Känslan som uppstår när nålen sitter där den ska!
Jaa!
Den där känslan. Den obeskrivliga känslan...
Så rädd jag har varit, kanske fortfarande är, för de här nålarna. Så fort de kommer på tal så blir jag alldeles nervös och tittar bort för att de inte ska be mig att göra det. Men sen igår har jag gått med min fantastiska handledare Hanna, och hon låter mig då inte slippa! Så igår fick jag ta en venprov - vilket gick bra. Idag fick jag ta ett till. Gick också bra!
Men sen, sen var det dags för det här att sätta nål (eller pvk som vi så fint säger). Oooh, så skakis jag var! Samtidigt som jag tycker det är hur kul som helst så är jag så rädd, rädd att misslyckas och göra fel - rädd att inte kunna. Men jag kunde! Jag klarade det! Två gånger!! Första nålen gick helt smärtfritt, andra nålen gick bra men sen sprack kärlet... Ajajaj! Tankarna smög sig på igen - jag kan inte, jag klarar det inte.
Men både handledaren och tanten övertalade mig att försöka igen. Och jovisst, då gick det. Då kunde jag igen!! Såå, nu måste jag lära mig att tro på mig själv! För jag KAN! Och känslan när man har gjort det är helt obeskrivlig! Helt underbart... Kanske är jag lite sadistisk ändå :)
Annars så, går praktiken hur bra som helst nu, iaf idag. Jag trivs otroligt bra och min handledare är som sagt toppen! Imorgon ska jag gå med min andra handledare som varit iväg på resa! Hon är också helt underbar så det kommer garanterat flyta på kanonbra!
Och livet i övrigt?
Det flyter på! Inga nya konstigheter nu direkt. Imorgon är det fredag och då ska jag laga middag till flickorna. Sen på lördag ska jag åka till Göteborg och träffa världens bästa Johanna!! Som jag läääängtar! <3
Sen på lördag kväll så är det födelsedagsfirande för Maja och Annika kombinerat med avskedsfest för Alicia, vilket ska blir jätteroligt! Få träffa alla mina favoriter igen, hoppas alla dyker upp!!
Nu ska jag avsluta kvällen i soffan med lite tacos, imorgon ringer klockan 05.30 igen!
Pussåkram
Tillbaka till bloggvärlden
Jaha, ojojoj.
Det var längesen jag senast var inne här. Otroligt längesen jag uppdaterade min blogg. Sådär 8 månader ungefär. Och hur kommer det sig?
Jag vet faktiskt inte egentligen. Saker kom emellan, livet tog vändningar och blev fullt med andra sysslor. Såsom att planera nollning. Och det var just nollningen som fick mig att börja nu igen. Fick mersmak av att blogga till våra nollor, och nu när det är över så fick jag då för mig att starta upp mitt bloggande igen. Lätta på känslorna, dela med mig av livet. Inte säkert att det finns några läsare kvar, men då skriver jag väl för mig själv då! :)
Så, vad har hänt i livet detta år?
Det har varit växlande, hänt mycket. En svår, tidskrävande kurs startade året och kombinerades med måndagsmöten om nollning, gasquer och annat skoj. Vi hann med en resa till Sälen, vilken var jättehärlig och rolig! Våren gick fort, och sommaren började vi med en resa till Mallorca, en härlig vecka med familjen annorlunda!!! :)
Sen har sommaren sprungit på. Skitväder. Midsommar med familjen annorlunda och Trellebystrands camping, cruising, fest och diverse skojigheter. Mycket jobb, en del Lysekil, vänner på besök i Halmstad. Jaa, sommaren har bjudit på en hel del festligheter på lediga stunder. Jobbet har också tagit mycket kraft och energi från mig, de sista 4 veckorna var omtumlande och slitsamma för psyket. Jag känner för mycket med människor. Måste lära mig att släppa det!
Sen kom i alla fall nollningen.
UNDERBART är ordet! Jag kan inte finna ord som räcker för att beskriva hur vi har haft det. Men vi har haft de mest väluppfostrade, duktiga, fina nollorna man kan ha! Tidiga morgnar och sena nätter, dåligt med sömn, dåligt med mat, en mage som var i uppror och trycksår i pannan efter peruken - men aldrig gav vi upp och aldrig hade vi tråkigt, jag och Therese! Vi kämpade och slet och fick sååå mycket igen när det blev lördag. Nollorna bjöd på tårta, vilket fick en tår att rinna längst Sergeantens kind. Sen på kvällen var det finsittning och efter att nollorna, då ettor, hämtat sig från chocken efter vår avtäckning, så haglade komplimangerna över oss och jag var bara helt rörd och glad. Kan ärligt säga att jag är otroligt stolt och glad över arbetet vi har lagt ner i år!!! :)
Och nu då. Nu har vi gått in på termin 4 och det innebär praktik. På Halmstads sjukhus, avdelning 71 som är medicin. Tror att det kommer bli galant! I torsdags åkte jag hem till kära familjen, så i fredags var jag och mormor och shoppade och igår var familjen annorlunda på liseberg - alltid lika roligt!
Tydligen så kryllar det om kändisar kring mig också - 4 stycken på fyra dagar! Åkte hiss med Fredrik Ljungberg, gick på allum med Jessica Andersson i hälarna, åt frukost i Göteborg bredvid Morgan Alling och ikväll var vi på bio med Moa Lignell... Sjukt bra film btw: Snabba Cash 2! :)
Vidare. Hur är det på känsloplanet?
Rörigt. Börjar fundera på vart mina känslor tagit vägen? Nästan så att jag önskar att jag kunde bli olyckligt kär, så att jag i alla fall fick bevis på att jag kan känna. Kan känna sådär starkt, kärleksfullt för någon. Allt verkar rinna av mig som vatten för tillfället. Men, kanske är jag helt enkelt bara nöjd med singellivet och helt enkelt inte har hittat rätt? Vaknade ändå upp breve en kille helt i min stil - fruktansvärt snygg. Men har jag saknat honom sen dess? Nej.
Har även på senaste tiden känt att det är något som inte stämmer, att jag inte passar in längre. Att jag hamnar utanför, och glider ifrån vissa av mina vänner. Är det jag som har förändrats så mycket? Är det något jag gjort? Eller har jag varit för frånvarande? Jag vet inte, men det känns som att det är något som har förändrats och som att jag plötsligt blir utesluten och bortglömd. Jag vet inte varifrån dessa löjliga känslor kommer ifrån. Men jag funderar ofta på om jag verkligen gjorde rätt som stannade i Halmstad hela denna sommaren?
Stundtals saknar jag mitt liv hemma så att det gör ont i mig. Men nu när jag är hemma och har varit här några dagar så börjar jag nästan längta hem lite till Halmstad igen. Kanske har jag helt enkelt bara varit för dålig på att åka hem och hälsa på?
Jösses, det blev ett långt inlägg. Men det var längesen och jag hade mycket att berätta. Så, nu får vi se om jag orkar hålla kvar vid bloggandet och uppdatera er lite oftare eller inte. Det får tiden utvisa! I vilket fall - imorgon åker jag tillbaka till Halmstad.
Trevlig söndag på er alla,
Pussåkram
