De små stunderna som verkligen betyder allt!
Det är med blandade känslor denna tjej nu sitter på bussen påväg hemåt Halmstad igen. Med ett stort leende på sina läppar, men samtidigt lite sorg i hjärtat över att redan behöva vända hem igen. Varför måste dessa dagar gå så himla fort? Varför kan ingen stanna tiden ett tag så vi hade fått njuta lite längre? Nä, säg det den som kan.
Och hur mycket livsglädje kan egentligen några timmar med underbara vänner ge? Det är mycket jag inte vet. Men en sak vet jag med säkerhet - att dessa dagar händer alldeles för sällan. Först en supermysig lunch med Alicia innan jag skulle möta upp Johanna! Och medan jag gick och väntade på henne kom jag på att jag borde höra av mig till Erica och höra om hon var ledig att ses. Så jag slängde iväg ett sms, sen ringde Johanna upp och var framme. Tyckte hon verkade lite konstig när vi möttes men tänkte inte mer på det, så plötsligt kände jag ett par kalla händer över mina ögon och vem stog där om inte självaste Erica!!? Hon blev superförvånad när jag gissade rätt - och det visade sig att jag hade fel nummer så hon hade inte fått mitt sms!! De hade själva planerat att överraska mig! Åh jösses - vilken lyckokänsla! Helt uppspelt tjej!! Sen hade de planerat in biljard så vi plockade fram våra gamla skills å körde två matcher innan vi tog en lång kaffe på mysiga condeco! Och nu som sagt, sitter jag på bussen hem igen. Aldrig kunde jag tro när jag steg upp imorse, trött och småkrasslig i kroppen, att jag 11 timmar senare skulle sitta här i skrivandets stund med såhär mycket ny energi och lycka! Det gäller att ta vara på de små stunderna i livet som betyder så otroligt mycket. Det här var en sån stund! Inser ännu mer hur otroligt mycket jag saknar alla mina vänner där hemma! Varför kunde inte bara alla bo i samma stad??
Nåväl, jag älskar er flickor! Tack för att ni förgyllde min dag och skickade med mig en massa ny energi hem!! ♡
Fröken klantarsel!
Pastavatten, vilken idioti! Jag ska nog aldrig mer koka pasta tror jag. I framtiden ska jag leva på frukt och grönsaker, kanske på konserver som kan ätas kalla! För i söndags var fröken klantarsel i farten igen...
Och aj! Vad ont det gjorde när jag hällde pastavattnet över handen. Mycket klantigt har jag gjort, många skador har jag dragit på mig under åren, men aldrig har jag upplevt en smärta så stark som den jag kände söndag kväll/natt! Som om hela handen brann, samtidigt som någon skar i den med kniv. Till råga på allt var det ju klart handen också. Och vad gör en sjuksköterska utan sina händer? Tydligen jobbar hon inte i alla fall. Nej, för våra händer är livsviktiga. Utan våra händer är vi ingenting. Så jag fick vackert gå hem från jobbet igen i måndags... och än har jag inte fått komma tillbaka för chefen (som jag för övrigt är väldigt tacksam över att hon bryr sig så mycket!!).
Så, här sitter jag nu. Med en hand som övergått till att klia och svida. Men hellre det än de senaste dagarnas smärtor! Instängd i min egen lägenhet, utan någon att prata med! Om jag ändå bara hade någon att prata med! Har ringt mamma och mmormor och tjattrat lite idag iaf, dem gör mig alltid på gott humör! ♡ Och just nu längtar jag hem så otroligt mycket! Hem till alla vänner, familj. Alla nära och kära som jag saknar så oändligt mycket här nere ibland! Men om en vecka är jag hos dem igen!! :) och i helgen hade jag två av mina favoriter här på besök och vi hade en supertrevlig inflyttningsfest! Sen så imorgon ska jag få träffa två favoriter till, så det tar sig!! Lite livsglädje i allt regn, det behövs! För det är inte roligt när man känner att man är beroende av andra. När jag inte kan jobba, har svårt att laga mat, diska, städa. Inte ens kan klara av att tvätta mitt eget hår. Jag känner mig så liten, det känns förnedrande att behöva be om hjälp.
För jag är en självständig människa. Van att klara mig själv. Van att ta hand om mig själv, bara ha mig själv att tänka på. Och på tal om det, så är det svårt det där vissa dagar. Att behöva tänka för två...
MEN, nu är handen bättre, på fredag tänker jag gå tillbaka till jobbet!! Jag längtar! :)
Pussåkram
