Första veckan som sjuksköterska!
Jaha,
då var första veckan på nya jobbet avklarat. Första veckan som sjuksköterska! Och ja, känslorna är blandade. Det har varit många känslor inblandade under den här veckan. Kaos, läskigt, spännande, stressigt, mycket att tänka på, roligt, påfrestande, panik, intressant. Det har pendlat mycket, men i det stora hela så har det känts helt okej. Lite, lite bättre för varje dag som gått.
Och även om jag har sovit dåligt på nätterna, knappt sovit alls vissa nätter, så har känslan ändå varit helt okej eller bra alla dagarna när jag kommit hem från jobbet. Kanske inte helt som om jag haft 100% kontroll, men ändå okej. Tills igår, då det kändes lite olustigt. Och tills idag, då jag gick hem med en klump i magen.
Och även om jag har sovit dåligt på nätterna, knappt sovit alls vissa nätter, så har känslan ändå varit helt okej eller bra alla dagarna när jag kommit hem från jobbet. Kanske inte helt som om jag haft 100% kontroll, men ändå okej. Tills igår, då det kändes lite olustigt. Och tills idag, då jag gick hem med en klump i magen.
För vad gör man, när man har en dålig patient men inte får några ordinationer från läkaren? Trots att man ligger på och tjatar tills de slutligen blir otrevliga! Känslan av maktlöshet är enorm, och det känns som ett misslyckande när jag ingenting kan göra för att hjälpa. Det är ju därför jag är där - för att hjälpa! Och hur ska jag göra för att hinna med allt som förväntas av mig? Jag kan inte klyva mig, samtidigt som jag tycker det är otroligt viktigt att det görs rätt på en gång. Jag kanske har höga ambitioner och måste sänka dem, för att kunna hinna med. För tyvärr ser sjukvården ut som den gör idag - och man hinner inte ha ordentlig koll på sina patienter. Allting måste gå snabbt och effektivt annars finns det inte en chans i världen att hinna med. Och det är så frustrerande!
Samtidigt har jag höga krav på mig själv. Jag vill så mycket, så gärna! Kan inte acceptera att jag inte är tillräckligt snabb. Men det har ju bara gått en vecka... Som chefen säger "Rom byggdes inte på en dag" - jag måste förstå det!
Samtidigt har jag höga krav på mig själv. Jag vill så mycket, så gärna! Kan inte acceptera att jag inte är tillräckligt snabb. Men det har ju bara gått en vecka... Som chefen säger "Rom byggdes inte på en dag" - jag måste förstå det!
Men ett par värmande ord från en kollega som kom fram och sa att hon tyckte jag skötte mig jättebra och att det verkar gå kanon för mig, det gjorde verkligen gott för mitt självförtroende idag! Tack! <3
Och nu har jag en dag ledigt för att ladda om, och det behöver min överansträngda hjärna!!!
Slutet på resan och början på en ny!
Det ÄR på riktigt!
Det är nog först nu som det börjar sjunka in. Några dagar har gått, dagar av firande. Fortfarande kan jag inte förstå att jag inte ska träffa min klass mer, att jag inte ska gå i skolan mer. Men på något vis börjar det ändå sjunka in nu att det är på riktigt, att jag verkligen har tagit examen! Om inte annat så kändes det häftigt när examensbeviset damp ner i brevlådan idag!
För tre år sedan kunde jag inte alls se den här dagen framför mig. Att jag skulle sitta här och vara nervös inför imorgon, första dagen på jobbet. Så vad har då hänt på dem här tre åren? Ja, ojojoj. Vart ska jag börja? Mycket har hänt, otroligt mycket. Med mitt liv, med mig som person. Jag har utvecklats som människa otroligt mycket. Jag har alltid varit glad och social, utåtriktad. Men under de här tre åren har något hänt, som gör att jag blivit ännu mer utåtriktad. Jag är inte längre rädd för att prata inför folk, för att ta för mig, för att våga stå upp för mig själv. För tre år sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att gå upp inför 250 personer och hålla ett tal. Men det var precis vad jag gjorde i fredags. Detta har utvecklats genom seminarier, redovisningar och framförallt genom nollningen, tror jag. Men mer har hänt, med mig. Jag har börjat våga tro på mig själv. Att jag kan, om jag bara vill! Jag kan äntligen säga att jag är lycklig! Så otroligt lycklig! Det var jag inte för tre år sedan, inte på långa vägar så lycklig som jag är idag. Och vad beror det på? Jo, jag har träffat fantastiska vänner, en fantastisk pojkvän, jag har skaffat mig en utbildning och en examen, jag har haft ett jobb som jag trivts toppenbra med och imorgon så börjar jag på mitt nya jobb, som jag också ser väldigt mycket fram emot. Samtidigt så är jag idag nästan 20 kilo lättare än jag var för tre år sedan, något som antagligen inverkat mycket på synen på mig själv och på min självkänsla. Helt enkelt så älskar jag mitt liv, och det här är slutet på en resa och början på en ny för mig. Det har varit en spännande resa, men nu ska det ändå bli otroligt roligt att påbörja en ny resa, på egna ben. Även fast det känns otroligt pirrigt och nervöst, såklart!
Och i fredags kanske ni undrar?
Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Började med champagnebrunch hos en klasskompis innan vi gick till skolan för avslutningen, där jag mötte upp min kära familj (mamma, pappa, mormor och syrrorna)! Och avslutningen var så härligt stämningsfull och vacker, och en och annan tår letade sig ner för min kind. Den innehöll fina tal och en fin/rolig egenskriven låt av en klasskompis. Allting avslutades med broschutdelning. Sen bar det av hem mot mig för fika med kära familjen som också överröste mig med vackra blommor och presenter - TACK! Sen bar det snabbt vidare iväg på förfest med klassen innan vi begav oss till Svarta Örnshuset för avslutningsmiddag. Det blev otroligt lyckat, och kvällen var fantastisk! Sen blev det lördag och då firade vi vidare med tårta här och sen middag på Verona. Faster med familj kom, och så även fina Hanna med pojkvän och min älskade Lisafisa!! <3
TACK alla ni som var med och förgyllde min helg!
Jag tror fortfarande inte det är sant, men imorgon börjar alltså mitt nya liv
- som SJUKSKÖTERSKA! :):):)
Examensdag!
Ja...
Då är dagen faktiskt här!! På riktigt!
Dagen som jag har väntat på i tre år. Och för tre år sedan kändes den här dagen väldigt långt borta. För två månader sedan kändes idag också fortfarande otroligt långt borta. Men, nu står vi här. Med fyra timmar kvar till självaste examen. Jag har fortfarande inte fattat. Två dagar har snart gått sen vi blev klara, men ändå känner jag en form av inre stress. Vad ska jag plugga på? Nu måste jag sätta igång och plugga! Men vänta... Det finns ju ingenting att plugga på! Jag är KLAR!! Och det känns jäkligt spännande men samtidigt jäkligt läskigt!
Igår var sista dagen på jobbet, vilket medförde blandade känslor. Jag har ju trivts jättebra, så självklart kommer jag sakna det. Men samtidigt kändes det skönt eftersom jag vet att det beror på att jag ska ge mig ut på nya äventyr. Prova mina vingar som sjuksköterska! Igår fick jag schema för kommande 5 veckor, och då plötsligt kändes det så himla nära. Så verkligt! För det är det ju! På tisdag börjar mitt nya jobb!
Så nu är det dags att hoppa in i duschen, torka och locka håret, sätta på sminket, på med klänning och smycken och allt annat. För idag ska jag riktigt stråla! Hela jag kommer att stråla av lycka och glädje (och paljetter på klänningen ;))! För idag är dagen som jag väntat på, drömt om och längtat efter i tre långa år! Och jag tänker ingenting låta förstöra den lyckan!!! :)
Allting är klart och godkänt!
2!! Två dagar kvar!
Idag gjordes sista redovisningen, och jag tycker verkligen att vi avslutade med flaggan i topp! Vi blev alla i gruppen godkända och läraren var mycket nöjd med vår insats, så det känns otroligt skönt! Och känslan efteråt? GALEN! Hormonpåslag? Ohja! Vi hade varsin öl med oss i bilen att fira med efteråt, bara för att! Och på den ölen blev vi fulla med den kicken och glädjen som fanns i kroppen!
Nu känns allting bara helt sjukt. Har jag haft min sista lektion? Gjort mitt sista seminarie? För den här utbildningen. Det har ju varit mitt liv i tre år, och som vi har kämpat och slitit. Allt slit har nu lönat sig. För nu är allting godkänd och teoretiskt sett så är jag alltså nu färdig sjuksköterska! Men det är fortfarande två dagar kvar till examen, eller egentligen bara en heldag ju. Men iaf, vi får hejda oss lite. Ikväll firar jag med Gyrling och Ronja på lite vin och tacos och förberedelser inför fredag, och sen på fredag blir det firande på riktigt!
Men nu är allting alltså klart... Och jag känner mig... TOM!
Vad ska jag göra nu? När jag inte behöver plugga mer på kvällarna? ;)
Nu börjar nedräkningen på riktigt!
Ja, nu är det på riktigt så himla nära!
TRE dagar kvar till examen!!
Sista uppgiften är klar och jäklar vad nöjd jag är över vårt arbete med den och vår fantastiska grupp! Så nu återstår bara att presentera det imorgon! Det känns så skönt att det är färdigt!
Vi har diskuterat det lite, det här med att ta examen. För när man tar studenten, då firar man ju så himla mycket och allting är så stort. Men vad betyder det att ta studenten, egentligen? Examen däremot är väldigt nedtonat och firas knappt alls. Trots att det är så mycket större!
Såå - vet ni vad? På fredag är det jag som kommer fira som aldrig förr! :)
TAGGA!!!
När oron tränger sig på...
Mitt huvud kokar över.
Jag måste skriva av mig, för huvudvärken spränger i mitt huvud och idag är inte alls en bra dag i mitt liv. Med en vecka kvar till examen så är det kaos här. Så mycket man ska tänka på och fixa med inför examen, nytt jobb och ett behov av ny lägenhet.
Det ligger så mycket oro och nervositet och gror i mig just nu. Oro över vad? Över allting! Över att glömma någonting inför examen, över att inte klara det sista på kursen, över att inte hitta en ny lägenhet att flytta in i, över att misslyckas på mitt nya jobb. Och mitt i all denna oro över allting som händer i mitt eget liv, så kommer samtidigt en massa oro över familj, nära och kära. Som inte mår bra, som gör helgalna saker. Oro över att dem ska må dåligt och en samtidig rädsla för att de ska försvinna. Ibland känner jag mig bara så hjälplös när jag sitter här i Halmstad, men frågan är om jag hade kunnat göra något mer även om jag vore hemma?
Med en vecka kvar till examen så är det så mycket som tynger mig att jag känner mig helt färdig. Helt slut. Legat vaken större delen av natten och grubblat på vad jag ska göra. Vad jag kan göra, OM jag kan göra något. Tre smällar på ett dygn blev för mycket för mig! Jag blir otroligt glad när nära och kära känner förtroende för mig och hör av sig när de mår dåligt eller har problem, så jag får chans att hjälpa. Men just idag har allting blivit för mycket, min hjärna har helt enkelt kokat över!
Och det finns ingenting jag kan göra åt det...
Varför kan allting inte bara få vara lätt och bra ibland?
Nytt år, nya möjligheter!
Jaha! Då välkomnar vi 2014!
Året då jag på allvar ska sättas på prov. Det är mycket spännande på gång nu och jag ser otroligt mycket fram emot detta året och allt vad det har att erbjuda. Till att börja med så börjar jag om mindre än två veckor mitt nya jobb!! Nu har jag nämligen skrivit på anställningsavtal för en tjänst på avdelning 41 på sjukhuset här i Halmstad. Det känns jättekul men samtidigt väldigt läskigt och skrämmande!
Vi säger också hejdå till 2013.
2013 var ett fantastiskt år, om inte till och med mitt bästa år hittills. Året startade med en underbar resa till Bad Gastein där jag också hade lyckan att finna mitt livs kärlek, som jag fått dela hela detta året med! Och jag hoppas att detta året bara var första av väldigt många år tillsammans, för jag älskar honom så otroligt mycket! Vidare så blev vi i år klara med en C-uppsats som jag idag kan känna mig otroligt stolt över! Det har tagit några månader att smälta den men nu är jag nöjd över vårt arbete, och för er som vill läsa finns den här ! Sen kom sommaren och en underbar resa till Österrike och Italien. Hela sommaren var superhärlig och så har även hösten varit. Hade en liten dipp i höstas, såsom så många andra höstar, men jag tycker att den var lindrigare och snabbare övergående än vanligt så även det är positivt! Året avslutades på bästa sätt med en underbar resa till Gran Canaria med de två fina tjejerna Lina och Therese! En underbar resa med sol, bad, fest, vattengympa och en massa lek med pensionärerna ;) Detta följdes av en supermysig jul i Kvarnabo och sedan ett härligt nyår här i Halmstad!
Så, nu väntar vi med spänning på att se hur 2014 blir, om möjligt ännu bättre än 2013!
Tack alla för ett underbart år, nu kör vi ett till!
Puss&Kram
