Innan dess så har vi idag startat upp C-uppsatsen. Jag är helt säker på att vi kommer göra ett grymt bra jobb! Det kommer förmodligen bli väldigt tufft, men det gäller att hålla ihop och vara på samma nivå. Och det är jag och Therese! Det gäller nog också att pausa och försöka ha så kul som möjligt under tiden. Det här ska bara gå som en dans!! :) På onsdag blir det kårpub också, ser jag fram emot! Längesen jag var på kåren och festade loss ordentligt, och tydligen ska jag och Hanna gå all in så. Vi ses i dimman kanske ;)
 
Nu går jag och lägger mig med en bok! :)
Var redo Alingsås - på fredag ses vi äntligen!! <3
 
Pussåkram

Fix you

Ja, livet har sina ups and downs. Sina höga berg och djupa dalar. Och det kan vara nog så jobbigt. Men något som är värre, det är att se och höra sina nära och kära må dåligt. Att sitta och veta hur dåligt dem mår, och inte kunna göra ett skit för att hjälpa. Man känner sig så himla otillräcklig, så fruktansvärt hjälplös. Det gör så himla ont i hjärtat att läsa och höra. Och jag vet ju om det, ibland är jag bara egoistisk nog att förtränga det. För att det gör för ont att tänka på helt enkelt. Jag önskar att jag kunde ta bort all er smärta fina vänner och familj. Ni förtjänar så himla mycket lycka!! Men samtidigt är de här höga bergen och djupa dalarna viktiga. Att ibland ha motgångar. Det är otroligt viktigt för att kunna uppskatta det fina med livet, för att förstå vad lycka är. Det handlar bara om att resa sig, ta sig upp igen. Det handlar om att ha tålamod och behålla hoppet!
 
För min del har det varit en jättebra helg! Förutom lite sömnbrist så har det varit kanonbra! Jobbade fredag och lördag. Var ute och åt fantastiskt god indisk mat på jobbet i fredags kväll - jättetrevligt! Sen igår så åkte jag och kollade på fina Therese och Halmstads sambaskola som hade uppvisning i biblioteket. Riktigt häftigt att lyssna på och se. Capoeirakillarna imponerade stort på mig! Så duktiga! Sen igår kväll så tog vi en fördrink hos mig innan vi gick vidare på förfest hos Gzim och sedan ut på stan. Förfesten var huur trevlig som helst, jätterolig! Sen när vi skulle ut på stan så visste vi att alla ville gå till Mårtensson, så jag och Emelie offrade oss och gick dit. Bara för att vara snälla. Det var bara det att vi hängde ändå bara med varandra, och det var egentligen inte speciellt roligt där. Så vi var lite bittra över att vi inte hade gått till morfars istället. Men vi hade kul i alla fall, det har vi ju alltid! Idag har jag vart väldigt trött och bakis. Har varit några timmar hos Therese med henne, Winell och Åsa och nu är jag hemma i soffan. Tror jag ska krypa ner i sängen och mysa framför en film nu. Sova länge imorgon. För imorgon, då börjar allvaret. Nu drar C-uppsatsen igång.... Känner mig rätt nervös inför den men det ska bli kul i alla fall!!
 
Hoppas alla haft en bra helg!
Pussåkram
 
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Ett styng i hjärtat av hemlängtan!

Läste precis en kommentar från min fina, underbara lillasyster. Som tycker att jag borde komma hem och hälsa på, att jag är hemma alldeles för sällan. Åh. Fick så ont i hjärtat nu. Hjälp vad jag längtar hem! Var på väla och shoppade igår och träffade då finaste Malin. Även om det var underbart att få se henne någon timma så gjorde det ju inte direkt hemlängtan mindre. Nu är det nästan två månader sedan jag var hemma. Det brukar ju inte gå så lång tid emellan. Det är så många jag saknar där hemma. Stunder som dessa känns det som om jag bor alldeles för långt hemifrån.
 
Men imorgon skriver jag tenta, sen ska jag jobba. Nästa helg är mamma och pappa borta, då känns det inte lika roligt att åka hem. Jag saknar ju dem också! Ska jag behöva vänta två veckor till? Och då kommer väl säkert något annat ivägen.
 
Jag vet inte vad som hände här nu. Tårarna bara rinner, jag känner mig som världens ensammaste människa. Samtidigt som världens löjligaste människa. Så fruktansvärt mycket saknar jag er där hemma ibland!! Just nu! Men ändå vet jag att jag inte vill flytta hem. Jag trivs jättebra, har det fantastiskt här. Hade jag flyttat hem hade jag känt likadant med alla underbara människor här nere. Jag är nog bara trött idag, och har en liten dipp. En stund av stark längtan efter min familj. Men snart lovar jag att komma hem och hälsa på! <3
 
Imorgon skriver jag förhoppningsvis min sista läkemedelsberäkningstenta - håll tummarna!
Pussåkram
 
 

Muskler som inte längre är gjorda av gummi.

Kanske borde man börja inse att benen inte längre än gjorda av gummi, och håller heller inte lika bra som de gjorde när man var mindre. Eller snarare musklerna. Är det ett tecken på att jag börjar bli gammal? Hur har jag kommit fram till detta kanske ni undrar. Jo, idag var det återigen dags för sjuks hjältar att inta fotbollsplanen. Och vi var faktiskt riktigt grymma i början - gjorda första målet, och höll ledningen rätt länge i första. Tror de tuffa grabbarna i motståndarlaget blev lite skakis en stund ;) Sen gick det såklart utför - men vi kämpade in i det sista. Och jag för min del gick in i en närkamp med en kille i slutet på första och kände hur det drog till i framsida lår. Tänkte att det inte var så farligt. Pausade lite, men hoppade in igen i andra och gjorde några tjurrusningar på planen. INTE speciellt skönt. Varför kan jag inte bara ge mig? Nej nu sitter jag här med ett värkande lår. Jag som kommit in i träningen och allt - igen! Så händer det något. Varför blir det så? Nåväl.. Lite linement och en linda så är jag på benen och förhoppningsvis är det bättre imorgon!
 
För övrigt så blev helgen superbra! Hade förfest hos Åsa innan klassfesten i lördags - shottade på rätt bra så vi var i fin form när vi kom till klassfesten. Där fortsatte vi såklart dricka - så när vi väl drog oss in till stan kan man säga att vi var rätt fulla allihopa! Och så dansade vi runt på morfars tills de stängde - superkul! Sen blev det efterfest här hos mig. Sa godnatt till Emelie kvart över 6 och vaknade igen tre timmar senare. Sen hade jag några överaktiva timmar på dagen innan jag ramlade ner i soffan igen. Fick besök frampå eftermiddagen och så blev det en mysig söndagkväll i soffan framför så ska det låta och film :)
 
Kom i säng alldeles på tok för sent, som vanligt. Var helt död när klockan ringde imorse - trodde inte det var sant! Men det var bara att dra sig iväg till skolan och köra examinationen. Gick fint för övrigt! :) Ikväll har vi varit på kalas och firat finaste Sara! Fick god mat, tårta och några mysiga timmar med fina vänner! Så, nu ska jag strax krypa ner i sängen, kanske läsa lite Mr Grey innan det blir dags att sova!
 
Pussåkram

Magiskt!

Åh! En helt fantastisk konsert med två fantastiska systrar - first aid kit! Jag hade höga förväntningar på kvällen, men det blev något alldeles utöver det vanliga. Så underbart begåvade, musikaliska människor! Något av det bästa jag upplevt i konsertväg!! Tack för det! <3

Nu har jag avslutat kvällen med att kolla på Taken 2, så nu lär jag väl sova ännu sämre inatt. Men imorgon väntar en ny rolig dag så bäst att krypa i säng!

Pussåkram









I´ll be your emmylou and I´ll be your june, if you´ll be my Gram and my Johnny too.

Fredag! Härliga fredag! :)
Ser fram emot en skön helg med en massa trevligheter! Börjar med lite spinning om en stund, sen blir det middag med tjejerna och kanske något glas vin innan vi beger oss mot Halmstads teater och First Aid Kit !! Ska verkligen bli supermysigt!
Imorgon ska vi på inflyttningsfest med klassen hos Andreas och Matilda, vilket jag också ser fram emot mycket! Det är inte ofta vi umgås i klassen så jag hoppas många dyker upp, och tror att det kommer bli riktigt trevligt! Sen ska vi ut på stan och dansa, så vi kanske ses i dimman! ;)
 
Och annars då. Seminarie två är avklarat också, så nu börjar vi beta av examinationerna en efter en. Längtar verkligen tills nästa fredag då allting är klart!! :) I veckan så, har vi vart på middag hos fina Åsa, sen i onsdags så träffade jag Rebecca för en mysig biodejt på filmen Ego! Mycket bra film, riktig feelgood-kärleksfilm! Dock blev jag dålig under bion. Fick magkramper, illamående och blev alldeles svimfärdig. Misstänker att det är något konstigt jag ätit. Men det blev bättre när jag kom hem och la mig på soffan!
Igår var det den berömda alla hjärtans dag! Jag firade med att gå till gymmet, personalmöte och jobb. Haha :) Sen så mötte jag upp mina fina flickor på mårtensson en stund innan det bar av hemåt. Mycket trevligt! :) Unnade mig även lite tulpaner i affären igår när jag var inne och köpte fika till jobbet, så nu är det vår i min lägenhet! :)
 
Sen har mina sömnproblem återkommit - igen. Inte så att det stör vardagen på samma sätt som det brukar, men jag har ju inte samma ork och energi som jag borde. Det började i torsdags och har nu hållt på över en vecka igen. Jag ligger och vrider och vänder. Drömmer konstiga drömmar och vaknar flera, flera gånger. Orolig sömn helt enkelt. Jag vet inte om det kanske beror på alla tankar och känslor som rör sig i huvudet. Men det är väl bara att vänta ut det, som vanligt. Kanske helt enkelt kan konstatera att sömnen inte är min starka sida :)
 
Nu blir det brunch! :) Ha en trevlig helg allihopa!
Pussåkram
 
 

Student League 2013!

Jaha. Så har jag då spelat min första riktiga fotbollsmatch på över 8 år (tror jag). Det märks att såväl konditionen som tekniken inte på långa vägar är vad den en gång var. Men å andra sidan, att gå ut och spurta fram och tillbaka på en fotbollsplan när man legat sjuk i 3 veckor kanske inte är optimalt heller förstås. Men det var roligt - himla roligt! Vi hade inte de bästa förutsättningarna då vi endast var 8 stycken som kunde ställa upp. Sen en skadad efter någon minut. Alltså var vi till slut 5 sjuktjejer och 2 sjukkillar - två avbytare. Mot 11 spralliga fotbollskillar, utbytesstudenterna Scorgasm. Men oj vad vi kämpade, och ett av våra mål höll vi - det blev inte tvåsiffrigt, det blev endast 9-0 ;) Hahaha! Och vi hade en helt fantastisk hejjarklack som drog igång och sjöng "Vi är sjuk och vi är snygga" när vi började bli trötta! Hehe :)
 
Det roliga är, att trots att jag inte spelat på 8 år, så sitter fortfarande taktiken kvar i huvudet. Jag kommer precis ihåg hur jag brukade springa, hur jag brukade göra. Men det var ju med mitt lag. Taktiker som vi övade flera gånger i veckan i flera år - vi kände ju varandra utan och innan. Vi behövde knappt prata på planen, vi visste hela tiden vart de andra var. Det funkar ju inte riktigt så nu. Och som sagt, teknik och kondis fattas. Vad hände egentligen med mig? Hur blev jag den här lata soffpotatisen? Livet gick utför...
 
Hursom helst, det är kul att spela igen. Mitt knä tyckte visst inte det var lika kul, men det struntar jag i! Jag ska spela och jag ska ha kul och nästa match hoppas jag att vi får bättre uppslutning så att vi blir fler - orkar mer. Och får något lättare motstånd! :)
 
Nu blir det kvällsmat och kanske lite soffhäng i brist på annat :)
 
Pussåkram
 

Vem stal min motivation?

Det känns som att motivationen att plugga försvunnit spårlöst. Och det är inte riktigt läge för det. Missade första två veckorna av vår 5 veckorskurs. Imorgon börjar fjärde veckan, och jag är fortfarande inte insatt i vad kursen handlar om eller vad den går ut på. Det känns som att jag bara svävar med. Nu har vi två veckor kvar - med tre seminarier och två tentor.. Så det känns som att jag kommer spendera en hel del tid framför pluggandet från och med nu. Försökt plugga hela dagen inför imorgon, men hela tiden flyger tankarna iväg på andra håll. De är överallt utom just här. Vi får helt enkelt tro att morgondagens seminarie är lätt och att jag har lite tur med mig.
 
Annars har helgen varit mycket bra. Inkräktade på maskins overallsinvigning i fredags och drack en massa vin. Sen förfest, ut på morfars och dansa och efterfest. Igår var jag ganska trött, kan man säga. Kom ur sängen klockan 1 och var tillbaka i soffan halv 4. Avslutade med att få god lagad mat och lite melodifestival och film innan jag återgick till sängen igen, haha! Mycket produktiv dag. Dagen idag har varit ungefär densamma. Kom upp sent ur sängen, huuur trött som helst!! Har försökt plugga, kolla på skidorna på tv:n. Käkat lite torra falukorvsbitar med makaroner, eftersom jag inte orkade gå och handla. Och nu är det dags att ge sig iväg till jobbet. Blir väl ändå skönt att göra något vettigt av den här dagen i alla fall!
 
Imorgon är det dags för Sjuks Hjältar att spela sin första match i student league. Vi får se hur det går, om min hosta och mina knän låter mig spela eller om jag ska nöja mig med att heja fram mitt kära lag. ;) Vet inte vad de har lurat mig in på - att spela fotboll? Ärligt talat Maria... Hahah :) Nåväl. Nu ropar min iskalla bil på mig!
 
Tack fina vänner för en bra helg!
Pussåkram
 

Tröttheten som vägrar släppa taget.

Vad har hänt sen sist?
Jag har fortsatt vara sjuk. Sen hade vi en jättetrevlig overallsinvigning, då jag fortfarande var sjuk. Så krafterna tröt, men jag orkade med invigningen och gasquen och en stund efteråt, sen gav jag upp och gick hem. Men jag fick vara med på det trevligaste så jag var otroligt nöjd! På fredagen var det middag hos fina Winell, jättemumsigt! Sen blev det bio med Herr Django. Mycket bra, om än liiiite för mycket blod och pang pang för min del, men jättebra film! Han är rolig Tarantino, med sin ironi och det skämtsamma i egentligen allvarliga ämnen!
I lördags åkte jag ner till syrran, hade förfest med kära pojkar hemifrån och några till innan vi åkte ut och turade en sväng, öl på en mysig "krog" och sen ut och dansade tills klockan var 4 på natten. Söndagen, förstår ni säkert, blev lugn och mysig i soffan framför film! Sen var jag tillbaka i vardag med plugg och jobb. Ikväll har jag varit iväg och hängt med Hanna på kåren, kollat in byggarnas gasque och fotbollen. Riktigt trevligt att bara glida runt där och inte göra ett skit! :)
Imorgon blir det två dejter med fina flickor och sen ser jag fram emot en fartfylld helg! :)
 
Om bara energin återkommer. För orken finns inte riktigt ännu. Den här förkylningen/influensan, vad jag nu ska kalla det, den har verkligen satt sina spår. Nätterna är fortfarande jobbiga, med hosta, snuva och ibland nästan någon form av feberyra. Jag drömmer en massa hemska, konstiga drömmar. Vaknar och vet inte vart jag är. Sover jättedåligt. Och jag är konstant trött. Jag börjar fundera på om det är något annat, för jag är helt slut hela tiden känns det som. Men, det ger sig säkert snart!
 
Sen. Den där känslan som uppstår, när rykten sprids om hur ens vänner har snackat om en bakom ryggen. Jag trodde att vi var för gamla för det, att vi hade växt ifrån det stadiet? Växt ifrån stadiet när kritik möts med att kasta massa skit tillbaka. Vi människor är inte perfekta, inte någon av oss. Och ibland blir man besviken. Då tycker jag att man ska kunna ta upp det, förklara hur man känner. Utan att någon ska tala om vilken hemsk och dålig människa man är. Men det kunde jag ändå ta, kunde ändå hålla min upprördhet ifrån mig och försöka resonera tillbaka. Men när helt utomstående människor kommer långt senare, och talar om hur snacket gått. Då gör det faktiskt ont. Jag blev verkligen jättebesviken när jag fick höra det idag. Men är det någon idé att ta upp det? Nej. För då får jag förmodligen bara höra ännu mer brister och fel jag har. Jag känner till mina brister - frågan är om ni känner till era? Hur som helst - det gör mig varken piggare eller gladare att få höra i alla fall.
 
Nu ska jag krypa ner under täcket och smida lite planer inför slutet av februari! Hihi :)
Pussåkram

Maria Pettersson

En kort sammanfattning av mitt liv

RSS 2.0