Låt vintersnön komma!
Usch! Vilken hemsk dag!
Efter en hemsk natt. Har växlat mellan sängen, soffan, olika täcken, olika kuddar. Svettats. Frusit. Vänt och vridit. Verkar till slut lyckas somna. Vaknar igen. Trött. Hängig. Huvudvärk. Drar mig iväg till skolan, måste orka. Men jag orkar ju inte. Jag lider med er andra som tvingas stå ut med mig. Jag står knappt ut med mig själv ju. Jag vet att det är likadant varje år. November är min akilleshäl, min svaga punkt. Varje november är lika tung, med magont och sömnproblem. Det måste vara en kombination av minnen och mörker. Grått och regnigt väder.
Men nu gäller det att hänga i. Nu är det 3 ynkliga dagar kvar. Sen är det första december, första advent, och en underbar Englandsresa med fantastiska vänner väntar. Och om bara det kunde komma lite mysig snö så att det blir lite ljusare och roligare allting! Men det kommer. Om bara ni andra orkar hänga i ett par dagar till så lovar jag att jag ska bättra mig!
Men idag har varit en tung, mycket tung, överjävlig dag.
Jag ber om ursäkt för det! <3
Öken eller regnperiod.
Ja, man skulle ju kunna tro, att nu när jag har så hemsk mycket tid så kan jag sitta här och uppdatera er hela tiden. För jag har ju all tid i världen nu. Men tji nej, så blev det inte! Jag glömde bort er, sorry!! Tur att jag har fina vänner som påminner mig ibland!
Såå, här kommer en liten uppdatering!
Förra veckan var en bra vecka, lite mer att göra men ändå väldigt lugnt. Skola på måndagen innan jag fick middagsbesök av min fina vän Rebecca! Tiden går alltid så fort när vi ses, så den kvällen sprang snabbt iväg. Sen på tisdagen tog jag tag i mig och började träna igen. Tänkte gå på Just Dance men ändrade mig i sista stund och följde med Therese på Bodycombat! HJÄLP! Efter att inte ha tränat på flera månader ger jag mig på ett asjobbigt kampsportspass. Jag var illamående och svimfärdig när jag gick därifrån, men oj så kul vi hade!!! :) Efter det unnade vi oss ett välförtjänt biobesök med sista Twilightfilmen.. Mycket mysigt!! :) Onsdag var vi i skolan, sen allergimottagningen och så middag hos Jessica på kvällen. Mycket trevligt även det! I torsdags kom min vackra Johanna hit och hälsade på, och vi åkte till Ullared (igen!!!). Det var sista gången för i år hoppas jag VERKLIGEN!! Haha! Meen, jag fick köpt mina julklappar i alla fall och det var skönt. På kvällen fick vi besök av David och sen myste vi bara i soffan. Fredagen flöt på i lugn takt, med julmarknad på Wapnö och myskväll med Therese. Och sen i lördags var vi jätteduktiga! Pluggade några timmar, gick och gymmade, åkte och solade och sen hem.
På kvällen i lördags så blev det FEST! :)
Och vilken fest det blev! Förfestade hemma hos mig med spel och trevligheter innan vi gick till Mårtensson och dansade loss! Hade verkligen jätteroligt, även om det kan ha blivit en öl eller två för mycket... Att jag aldrig lär mig? Haha! Men kul hade vi! Sen hände det, på något vis som jag inte riktigt vet hur det gick till, att det blev efterfest här hos mig. Till klockan 7 på morgonen!!! Jeeeeeses! Varför i all världen gjorde vi så? Men jaa, kul hade vi! Väldigt underhållande att se grabbarna köra charader, hahaha! Jag och Therese regerade spelen och utklassade killarna i allt! ;)
Så, igår var jag inte speciellt pigg. Inte alls. Ägnade större delen av dagen i soffan och sängen. Idag har jag också varit trött och hängig, men tog mig i alla fall iväg och pluggade några timmar och gymmade lite. Så något bra har jag ändå gjort av dagen. Imorgon blir det skola och jobb... Jippie....
Jag verkar också, återigen, ha många bollar i luften. Ja, ni vet. Antingen är det regnperiod eller öken. Just nu verkar det vara regnperiod här. Efter ett par veckor med öken. Haha. Jaa, vad svamlar jag om egentligen? Jag vet inte. Och ännu större fråga - vad vill jag? Det vet jag inte heller, faktiskt. Jag vill ha någon att mysa med nu! BARA mysa. Men vem vill det? Tydligen ingen. Det verkar vara allt eller inget som gäller. Eller? Vad vet jag. Jag vet visst ingenting nu längre. Förutom att det är regnperiod just nu. Hahaha!
En liten stunds pluggande till innan det blir sängen kanske.
Nattinatti,
Pussåkram
När tiden som förut inte räckte till nu blir för mycket.
Flera månader då det ena projektet avlöst det andra. Då de allra flesta dagarna varit fullbokade. Skolan. Jobbet. Nollningen. Praktik. Plugg, slit, planering. Gasquer. Och däremellan vardagssysslor som att städa, handla, tvätta, laga mat. Och så samtidigt försöka ha ett liv, för att orka leva. Det har inte varit lätt alla gånger, men jag säger heller inte att det inte varit roligt. För det har det verkligen varit, bara det att jag sällan kommit ifrån känslan av att tiden inte har räckt till. Att jag inte har hängt med. Kroppen har aldrig hunnit återhämta sig.
Så kom då dagen nu. Då det helt vände om. Praktik och nollning är över. Jobbet sa jag upp mig från i och med praktiken. Ny kurs. LUGN kurs. Plötsligt denna veckan så har jag haft på tok för mycket tid. Massor av tid att återhämta mig. Men när man varit så uppe i varv konstant i flera månader, då går det inte bara att släppa allt och säga till kroppen att slappna av. Nej. Jag har istället varit otroligt rastlös. Magen har börjar krångla. Så istället för en skön vecka så blev den ganska jobbig, och det var en befrielse ändå att få jobba i fredags. För istället för att göra allt som jag inte annars hinner med så har det tagit stopp. Jag har inte orkat någonting.
Men, en middag med fina vänner i tisdags, en grym fotbollsmatch i onsdags och en heldag med fina Emelie som hundvakt i torsdags som avslutades med urmysig spel och myskväll, det har jag faktiskt också hunnit med. Sen blev det lördag och då fick jag äntligen lite miljöombyte. Åkte på kalas till kusinerna i Kungsbacka och fick träffa hela min fantastiska familj - utom Matilda som vi självklart saknade!! Det blev maaassa god mat, tårta, chips, godis, kaffe och vin. Sällskapsspel, skratt och skoj. Jättetrevlig! Sen stannade jag och Malin över, åt en långfrukost med kusinerna och faster och sen spelade vi lite spel innan vi gav oss iväg till Ullared. Dit åkte jag med lite under protest, för att vara snäll mot Malin. Men det visade sig bli en riktigt trevlig dag, och jag fick köpt en ny fin matta som jag ska prova lägga på imorgon!! :) Jättetrevlig helg!
Jag var också med om en chockupplevelse idag. Mitt bland allt folk på Ullared när jag vilsen gick runt och letade efter Malin så ryckte någon tag i armen på mig och sa "Maria!". Jag tittade rakt på en kvinna som jag aldrig sett i hela mitt liv. Trodde jag. Det tog en stund innan det kopplade - Carina! Kära Carina! Det var så roligt att springa in i dig efter säkert flera år. Så, jag lovar, för din skull, att ägna lite, lite mindre tid åt facebook så att jag kan uppdatera dig här! :) Tänk om jag också kunde få bli lite uppdaterad om hur du har det! Hur ni alla har det där hemma, mina goa gamla arbetskamrater! :)
Jag köpte även ett gymkort i fredags, som jag tänkte försöka prova imorgon. Det ska även bli 6 timmars pedagogik. Ett ämne och en lärare som kanske inte är min favorit, men man får väl ge det en chans. Därav ska jag nu krypa ner under täcket och stänga mina små gröna :)
Nattinatti,
PussåKram!
Kristian Gidlund
En människa som jag imponeras av, beundrar, lider med. Vilken stjärna!
Hur kan en människa vara så stark, så modig? Det är en gåta för mig...
Jag kommer ihåg den där konserten så väl. Peace & Love 2011. Jag stog rätt långt bak i publiken och lyssnade. Berördes. Det var första gången jag hörde talas om Kristians sjukdom. Och när jag sen kom hem från festivalen så letade jag direkt upp hans blogg och började läsa. Jag kunde bara inte sluta. Sedan tog bloggen slut, för han var ju "frisk" igen. Men så för några veckor sen fick jag höra att bloggen var igång igen, att den här gången så är det kört. Hans liv är på väg att ta slut. Och nu har jag alltså börjat följa honom igen. Trots att det gör ont och väcker jobbiga tankar att läsa hans blogg och lyssna på intervjuer med honom, så beundrar jag honom så starkt. Så jag bara måste.
Livet är inte rättvist. En så ung människa ska inte behöva gå och veta, och vänta på att dö. Det känns helt overkligt att tänka på det, och att lyssna på honom. Som om allt är ett stort skämt. Men kanske, om man vänjer sig vid att lyssna på historier och att prata om döden, kanske blir det då lättare att acceptera. Jag har inte svårt att acceptera när äldre människor somnar in, det kan jag tycka är mest vackert och fridfullt. Men när det handlar om unga människor. När det skulle kunna vara jag själv, då gör det ont, är för svårt att ta in.
Men jag ska bli sjuksköterska. Jag ska leva med döden lurandes omkring mig varje dag. Jag måste lära mig att hantera det. Kanske är det också en av anledningarna till att jag följer denna vackra mans öde. När jag ser honom så önskar jag att jag bara kan få krama om honom och lova att allt kommer bli bra. Men, han verkar ha accepterat sitt öde. Så då borde ju jag också kunna göra det. Men ändå. Det är inte rättvist!
Skolbänken!
HJÄLP vad många sidvisningar/besökare! Vilken prestationsångest jag fick, jag borde så klart inte lagt ut en status på facebook... Haha! Men å andra sidan, vad är meningen med att ha en blogg om ingen läser den...
Nu är jag i alla fall tillbaka i skolbänken på allvar igen. Drygt 6 månader senare är det då alltså dags att ta tag i böckerna och börja plugga igen. Jag vet inte hur det ska gå, men det är ju trots allt bara 3 föreläsningar kvar på 5 veckor så det borde man ju uthärda. Idag började vi i alla fall. Med en kurs som jag vill kalla ganska tråkig. Ganska onödig faktiskt. Det kallas samhälls- och beteendevetenskap. Idag har vi pratat sociologi. Genus. VI har pratat om "manligt" och "kvinnligt", om det här nya fenomenet: "HEN". Och jag vet inte, men jag blir mest arg. Jag ska säga vad jag tycker om begreppet hen. Jag tycker det är löjligt rent ut sagt! Vi föds med olika kön av en anledning, det är så vi är skapta av naturen för att fungera. Vi ska fungera på olika sätt beroende på kön. Ja, vissa anser sig födas i fel kön. Visst. Men kan inte det också vara samhällets fel att folk känner så? Varför ska vi snöra in oss så på något som faktiskt är ett faktum? Antingen är man kvinna eller så är man man. Jag ville inte bli så kort som jag är, men jag blev det ändå. Det är bara att acceptera. Jag kanske inte ville ha råttfärgat hår, gröna ögon eller stora fötter heller. Det bara blev så! Gilla läget.
Nej, jag tycker inte det är fel att vilja byta kön, eller vilja bli kallad hen. Självklart får alla vara som dem vill. Men varför kan då inte jag få vara vem jag vill? Jag vill vara kvinna, jag är stolt över det, jag vill bli kallad för hon! Det snackas om att barn ska bli kallade hen och kläs könsneutralt för att de själva ska få välja vilka dem vill vara. Men vem har sagt att barnet inte vill uppfostras som tjej eller kille? Vem har rätt att bestämma över att ett barn inte vill ha klänning? Jag kommer kalla mina barn han eller hon, och de ska få fantastiska flick- eller pojknamn, och bära precis vilka kläder som jag tycker passar. Om de sedan vill bli kallade hen när de kan tala för sig, så ska jag respektera deras vilja och kalla dem hen. Men varför denna eviga uppståndelse? VAD är fel med att vara man eller kvinna, att ha olika kön?
Löjligt är ordet!
Nuså, fick jag ur mig min frustration över dagens föreläsning, den frustration jag inte orkade ta där och då. Nog sagt om det nu! :) Efter skolan åkte jag hem, lagade mat, åkte iväg till jobbet. Kom hem för en timme sedan, pratade med fina mor min som nyss kommit hem från Gran Canaria, och nu sitter jag här. Med huvudvärk. På väg mot sängen. Men först ville jag få ur mig lite ord, och även säga att jag är nöjd och glad över att vara tillbaka på jobbet. Skönt! Och vad jag nu ska göra resten av veckan, med all plötslig fritid? Det får vi se.... :)
Pussåkram
Bröllop! :)
Jaa, igår så var det bröllop!
Och oj vilket bröllop! Så vackert, så kärleksfullt. Så mycket känslor som spirade runt det fantastiska brudparet! Och jag som sagt till mig själv att jag inte skulle lipa, jag grät redan efter 3 ord på den första sången. Tänk att två människor kan älska varandra så mycket, det är helt underbart att se! Då påminns man om att äkta kärlek faktiskt finns, och så vågar man tro på det igen.
Efter en fantastisk vigsel i Steninge kyrka så åkte vi iväg till Wapnö gård för bröllopsfest. Där blev det god mat, trevligt sällskap (med vissa undantag), massor av gott att dricka, fina tal - och därmed en och annan tår till som trillade längs kinden. Det blev lekar för brudparet, sånger, riktigt skön solosång av brudgummen, haha. Det blev en perfekt bröllopsvals á la Mina och Johan. Sen blev det dans, och vin, och öl. Lite väl många öl kanske.
Sist av alla ramlade vi sedan ut ur festlokalen, låste och åkte hem.
"Ja, jag ska älska dig så som du är och jag vill ge dig allting jag har. Så låt mig få bära dig när hoppet sviker. Du betyder allt för mig. Var inte rädd, jag står bredvid dig för du betyder allt för mig."
Helt enkelt, TACK Mina och Johan för att vi fick dela eran dag med er! Ta nu hand om varandra och njut av en underbar smekmånad! :)
I övrigt?
Ja jag fortsätter att överraska mig själv! Men alltså, vi lever bara en gång. Man får bara en chans här i livet, och det gäller att ta vara på det. Varför ska man hålla på och ångra sig?? Det tar bara massa onödig tid och energi, jag måste sluta med det! Jag tänker leva mitt liv, på mitt vis, som jag vill ha det. Om någon har invändningar mot det så kan dem hålla det för sig själva. Jag är lycklig, mår bra. Och jag tror på äkta kärlek igen. Jag tror att den kommer även till mig, en vacker dag!... :)
Höstmörkret!
Haha jaa,
jag var på banan igen. Och åkte av den lika fort! Kul att höra att någon saknar min blogg, och roligt att så många fortfarande läser. Jag lovar att försöka bättra mig!
Nu har 9 veckor gått. 9 veckor av praktik. Och vart tog dem egentligen vägen?
Det har varit 9 fantastiska veckor. Bland den bättre tiden i mitt liv. Även om det varit mycket, tufft. Tidiga morgnar och sena kvällar. Det har varit såå roligt! Allting känns så rätt! Och så mycket som har fallit på plats på det senaste. Fick upp en struktur på arbetet, klarade av att ha hand om en hel patientgrupp. Nålarna de åker på plats utan problem, blodet rinner i rören som de ska.. Till och med en kateter lyckades jag sätta på egen hand. Och slutbedömningen, den gick bättre än jag någonsin kunnat ana. Fick mycket och bra beröm. Har fått flertalet frågor om ifall jag vill jobba hos dem i sommar. Allting är så smickrande, jag är så glad.
Men nu är det slut. Nu är vi tillbaka i skolan. Examinationsseminarium idag, så även imorgon. Tenta på fredag. Jag har inte pluggat sen maj ju, hur i hela fridens namn ska jag komma in i pluggandet igen??
Livet i övrigt flyter på. Höstmörkret har kommit med storm. Storm ute, storm inne, storm i livet. Jag ska inte klaga. Jag lever bra och har haft ett par fantastiska veckor på alla sätt och vis. Men den här veckan har varit en jobbig vecka hittills. Jag är trött, matt. Jag träffade på en kär vän i söndags på väg hem. En vän som jag saknar väldigt, väldigt mycket. Och istället för att vara roligt så gjorde det ont. Ont just därför att vår vänskap har försvunnit. Det går år emellan att vi pratar. Det gör ont i mig. Åh vad jag saknar dig!
Och hur bra jag än trivs här nere, för det gör jag verkligen, så kan jag inte låta bli att sakna mitt liv där hemma. Familj och vänner där hemma blir ju lidande av att jag bor här nere. Det går inte att hålla samma kontakt som innan. Och det är jobbigt för mig.
Men nåväl. Vidare med livet. Ni är säkert nyfikna på kärlekslivet?
Och jaa, det är som vanligt. Visst saknas det ibland någon att krama på, men det ska alltid vara så komplicerat tydligen. Och komplicerat är jag trött på. Jag vill leva enkelt, och det är enkelt att leva själv. För det mesta, åtminstone. Kanske inte ikväll. Ikväll hade jag velat ha någon. Men förmodligen inte imorgon. Som ni förstår. Lika velig som vanligt...
I vilket fall som helst, jag lever och frodas. Livet flyter, rullar på bra. Jag är otroligt trött idag, utmattad. Förmodligen beroende på någon förkylning som ligger och gror. Därför ska jag ta och dra mig mot sängen, kolla på Twilight och sova tidigt, för imorgon så är det examinationsseminarie och sedan MJUC-gasque på kvällen vilket ska bli grymt roligt!! :)
Pussåkram!
