När känslorna tar kontroll över livet...
Känner mig helt utmattad.
I fredags somnade jag nästan stående mitt på dansgolvet på Bond, och igår fick jag gå hem från Morfars redan kl. 1 för jag orkade inte. Kände mig helt färdig. Och huvudet bubblade över av tankar och känslor som jag inte kunde kontrollera. Fylldes av sån ångest att jag trodde jag skulle kvävas. Fick inte luft, kunde inte tänka klart. Grät hela vägen hem utan att jag kunde sätta fingret på varför.
Och idag känner jag mig bara helt matt. Utmattad. Orkar inte ta mig för någonting, vill inte göra någonting. Ändå kan jag inte sova. För jag bara tänker. Tänker, tänker, tänker. Känner, känner känner. Tårarna bränner bakom ögonlocken... Och jag kan inte sortera bland tankarna, kan inte kontrollera. Vet inte vad det är som är så jobbigt. Det måste ha med att göra att jag är så himla trött... Jag mår illa så trött är jag. Kan inte äta, knappt dricka, glömde bort en massa saker på jobbet, kände hur jag försvann iväg i tankarna, trots att det kändes som en fristad att få åka och jobba idag. På bussen kom jag på mig med att sitta och stirra ut i tomma intet, men när jag försöker minnas vad det är jag tänker på och vad som känns tungt så är där bara kaos. Jag hoppas jag kan få skriva av mig alla dessa tankar nu för jag måste få sova. Imorgon börjar nya, tuffa kursen, och då gäller det att vara på topp redan från början...
Vill ändå säga att det varit en jättebra helg! Ni är så fantastiskt underbara flickor, ni vet vilka ni är! Extra tack till Therese som orkar lyssna och trösta, bara vara här! Tycker att allt borde vara toppen eftersom läkemedelstentan är avklarad och jag ännu inte hittat något fel jag gjort, arbetet är inlämnat, första året på sjuksköterskelinjen är slut. I fredags kändes livet helt underbart, kanonbra! Kvällen var kanonmysig och jätterolig! Men förmodligen så slappnade jag av för första gången på väldigt länge nu och då kommer det bakslag. Förmodligen är min överskottsenergi slut, allt uns av energi försvann från mig...
Nu hoppas jag att hjärtat känns lättare så att jag kan få sova, jag måste få sova. Jag reder inte ut detta annars!
"I can´t compete, I just can´t recover. How many years it´s been, it´s day one in my mind."
Nu då? :)
Och jaa, nu.
Nu sitter jag i min lägenhet i Halmstad. Året har startat lite svängigt. Mycket tankar och känslor har cirkulerat inom mig och förmodligen beror det delvis på att jag har varit sjuk. Jag tänker alldeles för mycket då. Men det beror även på att jag har varit hemma och haft en helt fantastisk, underbar jul tillsammans med nära och kära. Och att sen komma hem till en tom lägenhet i en stad där alla var iväg eller jobbade, det gjorde på något vis ont i mig. Det kändes precis som att, fan, mitt liv är inte här. Mitt liv är i Alingsås, bland vänner och familj. Där var dagarna fullspäckade och jag hade alltid någon att åka till eller något att göra.
Men, så tänker jag lite till. Och inser att, utan det liv jag lever nu så hade julen inte varit så perfekt som den var. Då hade jag förmodligen inte uppskattat allting som jag gjorde nu. Och hur mycket bättre mår jag inte nu jämfört med för ett år sedan? Mycket beroende på alla underbara människor jag träffat, och framförallt att jag fått en nystart. Att jag äntligen fått börja om på ny kula...
Allting känns verkligen kanonbra nu!
Nej, sant, den där drömmen om att ha någon, den har ännu inte gått i uppfyllelse. Men vad gör det? Jag har ju själv kommit på mig själv med att undra hur i hela friden det skulle gå till, hur jag skulle ha tid och ork till det. Så därför så... Jaa, någon att mysa med och pussa på emellanåt när man har lust med det, det hade jag verkligen kunnat behöva, men jag har så mycket kärlek i min omgivning ändå så jag klarar mig gott och väl!
Jag ska inte klaga, för jag har egentligen ingen anledning att göra det. Men jag gör det ändå.
Visst, jag saknar vänner och familj, så det gör ont i mig ibland. Men de är bara en tågresa bort och förresten så bor ens ingen kvar där hemma längre knappt. Hade jag bott där nu hade jag förmodligen efter bara några veckor blivit galen av rastlöshet. Och, det är okej att sakna! Det gör att man tar vara på stunderna man får mycket mer!
Nu ska Maria se om herr Hosta håller sig lugn så jag får en lugn natt och får SOVA!
Men, tack alla ni som finns omkring mig! Jag älskar er, avgudar er! <3
Puss&Kram
Snabb summering av 2011!
efter ett par rätt jobbiga (7 svåra?!;)) år så har det nu varit ett riktigt bra, härligt år! Året startade med en underbar nyårsafton. Ett par nyårskyssar, och de säger att så som året börjar så ska det fortsätta? Jo, det är väl sant på det viset att året fortsatte i samma stil; med flera olika flirtar hit och dit, vilket jag visserligen inte tackar nej till.. Ännu har inte den där rätta dykt upp, haha! :)
Sen fortsatte året med att jag flyttade ner hit till Halmstad, vilket var en stor omställning för mig. Kan ännu minnas hur orolig och nervös jag var första dagen, hur ledsen jag kände mig för att jag inte hade hunnit prata med någon och skapa någon kontakt. Minns att jag stoppade Cecilia, Rebecka och Jessica, för att åtminstone ha hälsat på någon... Haha det är helt sjukt, nu när jag tänker på det. Varför var jag så nervös? Helt plötsligt sitter jag här och inser att jag inte skulle vilja leva ett liv utan dessa underbara, fantastiska människor jag mött under detta år! Ni vet vilka ni är, och ni är guld värda för mig!
Året har kantats av spännande äventyr, ett par resor, oskyldiga flirtar, galna utekvällar, en helt galen sommar. Familjen annorlunda on tour glömmer jag aldrig, hoppas på en favorit i repris! Peace&Love, Lysekil, Halmstad, måndagsklubb, Sunny stand-up. Finns så himla mycket roligt att minnas från sommaren som var att jag kan inte rabbla allt. Men en sak är säker: Det var en HELGALEN, underbar sommar! Sen började hösten och den har varit kanon även den. Fantastiska resor till Finland, Gran Canaria och Köpenhamn. Mycket stoj och stim, en del fest och mycket nära och kära. Det har emellertid varit lite kaos i grabblivet men man kan inte begära för mycket! Jul och nyår har även det varit till belåtenhet, allting har varit kanon!
Jag känner själv att jag har utvecklats otroligt mycket det här året. Jag har blivit mer öppen och framåt. Skolan och praktiken känns helrätt och jaa, helt enkelt, TACK FÖR ETT UNDERBART ÅR!
