39 dagar till självaste EXAMEN!
Nedräkningen har nu börjat på riktigt!
Det är inte klokt egentligen, men om ynka 39, trettionio dagar tar jag examen. Och om 42 dagar, det vill säga om exakt 6 veckor börjar jag på min nya arbetsplats. Det råkar nämligen vara så att alla prövningar och bedömningar är över! Tentan kändes tuff, och jag var inte alls nöjd efteråt, och när jag stod med kuvertet med resultatet i handen var jag så nervös att jag skakade, mådde illa, hade svårt att få luft. Det var bland det jobbigaste jag gjort att öppna det där kuvertet. Och känslan, lättnaden, som uppstod efter att jag fick se ett G, den går inte att beskriva! Tårarna kom, och frukosten var påväg upp den med! Jag klarade den - med god marginal!
Sen inför den stora bedömningen, den så kallade bedsiden, så var jag supernervös! Åkte såklart på feber och förkylning tre dagar innan, med den vanliga tur jag har! Så det fanns egentligen ingen ork att vara nervös de sista dagarna innan. Hur jag fann kraft och energi att med feberfrossa och en dunderförkylning orka ta mig upp till praktiken måndag, tisdag och sen till bedsiden på onsdagen, det har jag ingen aning om! Men det gick, antagligen på ren och skär vilja! Och visst gick det! Det gick hur bra som helst ju! Och även efterföljande slutbedömning gick grymt bra, jag fick så mycket fin kritik och fina ord att tårarna återigen var nära! Så nu är jag alltså klar! Jag har några timmar kvar att göra på praktiken innan jag kan skicka in ansökan om examen! Jag kan knappt tro det själv!
Och känslan som uppstår efter att jag fått bekräftat för mig själv, på riktigt, att jag kan... den är helt jävla fantastiskt obeskrivligt underbar! Jag är så duktig på att tvivla på mig själv, och så fort jag sätter foten på mitt nya jobb så kommer jag garanterat bli sådär liten igen, tro att jag inte kan någonting. Men just nu så känns det bara underbart! Jag vaknar och njuter varje morgon av att gå till praktiken, jag kommer hem och är så nöjd med mig själv och mina insatser. För nu efter alla bedömningar så har min kropp och hjärna äntligen börjat slappna av, och allting känns bara så otroligt bra och roligt! Jag kan ju faktiskt det här! :)
Varje gång jag ringt familjen eller Marcus och berättat att jag klarat tenta eller bedside så har de svarat "det var ju det jag sa, det visste jag väl hela tiden att du skulle klara det! Det har jag aldrig tvivlat på" och det är roligt att höra att de tror på mig, jag är så glad för dem! Men för mig har ingenting varit självklart. Jag har inte tagit någonting för givet. För ingen kunde ju veta att jag skulle klara det? Och det har verkligen varit några tuffa veckor, med hårda prövningar. Vilket är bra! Och nu när allt är i hamn så känns det superbra och jag är redo för nästa äventyr och prövning - att komma ut i verkliga livet och stå på egna ben....
...men innan dess ska jag, Lars-Olof (gyrling) och Lina åka iväg till solen och värmen på mitt kära Gran Canaria i en vecka och bara njuta och ladda batterierna!! Så nu får det gärna bli lördag! :)
Pussåkram
