Livet från den andra sidan...
"Det här har garanterat varit det längsta dygnet hittills i mitt liv. Klockan är kvart i tre på natten och här ligger jag. Klarvaken. Har knappt sovit alls på två dygn. För hur ska jag kunna sova med dessa smärtor?
Om jag ligger blickstilla och andas korta små andetag, ja då kan jag slumra till lite. Då är värken helt okej. Jamen Maria, din blindtarm är ju hel. Då är det inget fel på dig. Infektionsvärdena är höga, du har grumlig vätska i buken som ingen kan förklara. Din urinsticka har på 16 timmar gått från normal till bananas. Men frågar man den ena uskan, ja då är jag bara ute efter morfinet. Så på ett par timmar har jag gått från att aldrig ha tagit morfin till att vara beroende, på en dos, tydligen. Smärtan hade sin kulmen inatt klockan ett. Då orkade jag bara inte mer utan bad om smärtlindring, för att jag är totalt utmattad av smärta och sömnbrist. Ja då togs kontroller. Blodtrycket hade gått från 115/70 till 150/100, pulsen från 70 till 115. Tempen var 37,8 trots Alvedon två timmar tidigare. Aja, vi ger henne en oxynorm och en kudde att hålla mot magen för att dämpa smärtan vid hostningar. Sen går vi ut och stänger dörren, lämnar henne gråtandes där utan att kolla till henne igen. Ett problem löst. För vi har så mycket annat att göra.
Och som den människa jag är, så uthärdar jag. Vill inte be om hjälp, vill inte vara en belastning. Jag vet ju hur mycket dem har att göra. Jag vet ju att hade rollerna varit ombytta så hade jag smugit in vid nästa lediga tid för att kolla till min patient. Så kanske kommer sköterskan när hon har tid, det har ju ändå bara gått två timmar...
Kan inte låta bli att undra om det är så jag uppfattas av mina patienter? Verkar jag och mina kollegor så oengagerade och ointresserade? Så ignoranta och skeptiska? Om vi gör det, på grund av att vi har för mycket att göra, ja då vill jag inte vara med mer. Det är ingen vård som jag vill bedriva eller vara en del av...
Och just nu, nu vill jag bara få sova..."
Ja, det var dem tankar jag skrev ner som jag kände inatt när jag hade som mest ont. Vården har verkligen mer att önska...
Och jag för min del åkte in med svåra buksmärtor och kom hem med nästan lika svåra smärtor plus smärtor efter operation i buken, halsen och ryggen! Men det är ju gött å veta att allt såg fint ut därinne, om vi nu ska försöka vara lite positiva. Fick inte direkt någon diagnos men troligen en njurbäckeninflammation och en "snuvig" blindtarm som läkt av sig själv! Lite antibiotika och smärtlindring så är jag på benen igen, och jag är tacksam för den hjälp jag fick! 😆
