Tänkte bara förtydliga en sak för dem som inte förstår.

Det här är MIN blogg. Min alldeles egna.
Här skriver jag precis vad jag vill.
Min blogg är varken fin eller hemlig.
Jag döljer inte min blogg för någon. Alla får lov till att läsa mina tankar. Läsa mina innersta tankar. Ibland mina djupaste tankar. Allt jag funderar på. Alla känslor som stormar inom mig. I den här bloggen är jag medveten om att jag ibland lägger ut mitt liv. För att få bukt med mina känslor. Ibland för att kunna andas. För att få bort trycket över bröstet. För att försöka må bättre. Här skriver jag också allt roligt som händer. För att själv kunna gå tillbaka och minnas. Men framförallt för att andra ska kunna läsa.

Jag har aldrig dolt den här bloggen. Jag har inte satt ett lösenord på den ens. Helt sjukt egentligen, att den är helt öppen för allmänheten så att VEM SOM HELST kan läsa den. De allra flesta jag känner har fått adressen någon gång. Den har stått på min facebookstatus ett flertal gånger. Den finns här, för alla som vill läsa.
Men ännu viktigare: Vill man inte läsa den så BEHÖVER MAN INTE. Det är inget tvång. Det är inget beroende. Det är bara en vanlig jävla blogg. Och här skriver jag precis vad jag vill så att precis vem som helst kan läsa. Det händer inte ofta att jag skriver något elakt om någon. Det har varit en eller annan idiot i trafiken eller liknande som har råkat illa ut. En enda gång har min familj råkat illa ut. Och en enda gång har jag talat om att en vän gjort mig arg, ledsen och besviken. Vilket var något jag behövde få ur mig. Som jag inte ägnat en enda negativ tanke åt sen dess.

Och ändå får jag massa skit för den här bloggen. Jag förstår inte det. Varför inte bara låta bli att läsa om man inte kan låta bli att vara elak efteråt? Om man inte tycker om min blogg, som inte finns till för att vara FIN, så låt då bli den. Hejda dig själv.

Jag har ALDRIG påstått att jag är en bra människa. Aldrig någonsin.

Det här är min dagbok och här blottar jag mitt liv ibland när det blir för mycket. Ibland när jag vill dela med mig av något roligt. Det har ingenting med min kärlek till mina vänner att göra. Det där är bara skitsnack.

Skitsnack endast för att såra.
Jag skulle aldrig få för mig att försöka såra någon så djupt.
SÅ dålig människa är jag inte.

Weeiii!
Ikväll kommer kära syster yster hem!
En hel vecka framför oss med massa mys! KUL!
Hämtar henne vid tåget om ett par timmar å så blir det film och chips och dipp som det brukar på söndagarna! Och nu har jag kommit halvvägs i arbetet innan långledigheten på 4 dagar, och det känns kanon.

Idag känns också livet bättre för jag har kommit fram till, insett, bestämt mig för, att jag inte alls är en sån fruktansvärt dålig vän som vissa påstår. De där orden var endast till för att såra, och dumt nog så funkar det ju på mig. Men människor som FÖRSÖKER såra, är verkligen inte min typ så därför har jag ingenting att sörja. Återigen, som så himla många gånger förr så vill jag säga att jag att jag har världens underbaraste människor i min närvaro. Människor som vet att ingen av oss är perfekt och som respekterar mig och alla andra. Underbaringar, ni är helt klart bäst! Och även om jag skakades om och tvivlade på mig själv ett par dagar där så är jag helt säker på att ni tycker som jag. Numera har jag inga "sk vänner".

SKÖNT!


På onsdag åker jag och Malin ut till familjen, tillbaka till Lysekil, och jag kunde inte längta mer. Komma bort från jobb ett par dagar och allt idioti :) Hela familjen samlad ett par dagar dessutom ! :)